Jag står inte ut här

Nu ska jag snart lägga mig. Troligtvis lyckas jag inte somna än på ett tag. Det är kallt i rummet, och jag tror att jag håller på att bli förkyld.

Varför är jag inte glad? Jag förstår inte. Allt känns så meningslöst och tråkigt. Tiden går och går, men jag gör ingenting av den. Jag bara kämpar för att hålla mig ovanför ytan. Jag önskar att jag kunde gömma mig någonstans utanför allt det här. Där jag kunde se på när alla lever i sin stressiga vardag där varje dag, varje vecka, varje år är samma rutiner, om och om igen. Alla som tror att de har ett unikt och speciellt liv, som inte ser att alla styrs åt samma håll, springer i samma hamsterhjul.

 

Jag klarar inte av den här världen. Jag står inte ut med tanken på att spendera hälften av mina vakna tid på ett arbete jag inte ens gillar. Jag står inte ut med tanken på att ha pojkvän, bo med pojkvän, få barn. Äckliga äckliga barn som ingen annan än man själv tycker om. Jag står inte ut med tanken på att jag ska vara tjej, kvinna, resten av mitt liv. Jag står inte ut med tanken på att alltid behöva känna den här stressen. Att aldrig någonsin få vara fri, på riktigt. För det är man inte. Om man så har tre månaders betald semester så gör vetskapen om att man ska tillbaks till rutinerna att man inte kan känna den äkta friheten.

 

Allt är så jävla dåligt.

 

Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0