Jag var tvungen att sticka UT och jogga idag. Det var soligt och fint och det hade bara känts dumt att stå på en crosstrainer och titta ut på det fina vädret.

Sist jag joggade utomhus var nog i oktober. Jag har för mig att jag till slut klarade min 3,5 km-runda utan att gå vissa bitar. Nu klarar jag rejält mycket mer, och det känns så jävla roligt.

Idag då. Det blev totalt 5,7 km. En paus när jag försökte köra lite styrka (men två störiga tolvåriga tjejer var lite ivägen). Det var mycket kallare än jag trodde, och mina benvärmare hjälpte inte mycket, särskilt inte på låren. Linne, tröja och tracker var också lite kallt. Mössa såklart. Och träningshandskarna fick det bli eftersom jag besökte utomhusgymmet i parken.

Nu, läggdags!

Idag har jag ätit rätt mycket. Mat, riktig mat, inte godis och så. När jag då ändå blir hungrig väldigt kort tid efter en måltid så hade jag lätt kunnat få lite panik, börja räkna kalorierna eller försöka fylla magen med random innehållslös grönsak. Men idag har jag lyssnat på kroppen. Den använder ju tydligen maten till något (förslagsvis till muskler, träning), så då ska den få vad den behöver.

Idag blev det konditionsträning. Hääärligt.
20 min. crosstrainer + 20 min. löpband + 20 min. crosstrainer



Efter träning: Keso och yoghurt med apelsin, mandel och flingor. Och så kanel och kardemumma.

Ska man orka iväg och träna i regnet? Jaaa det ska man! Har tänkt jogga en stund och köra lite maskiner på gymmet. Får se hur mycket jag orkar, men iväg ska jag, så fort maten har lagt sig lagom i magen.

Dagens lunch: Potatismos med bön- och rödbets"bullar" och broccolisås (jesus vad röda de blev på bilden).




Det får bli en bild från lördagens mat också. Svampcrêpes, sallad och vin hos M.

Jag och M ska göra semlor imorgon, men idag fick jag med mig hem från jobbet, så jag äter en nu också. Och jag vet att jag inte ska räkna, men jag vill veta om det är 200 eller 600 kcal jag får i mig. Mweh :/

Så jag försökte googla. Enligt aftonbladet är det 500 kcal i en semla:
"Varje semla innehåller cirka 500 kilokalorier. Grädde: 130 kcal, mandelmassa: 200 kcal, bulle: 160 kcal och florsocker: 8 kcal."
Det skulle betyda 35g grädde, 45g mandelmassa, 50g bulle

De menar alltså att det är 45 gram mandelmassa i en semla?! Och 35 gram grädde? Det får vara en jävla stor semla då, fast med en liten bulle.

Min semla väger 90 gram, och jag skulle gissa på 15 gram mandelmassa (jag har ändå gjort några tusen nu). Enligt slv är 90 gram semla 300 kcal. Och visst, det finns säkert tyngre semlor, men ändå.



Jobbiga tidningar som skriver saker de inte vet något om. I metro stod det ungefär "semlor innehåller så många kalorier så vi tänker skona er från den siffran".  Och sen självklart tips på hur man bränner bort alla de där ofantligt många kalorierna. Kan de inte bara sluta skrämma folk?

Nu ska jag dricka kaffe och äta min semla, som innehåller lika lite kalorier som några rader choklad.

Nu har jag precis ätit snabbnudlar, för första gången på jag vet inte hur länge. Med bönor, fetaost och tomat.

Började tänka på när jag var yngre och hade en av mina nudelperioder. Jag tog alltid ett paket currynudlar, kokte dem i vatten och mjölk, så länge jag orkade, tills det blev typ en krämig gegga. Sen slängde jag i åtminstone en matsked smör. Haha, så jävla gott det var. Jag har alltid varit sådär, tagit en massa smör, en massa grädde. Skrapat av smörkrämen från rulltårtan, ätit smet eller vaniljvisp direkt ur skålen. ÅÅåh, vad sugen jag blir. Nu gör jag bara så om jag hetsar.

(vilket jag för övrigt inte har gjort på länge. Det är ju bra)

Okej, nu blir det gnäll igen. M var här igår, och vi köpte 6 hekto lösgodis. Jag åt maaaaassor. Mådde illa på kvällen, men det kändes inte som någon katastrof. Det var ju gott och mysigt och så. På morgonen kändes det bra. Meeen, vi fortsatte äta av godiset sen.
För en stund sen kom mamma hit, så vi fikade. Jag åt mycket kakor. Och nu är M inte kvar, inte mamma heller. Jag är ensam, och då kommer känslorna.

Jaja, inget att göra åt saken nu. Bara att vänta. Imorgon kommer det kännas bättre. Om några dagar har både jag och kroppen glömt.



Veckans träning förresten
Måndag: Bodypump + 45 minuter löpband
Tisdag: Crosstrainer + löpband (kanske 45 minuter totalt)
Onsdag: Vila
Torsdag: 15 minuter crosstrainer + gym (armar, rygg, mage) + 25 minuter långsam jogging
Fredag: Shape
Lördag: Bodypump + 40 minuter löpband
Söndag: Vila

Jag bestämde mig för att ta det som det kom, även om det kändes jobbigt.

Så vi fikade. En vaniljsnäcka blev det för mig. Efter fikan sa min kompis "Alltså nu har jag ju druckit varm choklad, så jag är inte  så sugen på godis längre."
Det löste sig alltså så enkelt.

När jag kom hem efter bion var jag uppe i normalt dagsintag, ungefärligt uträknat. Men jag var hungrig, så jag åt en macka med en himla massa keso. Utan några jobbiga känslor. Fylla på med protein innan läggdags är bra, och jag hade tränat styrka tidigare på dagen också.



Det var förresten den här vi såg. Riktigt riktigt bra film!

Men åh :(

Jag ska på bio med en kompis ikväll. Det betyder godis, så är det bara. Och jag har ställt in mig på det, inte dragit ner på maten i övrigt, utan accepterat att det kommer bli lite större intag än vanligt idag. Det blir lite olika tankar i huvudet, lite räknande och funderingar över om jag ska välja gott godis, eller kalorisnålt. Men i alla fall, det känns okej.

Så sms:ar hon och frågar om vi inte ska ses ett tag innan, och fika...


Herregud, min hjärna. Ska jag säga att jag inte kan, fast jag både kan och vill? Ska jag försöka dra ut på tiden så vi inte hinner köpa godis? Ska jag låtsas äta godis, men bara ta lite? Ska jag säga att jag inte orkar godis? Ska jag skita i mina tankar och fika med min vän och sen äta en jävla massa godis om jag fortfarande är sugen?

Jag vill ju. Men det är så jobbigt.

Igår blev det rätt mycket mat. Vanliga måltider, sen tacos på kvällen, efterrätt i form av chokladtårta, plus en drink och två tequilashots. När jag skulle lägga mig räknade jag ihop det på ett ungefär, och det blev mer än jag hade velat, så jag kände mig lite nere.

Men så tänkte jag att om jag ändå har fått i mig ovanligt mycket, så är det ju himla dumt om kroppen inte har fått tillräckligt med protein för att bygga upp musklerna. Jag hade ju tränat på förmiddagen. Så jag åt upp den sista keson innan jag la mig. Hellre 2500 kcal och protein i magen, än 2400 utan.
Jag vet inte hur det fungerar egentligen, men det känns ju rätt.

Idag gick jag upp 06.00. Bestämde mig för att skona benen och hoppa träningen, men fick ändå börja med en iskall promenad för att köpa mjölk till gröten och kaffet.


Min lite väl lösa, men ack så goda, gröt. I den har jag:

Vatten
Ett ägg
Grahamsmjöl
Vaniljsocker
Liiite kardemumma
Frysta hallon

Bodypump-passet gick bra. Jag la på lite vikt både på benböj och axlar.

Sen joggade jag också. Och upptäckte vikten av att få extra energi när man kör extra pass. Tog en recoverybar innan joggingen, och oj vad bra det gick. Det kändes inte tråkigt och jobbigt utan bara härligt. Jag orkade 45 minuter efter ett hårt pass. Det trodde jag aldrig.

Fast det finns nog en risk att jag får ont i vaderna imorgon. Typ benhinneinflammation. Egentligen borde jag nog ta lite längre vila från löpbandet nu.


Mina älskade Goodlife. Såå goda (och billiga).

Idag mår jag bra igen. Jag visste väl det. Dessutom är magen inte särskilt svullen, trots glass igår kväll. Snart blir det Bodypump och kanske lite löpband om jag orkar.



Några tips på peppande blogg-inlägg (alla från samma blogg):

Om kolhydrater

Om skräpmat och förbränning

Om vattenvikt och svullna magar



Jag vill ha fler tips på vettiga bloggar. Om träning, om mat (god mat, inte smal-mat), om att gilla sig själv, om att se bra ut fast man inte är spinkig, eller bara något som gör en glad eller får en att fundera. Vad som helst. Hit med dem!

