Var hos M igår och idag. Pratade länge och mycket. Det gjorde mig ledsen, för han blev besviken på mig. Men det var jättejättebra att vi pratade. Alltså jag <3 den underbara människan.

"Och du tror att jag inte märker eller ser på dig om du äter för lite?"
"eh, ja det tror jag"
"Det gör jag. Jag känner det framför allt. Här, och här."
(inte för att jag tror att han märkte det innan vi pratade i och för sig. Men ja...)


"Hur kan du vara orolig att jag äter för lite, och samtidigt äta alldeles för lite själv? Du är min förebild när det gäller sånt. Du vet så mycket, och jag gör som du gör." (jag försöker hjälpa honom att äta bra, eftersom han lätt äter för lite och nästan har nyttighetsnojor ibland)


Jag behövde någon anledning att vända det. Så nu är det dags. Jag lovade att börja äta mer, med start idag. Men jag sa att jag måste göra det långsamt nu. 1400 kcal i magen idag. Öka lite i taget, träna mycket. Hoppas det går bra, att jag inte går upp en massa.