Breakdown igår. Jag ska ju flytta till en annan stad nu, och alltså byta träningsställe. Det innebär att jag ska byta våg. Panik.

Jag har inte vägt mig på säkert en månad. Så om den nya vågen visar mer vet jag inte om det beror på att jag har gått upp, eller om det är fel på någon av dem. Jag måste alltså se till att gå till det gamla träningsstället och väga mig, helst samma dag som jag går till det nya.


Gud, tänk om vågen har visat fel hela tiden. Tänk om jag väger tre kilo mer än jag tror. Tänk om jag har gått upp massor i vikt. Jag vill inte veta.

s. skrev: är det så smart att som bulimiker gå en konditorutbildning? hetstriggande..?

Jag tror snarare att det kan hjälpa mig att få en mer sund relation till mat. Och jag är ju faktiskt på god väg. Jag äter, och mitt hetssug finns knappt kvar (om jag hetsar nu för tiden beror det på att jag mår dåligt. Bara mat och godis triggar mig inte).
Hur som helst tänker jag inte låta en idiotisk ätstörning stå ivägen för mina drömmar.

Anonym: Jag är 160 cm lång.

Jag vill inte ha min kropp. FUUUL!

Och nej, det är inte att min hjärna har näringsbrist så att jag inte kan se hur jag ser ut på riktigt. Jag vet precis hur jag ser ut. Jag vet att jag inte är tjock. Men jag är "normal", och jag vill vara jättesmal. Pytteliten. Om man ska vara så här kort kan man inte väga 50 kilo, för då ser man knubbig ut.


Jag vill inte hata min kropp. Jag vill inte börja gråta när jag provar kläder. Jag vill ha fina mysiga höstkoftor och knästrumpor, utan att se klumpig ut. Jävla skit.


Höstbilder på andra bloggen.

Så kallt det är... Jag kanske håller på att bli sjuk igen eller något. Känner mig lite konstig i allmänhet. Fast det kan vara att jag har mens också.

Det går rätt bra med maten nu förresten. Ibland byter jag ut nästan alla måltider mot kakor, godis och glass, och det är självklart inte bra. Ibland blir jag orolig att jag äter för mycket, och ibland för lite. Det är svårt att veta. Men oavsett hur jag känner, så äter jag. Jag går inte hungrig i evigheter.

Allt känns fortfarande bra, och den här hösten kommer bara bli mysig (även om jag får hemska flashbacks från förra året).

Igår pratade jag med M jättelänge, om en massa viktiga saker. Han vet väldigt mycket om mig nu. Det är läskigt, men kanske bra. Jag tror det är bra...

Lite mysigt bakis idag, men nu har jag ätit frukost så det går säkert över snart. Sitter med en sjuk träningsvärk i ben, mage och bröst (Crossfit med min bror i förrgår).

Igår var jag lycklig, och det är jag fortfarande. Jag skrev ju att jag inte kom in på utbildningen jag ville gå. Då hade jag alltså ringt skolan och fått höra "Du är i prio-grupp 6. Vi måste ta in grupp 1-5 först, så det är i princip omöjligt för dig att komma in, eftersom vi har fått över hundra ansökningar".

Igår kom antagningsbeskedet, och jag kom in. Jag kom in!
Jag fattar ingenting. Men jag antar att de förstod hur angelägen jag var. Allt letande på nätet, alla ansökningar hit och dit, alla mail, brev, telefonsamtal, adressändringar har inte varit helt i onödan.


På kvällen festade jag med vänner och M, och gick på konsert. Jag firade med en liter vin, och var lycklig lycklig lycklig.

• Om en vecka flyttar jag ihop med min bästa vän.
  .
• Jag kom in på utbildningen.
  .
• Skolan ligger en kilometer från lägenheten.
  .
• Jag är kär.
  .
• Den jag är kär i är en fantastisk människa. Dessutom dödligt het, och jag har bättre sex än någonsin och hansleendegörmigknäsvag.

Dags att ta tag i grejer igen. Jag har tappat det nu känner jag, och det beror på några olika saker.

Jag har inte tränat sedan innan jag blev förkyld (tre veckor sedan).
Jag har inte vägt mig på lika länge (väger mig bara på träningshallen).

Då kan man ju tänka sig att det borde vara bra för mig att komma bort från sånt ett tag. Men istället har jag varit jättenojig över vikten, känt mig smalare ibland, men oftast ovanligt tjock, och jag har fått panik av att inte veta. Har haft dagar då jag medvetet har ätit för lite. Har börjat räkna kalorier mer igen.

Och i förrgår fick jag veta att jag inte kan plugga det jag vill. Åt och spydde. Igår åt jag massor av kakor och godis, men mådde jättebra trots att jag måste ha kommit upp i 3000 kcal. Lyckades vara glad mest för att jag redan hade bestämt mig för att kompensera idag, vilket jag har gjort också. Har ätit lite grann bara.


Men nu ska jag skärpa mig. Imorgon blir det normalt ätande, oavsett hur tjock jag känner mig.


Tack för era kommentarer förresten. De värmer. Och nu ska jag ta tag i saker, se till att må bra.

Nu finns nya bloggen uppe. Inget kommer ändras på den här bloggen. Jag fortsätter skriva här. Och bildbloggen kommer jag förmodligen inte uppdatera så ofta. Men kolla gärna in den. Jag tror ni kommer känna igen en del :P


Och det är såhär att bildbloggen inte kommer vara hemlig. Jag ska ge adressen till mina vänner och så. Ni får mer än gärna kommentera, men om det är någon kommentar jag inte godkänner så är det förmodligen bara för att jag är rädd att den ska leda folk till den här bloggen på något sätt.

Klicka på bilderna så kommer ni till Motverklighet.

Okej, sorry. Jag har inte valt ut vilka bilder jag ska börja med. Bloggen existerar, men ni får adressen imorgon.
Istället får ni en fin bild nu.

Godnatt.

Jag har mått bra idag. Varit glad. Kom på mig själv med att både nynna och le när jag gick för att handla. Märkligt. När jag väl får en anledning att deppa ihop blir jag omotiverat glad istället.


Förresten, ikväll ska jag göra en till blogg. En med bara fina bilder jag hittar (det börjar bli för många på min dator nu). Alltså inte thinspo, utan snygga foton i allmänhet (fast jag misstänker att mycket av det jag har kan räknas som thinspo-bilder ändå).

Länkar till den sen, ifall någon är intresserad.

Klockan är tio, och jag har ätit frukost. Yoghurt med flingor, lite brända mandlar, och choklad.

Idag tänker jag skita i allt vad ångest heter. Idag tänker jag bada i självömkan, se på film, äta godis, äta kakor. Så mycket jag vill.


Imorgon kan jag låta bli att äta om det skulle vara så. Men idag tänker jag inte tillåta mig själv att må dåligt över maten.

Hela dagen har tankarna växlat mellan "Inget spelar någon roll, så jag kan lika gärna äta mig fet och ful" och "Inget spelar någon roll, så jag kan lika gärna skita i att äta".

Det har lett till en lustig kost.

Frukost:
Lite gröt
Kaffe
Lunch: (?!)
Glass och dammsugare (spy)
Twix
Kaffe
Middag: (?!)
Hallon-grädd-choklad-tårta
Brända mandlar
Kaffe
Kvällsmål:
Fisksoppa




Fuck it...

Jag fick nyss veta att jag inte kommer in på utbildningen jag helst vill gå. Och att jag inte kommer kunna komma in på den till våren heller, eller någon annan gång i mitt liv.

= 150g glass och en dammsugare. SPY SPY SPY.


Det var inte hets, jag var inte ens sugen. Jag bara bestämde mig för att proppa i mig den där glassen och spy upp den, för allt går ändå åt helvete (att trycka ner en tandborste i halsen har lite samma effekt som att dra rakblad mot armen). Mer dåligt lär det bli idag. Mat och godis. Antingen spy, eller låta det göra mig tjock. Spelar ingen roll.

Jag tog lite gröt till frukost ändå.

Jag tänkte på det här med att jag plötsligt har fått extremt mycket panik över min vikt. Om jag tänker efter så är det väldigt likt förra gången. I januari, när jag började försöka gå ner i vikt igen. Då hade jag också försökt äta normalt i ungefär tre månader, och sedan stod jag inte ut med min kropp, och tänkte bli smalare på ett okej, ofarligt sätt. "Jag ska inte räkna kalorier. Jag ska inte hänga på pro ana-forum" Visst. En månad senare var det det enda jag gjorde.

Och vad ledde det till? Jag stod inte ut med att väga 49 kg. Nu väger jag det igen. Och jag vet att det är exakt det som kommer hända om jag försöker gå ner igen. Jag kommer gå upp allt igen, men vara ännu mer fast i mat-ångest och självhat. Jag får inte luras av mina egna tankar. Om jag bara går ner något kilo så kan jag äta normalt sen. Nej.

Jag ska stå ut. Den här biten går säkert över så småningom. Jag kanske börjar tycka om min kropp som den är nu.

Jag har ett samtal jag måste ringa. Jag hatar att ringa. Skriver upp stödord för jag är nervös att jag ska glömma bort allt jag tänkte säga. Stödorden blir till meningar, till ett helt samtal, nedskrivet på papper. Jättelöjligt (Påminner om muntliga redovisningar när man gick i skolan, när ens hjärna liksom flöt iväg och man febrilt försökte fånga upp och spotta ur sig något av det man hade pluggat in. När rösten darrade och man inte hade någon aning om det man sa blev till riktiga meningar, eller om det ens var sant).


Jag hällde upp yoghurt till frukost, men upptäckte att vi inte har några flingor kvar. Blev sur och slängde yoghurten i vasken. Är inte sugen på något annat.

Frukost: Kaffe


Och när jag väl ringer är det upptaget. Självklart.

Bortsett från mitt självförakt, så har jag haft en bra helg.

Igår blev jag full som ett ägg tillsammans med några vänner och M. Vi hade jätteroligt, och i morse vaknade jag i M's säng. Vi åt frukost med min vän, och så gick vi tre och tittade på kläder tillsammans. Vi provade massor (jag drog in magen och såg till att inte låta de där tankarna nå mig och förstöra), och hade skitroligt.

M är bra. Riktigt jävla bra. Han frågade om de nya såren på armen (som inte gick att dölja när vi provade kläder), och han förstår. Han bryr sig, och jag kan faktiskt prata med honom. Han får mig att må bra, ha roligt.

I klädaffärens provhytt:
Jag har hittat ett par snygga shorts i storlek 26. Jag sliter en stund för att få dem över rumpan. Suger in magen, lite mer än vad jag alltid gör, och lyckas till slut knäppa dem. Fett. Jag tittar ner, men ser inte linningen för att magen är i vägen. Jag sväljer för att få klumpen i halsen att försvinna, biter mig i läppen och tittar uppåt så att tårarna inte ska komma och förstöra mitt smink. Jag andas korta andetag, och börjar nypa. Först magen, hårt. Fettet på sidorna, som trycks upp av shortsen. Insidan av låren. Jag tar tag om mina handleder. River mina underarmar, som ser alldeles för korta ut. Ett nytt lager av fett, överallt, runt hela armen.
Jag är fet, och att jag över huvud taget kunde tro att storlek 26 skulle passa är bara pinsamt. Jag skäms. Jag ska aldrig köpa shorts. Jag ska gå i baggy byxor (de enda som fortfarande passar) och stora tröjor resten av livet.

Hemma, badrummet:
Jag har just duschat. Jag står framför spegeln, mår illa. Gråter, gråter, gråter. Jag står inte ut! Vad fan ska jag göra? Jag kan inte se ut såhär, det går inte! Det går bara inte! Min mage hör inte till min kropp. Det andra; tjocka lår, höfter, rumpa, det förstår jag ändå. Det är min kropp. Ful, men det är så den ser ut. Men magen, den ska inte vara där alls. Den passar inte in, jag är missbildad.