Det är roligt att laga mat och äta utan att väga den och fundera över hur man ska få den så kalorisnål som möjligt. Det blir gott, istället för vattnigt.

Dagens lunch. Makaroner med lax och broccoli. Enkel mat. Jag kokte broccoli, pasta och lax i samma kastrull. Av med vattnet, på med gräddfil eller creme fraiche, rödlök och en massa dill. Lite peppar och salt också.





Gårdagens. Makaronipudding med spenat, purjolök och ärter. Och ost!






Och ikväll blev det glass, efter lite msn-pepp från M. Det är ju fredag trots allt. Men nu är klockan över nio, så jag tänker lägga mig. Godnatt.

Okej nu har jag en lite dålig dag här. Min mage har varit svullen och gasig i någon vecka nu. Jag vet inte varför, men jag är trött på det, och känner mig ful. Är rädd att jag äter för mycket och bla bla bla. Samtidigt är jag så sugen på att sitta framför teven och äta glass eller godis ikväll. Jag gör nog det, och försöker tänka att jag kan träna bort det imorgon.


Jag måste äta tillräckligt mycket för att orka träna och få muskler. Helt meningslöst att träna styrka om jag ändå äter för lite. Men jag vill verkligen inte äta för mycket. Är rädd för båda sakerna, och har ingen aning om vilket som är mest troligt.

Läser man om vad som kan göra en gasig och svullen så blir man inte klokare.
Några möjliga orsaker:
1. Jag äter för mycket kolhydrater.
2. Jag äter för mycket protein.
3. Jag äter för mycket fett.
4. Jag äter för lite.
5. Jag är laktosintolerant.
6. Jag äter för lite fibrer.
7. Jag äter för mycket fibrer.
8. Jag äter omega 3-kapslar
9. Jag dricker för mycket kaffe.
10. Jag är glutenintolerant.
11. Jag är stressad.
12. Jag har IBS.
13. Jag äter för mycket grönsaker.

Tack google! Nu vet jag precis vad jag ska göra.

Men äter gör jag i alla fall, och det lönar sig säkert att bara stå ut nu och försöka ignorera magen, som kanske försvinner om ett tag (och att banta är inget alternativ, någonsin mer). Just nu skippar jag omega 3-kapslarna och försöker att inte äta yoghurt med müsli varje dag.

Jag hade tänkt träna idag. Springa. Men fuck, mina ben gör ont efter att jag sprang igår. Och styrka kan jag inte köra eftersom jag var på Bodypump igår också och vill låta musklerna vila.
Så om jag hade stuckit till gymmet ändå så hade det bara blivit kanske en kvart crosstrainer (för det är tråååkigt) och ett joggingförsök som inte hade blivit mer än en smärtsam promenad. Det hade bara känts som ett misslyckande.

Så om musklerna och benhinnorna vill vila så får de väl göra det då. Lite störigt bara att det har blivit så mycket vila på sista tiden. Jag får hoppas att jag kan köra bodypump imorgon igen bara.

Nu är det dags att sluta räkna kalorier. Självklart går det inte att stänga av bara sådär, det snurrar ju runt siffror i huvudet vare sig jag vill det eller inte. Men jag  försöker låta bli, och jag tänker inte räkna ihop alla ingredienser i en maträtt längre, inte mäta upp i deciliter och teskedar (jag har verkligen inte gjort det hela tiden innan, men ibland, vissa måltider).

Och just nu känns det för jävla bra. Jag är på väg nu.

Igår och idag har jag mest känt att det är skönt att slippa räkna. Jag ska försöka fortsätta tänka så. Jag behöver inte veta, jag får lov att strunta i om det är 300 eller 400 kcal i min frukost.
Och så ska jag upprepa för mig själv att jag faktiskt har kommit upp i ganska normala mängder nu på sista tiden. Jag har ätit regelbundet och varierat, mina hungerskänslor funkar och ämnesomsättningen är igång. Det, och det faktum att jag tränar massor, båda styrka och kondition, gör att risken att jag plötsligt ska lägga på mig en massa fett blir i princip obefintlig. Överflödig energi kommer antagligen gå åt till uppbyggnad av muskler.

Jag måste lita på min kropp. Just nu känns det enkelt, men jag vet att det kan ändras fort. Saker som peppar mig är den här bloggen, och den här (tack för tipset Em). Och att jag idag höjde vikten på fyra maskiner på gymmet.

Jag vill ha muskler, jag vill se vältränad ut. Jag vill kunna äta allt.

Nu kör vi!

