why oh why

Ett fel är ju att du inte verkar känna något annat än förakt för dina vänner. Du verkar anse dig förmer än dem och tycka att de är korkade och har inga planer på att vara dig själv med dem. Utan vänner blir allt svårt.

Jag tror att jag är kär i din blogg.

Sådant händer ju, så här i början av våren.

Vårförälskelser. Hmm...

Och jag känner igen mig. Det är sorgligt. Ena dagen försöker man att sluta. Att ge upp alla de där tankarna. Att äta normalt (inte för mycket, inte för lite). Men då inser man att man inte längre vet vad som är normalt. Och nästa dag äter man inte igen.