I hans säng:
Jag ligger på rygg. Han smeker min kropp. Tittar på mig, hela mig. Blicken vandrar långsamt över varenda centimeter. Han säger att jag är snygg, och han menar det. Han kan inte sluta ta på mig, och jag ser att han längtar, att han vill fortsätta för evigt, komma närmare än vad som är möjligt.
Och jag förstår inte. Vad är det han ser, som inte finns i min spegel? Hur kan han låta bli att äcklas av den här magen som dallrar när han nuddar den, som är ivägen när han rör vid mig. Som ett gupp av fett för fingrarna att klättra över, så att de kan fortsätta smeka min kropp som finns på andra sidan. Jag undviker att sitta upp, för magen lägger sig i veck, och jag vill inte att han ska upptäcka hur jag egentligen ser ut.


Jag hatar min äckliga kropp. Hatar, hatar, hatar!

Det är svårt att äta tillräckligt mycket när det enda man ser i spegeln är en mullig, kort, dallrig och ful person.
När man inte har vägt sig på tre veckor, men kläderna börjar bli för små.
När man är för sjuk för att träna bort kalorier.
När man börjar gråta av att känna på sin egen kropp.

Men det är lika svårt, och detta skäms jag för, att låta bli att äta. Jag vet inte om jag ens skulle orka gå ner i vikt igen. Så jag sitter här med min alldeles för stora kropp och klarar knappt av att äta, men ännu mindre att låta bli.

Låt mig vakna imorgon och vara lätt. Smal, tunn.
Snälla...

Men åh, nej... Jag åt en liten bit kladdkaka. Väntade någon timme, åt två små bitar till. Spydde.


Jaja, jag mår okej nu ändå. Ingen ångest eller så. I övrigt har jag ätit normalt idag, och nu är det snart dags för kvällsmackor.



Svar till anonym: Jag tog laxeringsmedel i förrgår, men jag är ändå hård i magen sen, och jag vill inte fortsätta använda det eftersom det är dåligt för tarmarna.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om mina problem med hård mage/förstoppning, som inte vill försvinna. Jag tror att de beror mestadels på stress.

De två tipsen jag fick, som jag inte har provat redan, var att dricka ett glas ljummet vatten med honung varje morgon. Fine. Och, att under dagen äta två matskedar olivolja... Ja men tack! Typ 300 kcal i ren olja. Kul. Ska jag äta det istället för frukost då? Fan. Tänk om det funkar. Men hur ska jag våga göra det? Om jag gör det så kommer jag ju ta det istället för något mellanmål.

För att jag älskar baggy byxor, snygga rumpor, höftben och magar.

Andas in...

Andas ut...

Andas in...

Andas ut...


Paniken växer i mig, och jag tänker att det måste synas på mig att jag inte står ut längre. Men ingen märker något, så jag drar på mig skorna och snubblar ut för att få vara ensam. Stå ut nu. Det är bara veckor kvar tills jag ska flytta härifrån. Äntligen. Jag måste bort från det här. Jag känner mig instängd, stressad, jagad. Alla är ivägen och när någon går efter mig i trappan springer jag, för det känns som om de följer efter mig.

Det gör de inte. Min familj är bra, de vill inte vara jobbiga eller vakta mig. Men det är så jag känner, och jag måste härifrån innan jag imploderar.

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig i matväg. Jag har hyfsat regelbundet, och definitivt tillräckligt när det gäller kalorierna. Vågar inte räkna.

Frukost: Yoghurt, flingor, ägg, proviva.
Lunch: Subway; Veggie Patty
Mellanmål: Några tuggor sockerkaka och ett äpple.
"Middag" (borde det varit åtminstone): Muffin och latte på Espressohouse
Kvällsmål: Spenatsoppa med ägg och ugnspannkaka

Herregud, det känns inte bra alls. Nu försöker jag lugna mig genom att tänka på att jag faktiskt har gått runt på stan i sex timmar (jobbet jag nämnde innan var att gå in i affärer och sätta upp affischer). Jag har dessutom hunnit fika med M, haft jättetrevligt och ätit en god citronmuffin. Det är normalt att vissa dagar blir såhär "onyttiga", och jag lär inte gå upp i vikt för det.


