Jag läste era kommentarer på mitt förra inlägg. Alltså ni förstår inte hur mycket det betyder. Att ni bryr er. Tack!


Jag tänkte att jag svarar här. Det ni sa fick mig verkligen att tänka. Jag har inte kommit fram till hur jag ska göra, men jag har tagit till mig det ni sa, på riktigt.

Hanna: Lägg gärna till mig på msn om du vill. [email protected]. Jag är inte inne jätteofta dock.

Lisa: Jag vet fortfarande inte vad jag väger. Men jag gissar på 50 (bmi 19,5). Jag tänker inte väga mig, och jag vill inte nödvändigtvis ner i vikt (muskler väger mer än fett osv osv). Jag mäter mig ibland, men jag har inte något mål där heller. Jag vill bara känna mig lite finare.

Tove: Du har så väldigt rätt. Man kan inte gå ner i vikt och bygga muskler samtidigt, och jag hatar att det måste vara så. Jag tror det är det som kommer få mig att börja äta mer igen. För jag vill ha muskler. Jag vill bli stark.

Simone: Ja, kroppen vänjer sig ju vid vad den får. Det är därför jag försöker variera intaget. Men ja, den märker ju om det kommer för lite näring oavsett.


Kanske borde köra som riktiga muskelbyggare, bulka och deffa. Förresten, hur funkar det? När de deffar, försvinner inte muskler också då?
Och alltså ja ni har ju rätt. Jag borde inte hålla på såhär, och jag vet om det. Jag måste skärpa till mig, få tillbaks viljan att bygga muskler istället. Det är bara så svårt. Jag vill fortsätta lite lite till bara. Ååh, varför är det så svårt?


Jag har tagit mått. Och på två veckor har de minskat lite. Vissa av dem: Midja, bröst, stuss, och högst på låren. Men några är precis samma: Mitten av låren, och armarna. Än så länge har jag alltså lyckats behålla musklerna, och det är ganska underbart.


Jag vill ju inte bli av med det här, för jag har ju faktiskt fått lite muskler: