Hit och dit

Mina tankar är ett jävla helvete.

"Jag måste ha gått upp flera kilo. Fan, jag står inte ut! Maaaagen, den är så tjock!"

En kvart senare:
"Vänta nu, vad tunna handleder och överarmar jag har. Och magen ser normal ut i den här spegeln"

Fem minuter senare:
"Fy faaan, jag har ALDRIG varit så här tjock innan!"



Slutsats:
Jag har nog gått upp flera kilo, men blivit såpass "frisk" i mitt tänkande att jag inte alltid känner mig tjock ändå. Alltså är jag tjock.


Kommentarer
Postat av: Lisa

Jag har kikat lite längre bak i din blogg, dina första inlägg och så. Där skrev du ju (och det har du skrivit mer nyligen också) Att du inte ville få anorexia och verkligen inte ville att din mamma skulle märka något för att du skämdes och att du visste att det du höll på med var idiotiskt.

För mig var det på ett sätt nästan lite tvärt om, fastän jag visste att ätstörningar var dåligt och inte vile ha det så var det ju den delen av mig som såg upp till min syster, min syster som var så snygg och duktig och.. smal. Jag visst ju att hon bantade och höll på, hon kunde ju sitta på motions cyckeln i timmar och åt nästan bara sallad, visste ju att mamma kom på henne med att spye en gång också.

Men en liten del av mig ville nästan ha äs för jag ville vara som henne.

Poängen med vad jag ville skriva är väl att det är så konstigt hur olika vi blir påverkade av att en i familjen har äs. Jag antar att det är dels för att ni pratat mer öppet om det som du varit mer avskräckt.

Aja, kram<3

2010-09-17 @ 01:43:13
URL: http://farfromperfect.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0