Nu ska jag snart sova och glömma. Efter att jag har tittat på lite fina bilder.

Nu har jag precis ätit upp en tallrik yoghurt med flingor, och ett kokt ägg. Drack kaffe och proviva till. Magen känns stor och alldeles för full, men det är okej.


Det regnar, och jag ska gå utomhus halva dagen, vilket inte känns jättekul. Men jag överlever nog det också.

Det blev en del mat idag ändå. Det kanske var lika bra. En promenad har jag tagit också. Imorgon kör jag på som vanligt. Jag får inte fastna i något sånt här nu.

Så imorgon ska det bli regelbundna måltider, i tillräckliga mängder. Måste ju bli frisk, och dessutom klara av att göra ett litet jobb imorgon.



Nu börjar jag bli hungrig igen. Skönt. Det känns mycket bättre att lägga sig då.

Äntligen hemma igen. Har varit i sommarstugan med familjen. Eftersom jag har varit förkyld under helgen (är fortfarande dålig), såg jag det som ett bra tillfälle att inte ha någon aptit. Att låtsas att aptiten är borta alltså.
Inte bra, inte ett dugg. Från i fredags har jag ätit mellan 800 och 1400 kcal om dagen. Men så har jag ju legat i sängen största delen av tiden också.

Imorgon ska jag börja äta ordentligt igen.

---
Suck, nu hör jag att mamma pratar om att göra mat... Jag vill inte. Inte idag. Får se hur det blir. Åååh, låt mig bli frisk nu, så jag kan träna och våga äta.

Jag åt en liten bit kladdkaka, och wienernougatglass. Det hamnade i toaletten, tillsammans med en del av middagen.

Bara för att jag vet att vi ska åka bil långt nu, och mamma köpte resgodis innan. Och det kommer jag inte kunna spy upp. Kommer inte kunna låta bli att äta det heller. Därför blev det så här.

Nya skärsår också.


M vet om att jag spydde igår. Jag ville berätta, för jag känner att jag kan och vågar prata med honom. Men jag ångrar mig lite. Vill inte att han ska vara orolig, eller tro att jag alltid mår dåligt när jag äter, eller att det gör att han inte vågar föreslå att vi ska äta tio sorters glass eller dela på en gräddtårta. Jag vill inte att han ska lära känna mig som en sån här ätstörd person.
Nu åker jag i alla fall iväg över helgen. Och förmodligen kommer jag äta som alla andra då. Alltså kakor och godis och mat och allt. Ingen träning heller. Hej ångest.

Ni är så snälla mot mig <3

Jag satt just och tänkte att två torkade jordgubbar får räcka som mellanmål, och att när jag nu är sjuk kan jag låtsas att jag inte har någon aptit, och bara äta lite grann. Men den här kommentaren fick mig att inse att jag inte kan låta tjock-känslorna styra.
Du har så rätt; träning och bra kost ÄR hållbart. Bantning är inte det, och jag kommer bara förstöra för mig själv om jag backar nu.





Jag blir verkligen glad av era kommentarer, även de som kan verka små och betydelselösa. För mig betyder de.

Jag klarar inte det här. Jag mätte just mina lår och min midja. Fan fan fan! Jag hatar mig själv så mycket.

Har ätit två bitar kladdkaka efter att jag spydde, och sen kvällsmackor i vanlig ordning. Känns inte direkt bra, men jag höll mig från att ta en tredje bit (peppar peppar...).


Min hals gör oooont.

Toppen!

Det har gått en kvart sedan mitt förra inlägg: Jag gick ner för att kissa, men kollade kladdkakan i ugnen, brände handen som fan, började gråta, gick in på toan och spydde upp glassen.

