Det händer inte så ofta nu längre, men ibland kommer mat-ångesten tillbaka. I torsdags var jag ute med alla mina bröder. Vi brukar inte direkt festa tillsammans, men det var jättekul. Man märker på något sätt mer hur olika våra personligheter är, när vi ses någon annanstans än hemma. Vi drack öl, och äckliga shots. Pratade om våra upplevelser av högstadiet och stället vi växte upp på, men mest om droger. Det var regn och kallt och vi blev ganska fulla och jag sov hos min bror.

I fredags hade vi lite vinkväll här hemma. Som blev mycket vinkväll och sedan ut på fest.

Morgonen efteråt kom ångesten, när jag och M var ensamma. Först mest som en irritation. Jag var inte så glad och ville inte kramas, mest för att min mage var stor och gjorde ont. Sen blev det värre och värre, och jag försökte förklara för M hur jag kände.

På torsdagen blev det ju två och en halv öl, en shot, mer sprit, jordnötter och ägg-knäckemacka. Sen hade jag planerat att jag inte skulle supa i fredags, men det blev ändå en massa vin, vodka och likör, plus jättemycket mat. Jag åt yoghurt och müsli och en macka ganska sent, men sen tryckte jag ändå i mig två taco-wraps och en massa tacochips, plus kex med ost efteråt. De andra orkade inte särskilt mycket, men jag tog mer och kände mig som världens äckligaste människa.

Det försökte jag förklara för M, att jag liksom skäms när jag sitter där och säger att jag är mätt men ändå bara äter mer och mer. Han sa att ingen ens tänker på om jag äter mycket eller lite, och jag vet ju egentligen att det är så. Jag tror ju i alla fall inte att de tycker att jag är konstig eller äcklig. Men ändå är känslan så tydlig och stark. Jag skäms varje gång jag tar ett till kex, och jag tänker att M ska tycka att jag är knäpp, just eftersom han vet att jag är rädd för att bli tjock. Att jag är dum i huvudet liksom, som klagar på att jag går upp i vikt, men ändå bara äter hur mycket som helst.

Så jag låg och skakade och grät, och han kramade mig och sa att han aldrig kommer tycka att jag är äcklig, och så försökte han lugna mig med att jag måste äta massor eftersom jag tränar så mycket. Fan vad skönt det är att han faktiskt försöker förstå mig, och orkar lyssna. Att kunna berätta för någon.

Igår var jag på yoga, för första gången på säkert ett år. Det kändes nostalgiskt och bra. Jag vill börja gå på det, men när jag har börjat skolan kommer jag ändå inte ha tid.

Sen jag kom hem har jag mest varit med M och mina sambos (vi bor tre stycken, tillfälligt). Vi har tränat, shoppat, fikat, sett gatuteater, sett på film och gått på bio. Jag har fått ny förälskelse-attack för M (om den nu någon gång har slutat), och det är så himla mysigt.

Det känns bra med maten just nu. Visst, det blir mycket glass och fika i solen, men min dag planeras inte runt måltiderna, och de är inte lika heliga för mig längre. Det beror nog både på resorna med familjen, och att det är sommar. Dagarna är mer spontana, och jag äter när jag blir hungrig.

Det har blivit mycket styrketräning på sistone, men också en hel del promenader, bad och cykelturer. Det är lustfyllt och härligt för det mesta, men jag får fortfarande panik om jag tränar "för lite".

I alla fall, lite bilder från sommarstugan och sådär. Jag hade bakfabrik kändes det som. Bakade tills jag var sjukt trött, och så grinig att mamma tvingade mig att ta fikapaus. Men jag hann med lite morgondopp, promenader, "släktmiddag" och vinkväll också. Särskilt glad var jag över att träffa en kusin, som alltid får mig att må så bra.

...ville ni ha, så här är det. Det här receptet är från kalasgott.com.
Lite krångligt, men det blir väldigt bra!

Makroner

ca 30-35 Makroner

150g Mandel, finmalen
150g Florsocker
120g Äggvitor, uppdelat i två skålar
35g Socker
150g Socker, till sockerlag
50g Vatten, till sockerlag

Gör så här

Blanda fint malen mandel och siktat florsocker i en bunke. Vispa upp 60 gram äggvita till ett mjukt skum och tillsätt 35 gram socker under vispning. Blanda socker och vatten till sockerlagen låt koka tills temperaturen nått 118 grader på en godistermometer. Under vispning på låg fart, häll sockerlagen i marängsmeten. Detta måste göras ganska snabbt annars stelnar sockerlagen i kastrullen. Vispa marängen på medium/hög fart tills den kallnat helt och blivit glansig, detta tar ca 10-15 minuter. Rör i 60g äggvita i mandel och florsockerskålen. Vänd i den italienska marängen och rör ihop till en jämn smet med en slickepott. Var försiktig så du inte mixar för mycket, smeten ska vara trögflytande. Fyll en spritspåse och spritsa ut små rundlar på en bakplåtspappersklädd plåt. Smeten ska flyta ut något efter ett tag och bli slät på ytan. Om den lämnar små toppar från spritsen, slå plåten mot bordet några gånger så slätar den till sig. Låt makronerna vila på plåten i minst en halvtimma (viktigt, annars spricker de i ugnen). Grädda dem sedan i mitten av ugnen i 150 grader, ca 11-14 min.

Fläderblomsganache

1 dl outspädd Fläderblomssaft
1 tsk Citronsaft
0,75 dl Vispgrädde
100g Vit Choklad, finhackad

Gör så här

Reducera fläderblomssaften på svag värme till hälften. Tillsätt citronsaft,  grädde och koka upp. Rör ned den vita chokladen och låt den smälta så att det blir en fin och slät ganache. Låt fläderblomsganachen stelna i kylen. Spritsa eller klicka på lite smörkrämen på hälften av kakorna och lägg sedan ihop varje fylld med en ofylld. Förvara macaronerna i kylen.

Iväg till sommarstugan igen. Kommer förhoppningsvis tillbaks på lördag.

Och så lite glass, det brukar ju hjälpa mot ångest. Varför är jag så korkad?

Igår gjorde jag tårta till pappa förresten:

Ångesten vill äta mig idag. De svarta virvlarna i magen, som vill växa sig större och så småningom sluka mig.
Jag biter ihop och andas korta lätta andetag för att inte låta det ta över.

Ensamheten. Kommer jag aldrig sluta känna mig så ensam?

Fest igår, träffade lite roliga människor. Vi släpptes inte in på puben för att jag hade sportjacka. Töntigt.

Fick se en kompis i ångestens klor. Igen. Det är svårt, när man riktigt kan nudda känslorna.


Jag tänker aldrig falla dit igen.

Men åh, måste det regna? Jag ska försöka ta mig iväg på ett Bodypump-pass ändå.


Igår pysslade jag med att göra makroner.