Midjemåttet var också oförändrat. Jag kollade i morse för att kunna jämföra på riktigt.
Skönt, tänkte jag, och ett dagsintag på 1900 kändes helt överkomligt. Kom hem från jobbet och åt en skål glass (som inte ingick i planen), och vipps så blev jag tjock.

Det är som att ju mer jag äter desto mer vill jag äta. Jag vill ha godis och kakor. Nu kommer jag säkert komma upp i typ 2000 kcal. 2000! Förstår ni?! Det är liksom HUNDRA mer än jag tänkte. OMG, hur ska jag överleva?!


Patetiskt... Nu ska jag iväg och träna.

Tack för alla peppande kommentarer. Ni är fantastiska :)



Jag ser att jag blir större. Jag känner mig inte lika smal längre. Men jag ska inte ner i vikt, och jag ska äta normalt. Det finns ingen återvändo, så jag försöker att bara trivas i min kropp ändå. Jag får mina stunder av ångest, men jag längtar mest efter att sluta räkna kalorier nu.

Så åker måttbandet fram, för jag kan inte låta bli. Om jag ska bli större så ska jag i alla fall ha koll på det, vara medveten om det. Så tar jag mina mått, jämför med tidigare. Och de är oförändrade. Samma som för tre veckor sedan, exakt. Bara midjan är lite större. Men det är kväll nu, och jar brukar mäta på morgonen annars, så jag kan inte dra några slutsatser där.

Det är så lätt att luras av sina känslor. Det som får mig att tro att jag går upp i vikt är känslan av att vara mätt. Känslan av att stoppa i sig mat ofta. Vetskapen om att man har ätit 50 kcal mer än planerat. Vetskapen om att man har ätit choklad. Att kroppen är varm, särskilt om händerna är det.
När jag fryser eller är lite hungrig så tror jag att jag har blivit smal igen, och jag borde ha lärt mig att inte lita på mina känslor sådär.


Imorgon är det en ny vecka, då blir det 1900 kcal när det är träningsdag, 1700 annars. Snart får kanske kroppen tillräckligt med energi för att bygga lite muskler, och det måste vara målet nu.

Känslan jag har nu är samma känsla som när jag har hetsätit 4000 kcal flera dagar i rad. Tjock och ful och tjock och allt är hopplöst och jag vill bli smal smal smal.

Men jag har ätit ungefär 1600 kcal. Förmodligen drygt 1600. Eventuellt lite mer än planerat alltså. Och jag växer och växer.
Man går inte upp särskilt mycket av ett extra knäckebröd, några tuggor mat mer än mat hade tänkt. Man gör inte det. Kom igen, förnuftet, bara döda känslorna nu. För känslorna är FEL. Men jag bara äter och äter och äter, och då känner man sig tjock. Blä på min hjärna.

Det blev godis igår på bion. Lite mer än på bilden till och med. Men jag höll mig exakt till det planerade intaget, så det kändes helt okej.

Idag, mina vänner, har jag vägt mig. Vågen stod där alldeles bredvid mig i omklädningsrummet på gymmet, och det var ingen annan där. Bara jag och en våg. För er som har missat det så var det alltså över ett halvår sedan jag vägde mig sist. Så jag stod där och försökte bestämma mig för om jag skulle göra det. Tankarna stressade runt i huvudet, jag försökte förbereda mig, och lugna mig själv.
Jag vet ju att jag är smalare nu, jag har ju tagit mått. Jag måste vara beredd på höga siffror. Muskler väger mer än fett, och såhär vältränad har jag aldrig varit innan. Det är okej, även om jag väger 53 så är det okej.

48.

Jag vägde 48 kg.


Är lite arg på mig själv, för nu när jag har gjort det där svåra, så kommer jag våga väga mig igen. Men jag vill inte, jag borde inte, jag ska inte.

Idag är det 1800 kcal som gäller. Minst!

Ikväll ska jag på bio. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska äta mindre innan och äta godis där, eller om jag ska äta som vanligt och bara strunta i godis. Och om jag äter godis, hur mycket?

Nu under dagen har det blivit så att jag har sparat kalorier för att kunna äta godis. Suck på det. Då vill jag spara in lite extra för att kunna ta ännu mer godis. För hur kul är det att äta typ fem bitar? Nej.

Såhär ser påsen ut nu. Det här har jag "råd" med om jag äter som jag har planerat innan. Äter jag mer mat kommer jag ta bort motsvarande mängd kalorier i godis. Äter jag mindre kommer jag lägga till lite. Perfekt balans. Extra viktigt idag eftersom jag inte tränar. Blööööö. Det braiga är i alla fall att både choklad och nötter mättar mer än annat godis. Och är godare dessutom.