Duktigt. Verkligen det bästa sättet att lösa problemet på. Spy för att tillåta mig att äta av kakan sen.

Ja just det, nämnde jag att jag börjar bli sjuk och har ont i halsen? Halsont + tandborstgrävande = grejt!

Jag hatar sånt här. Jag tänkte att glass till efterrätt är jättegott och lagom. Så jag åt nyss det till mitt kaffe.

Och vad ser jag nu? Jo, självklart bakar mamma kladdkaka. Kunde jag inte upptäckt det innan jag tog glass. Jag kommer inte kunna låta bli att äta. Det kommer leda till överätning, alldeles säkert.

Jag skulle ju träna efter jobbet idag. Men så har jag lyckats bli sjuk. Detta betyder att både träning och vägning skjuts upp till på tisdag eller onsdag. Jag kommer vara så äckligt nervös då.
Jag bara äter hela tiden känns det som. Tusen gånger om dagen, och efterrätt i princip varje dag. Nåja, jag får väl se hur det går. Det kan ju vara spännande att testa hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt. Wohoo. Jag kan knappt bärga mig....


Får se om jag orkar ta mig ut på en promenad idag. Fast fan också, det regnar. Hoppas det slutar.

Klockan är sju på morgonen, och jag sitter med min gröt som vanligt. Igår köpte jag nya träningsbyxor som visar upp min snygga rumpa. Nej, när jag provade tio olika par igår tänkte jag inte så. Ville bara dö av allt fett, alla veck och lovehandles. Men ärligt talat så vet jag att jag har fin rumpa (det är tack vare den killar gillar mig), även om jag inte kan se det själv. Så jag får bara låta bli att kolla i speglarna.


Jag kanske håller på att bli förkyld. Hoppas det, för då slipper jag följa med till mormor och morfar över helgen.

Ska snart till jobbet. Det känns okej idag (kanske mest för att jag ska träffa M efteråt). Nu sitter jag och äter rågflingegröt med vetegroddar, äpple, solrosfrön och keso. Lunchen är ju inte förrän om fem timmar, så det gäller att hålla sig mätt på frukosten.


Det är en vecka sedan jag var på träningshallen. En vecka! Jag har ju joggat, promenerat och kört crossfit ändå, men i alla fall, det är lång tid. Alltså är det en vecka sedan jag vägde mig också. Om jag inte hinner sticka och träna imorgon, så kommer jag inte kunna väga mig förrän på onsdag nästa vecka, för jag är borta över helgen. Det är ju helt sjukt. Två veckor utan vägning. Men det kan nog vara bra för mig. Jag behöver öva på att inte väga mig flera gånger i veckan.
Förutom om jag har gått upp. Då är det inte bra. Inte bra alls. För då kommer jag försöka gå ner igen, det är jag säker på. Uuuh, hoppas jag kan träna imorgon då.

Igår var jag halvt död när jag kom hem efter jobbet. Ändå tyckte jag att det var en bra idé att låta min bror köra ett crossfit-pass med mig direkt efter jobbet idag.

Uppvärmning

+

Springa 200m
Göra 40 squats (benböj)

Springa 200m
Göra 40 squats

Springa 200m
Göra 40 squats

Springa 200m
Göra 40 squats

Alltså fyra omgångar så fort man kunde. Och min begynnande benhinneinflammation blev inte direkt bättre av det.
Jag fortsatte med situps, armhävningar och rygglyft, så jag inte bara tränar benen. Känns bra att äntligen ha fått träna ordentligt.

En timmes promenad, fylld av jobbiga tankar. Jag blir galen på mig själv. Drömmer om kalla fingrar, darriga händer, svaga ben, yrsel och en mage som skriker efter mat. Hinner börja planera hur jag ska gå ner, innan jag kommer på att det inte går, jag får inte. Jag ska inte, det vore idiotiskt att gå tillbaks till något sådant nu. Aldrig.

