Igår natt var hemsk. Jag hade lagt mig i min säng, legat där ganska länge och läst. Sen skulle jag släcka, men kollade som vanligt runt i rummet efter spindlar. Och så sitter det en stooor jävel i taket ovanför, sådär en halvmeter från mitt ansikte (jag har snedtak vid sängen). Jag gick upp så snabbt jag kunde utan att göra för mycket oväsen eller stora rörelser (för då hade den garanterat hoppat på mig). Jag blev själv förvånad att jag inte skrek och dog. Men ja, sen fick jag på mig trosor fort som fan, och en kudde fick dölja resten. Jag ropade jag på mamma, så hon och min lillebror vaknade. Bror försökte döda den, men den kröp ner under sängen. Så han fick krypa in under och leta upp den, och till slut lyckades han döda den med en bok. Sen gick han och mamma och la sig.


Jag satt på min pall i mitten av rummet, kramade kudden, grät tills den blev alldeles blöt och min blick åkte fram och tillbaks mellan alla fläckar och skuggor som kunde vara spindlar. Efter 15 minuter började jag frysa och tänkte att jag måste försöka lägga mig. Jag gick till sängen och tittade noga överallt. Lyfte på täcket, skakade täcket, vände kuddarna. Men när jag tänkte på att jag hade legat där under spindeln innan jag upptäckte den så mådde jag så illa så jag gick ner på toa. Trodde verkligen att jag skulle spy. Men det gjorde jag inte, för mamma kom ner.
Till slut la jag mig ändå, längst ut från väggen, med lampan tänd.


I morse gick jag till köket för att göra gröt. Skulle precis ta en av kastrullerna som stod på spisen, och gissa vad som fanns i den? Uuuh, jag ryser när jag tänker på hur den kravlade runt där. Stor och äcklig.


Fan alltså. Det är bara en tidsfråga innan jag vaknar av att en stor spindel kryper över mitt ansikte. Undrar om jag hade överlevt det, eller om jag hade dött av chocken. Jag vill helst inte veta.