Jobbet var okej. Tråkigt, men när jag väl är där tycker jag ju inte att det är så vidrigt som innan. Men gud vad trött man blir. Och den vegetariska maten var inte så bra. Pasta med tomatsås (krossade tomater, lök, paprika, svamp). Hej protein? Därför åt jag en av mina egna äggmackor också, och därför känns det som om jag har ätit för mycket. Men när jag kom hem var jag jättetrött och hungrig.
Irriterande, men om jag är hungrig betyder det att jag borde äta, så det har jag gjort. Måste för övrigt ha kaffe nu, innan jag dör.

Gröt med hasselnötter, kanel och mjölk. Och nu är klockan halv åtta, så jag borde väl sticka.

Urk. Vill inte jobba den här veckan. Inte alls. Förstår inte hur jag kan hata det så. Jag tränger undan ångesten så mycket det går, och försöker låtsas att det inte är jag som ska jobba.

Jaja, det blir väl lite pengar i alla fall.

Usch. Tänker hela tiden på maten. Äter jag för mycket? För lite? Tänk om jag äter för lite. Hur ska jag då ha nytta av träningen, och kunna få en vältränad hälsosam kropp? Men tänk om jag äter för mycket. Nu har jag ju inte vägt mig på säkert en vecka (i tisdags var det, om jag tänker efter), så tänk om jag har gått upp. Och veckan som kommer ska jag jobba, och kommer knappt ha möjlighet att träna, så då kommer jag vara rädd för att äta mycket.

Jag blir galen av alla tankar.

Det blev en joggingrunda på 4 km igår. Hade tänkt sticka ut idag igen (därför är jag uppe såpass tidigt), men det regnar. Får se om jag orkar ikväll kanske.

Tittade på foton som M tog i förrgår. Ser tjock ut. Du är inte tjock Du är inte tjock Du är inte tjock. Det är så svårt att inte lägga märke till hur överkroppen är stor från sidan. Är det verkligen hela det där som är jag? Eller är det tröjan som sitter löst? Nej, den gör faktiskt inte det alls. Jag ser ut sådär. Som en tunna.

 

Ah, magen funkar bättre. Mindre svullen, och bajsningen verkar mer okej.


Igår var M här, och sov över också. Det känns att det börjar bli seriöst när han har varit här och träffat min familj. Igår åt vi körsbärspaj och glass, och förmodligen kommer jag äta det idag också.

Step-passet idag är inställt, så jag måste ut och jogga eller något. Men det får bli senare, för nu är det alldeles för varmt. Usch, det har blivit så lite träning den senaste tiden, och det känns jobbigt. På ett sätt är det väl bra att jag klarar av att inte alltid prioritera träningen framför allt annat. Men det är inte helt utan ångest kan jag ju säga.

Och jag vet att det bara är bra för förbränningen att äta ofta och regelbundet, men ändå kan jag inte låta bli att glädjas när det, som igår, råkar bli bara tre mål om dagen. Eller när jag går och lägger mig med hungerskänslor. Nu när jag inte längre räknar kalorier hela tiden så är jag så rädd att det ska bli för mycket (särskilt om jag då äter sötsaker också).

Det blev lite mer än en timmes promenad, vilket känns bra. Fast jag är helt förfärad över hur min mage ser ut. Fy! Om jag lägger händerna på den, så att fingertopparna möts vid naveln, så pekar händerna liksom utåt. Som en liten pyramid. Det är verkligen en boll. Det syns verkligen. Jaja, jag får väl dra in magen så gott det går :(

Har gått och varit jättestressad och inte förstått hur jag ska få ihop dagen. Mådde riktigt dåligt tills jag kom på att; jag skippar träningen. Då har jag plötsligt fyra timmar extra (med resor och väntetid till tåget inräknat så blir det fyra timmar för ett pass). Och så blir dagen inte lika upphackad.

Helt bra känns det förstås inte. Jag tränade inte igår, och imorgon finns inga pass att gå på. Men jag ska försöka hinna ta en promenad idag, och kanske en kort joggingrunda imorgon. Det borde hålla ångesten på avstånd.


Ni förstår inte hur tjock jag känner mig just nu. Det är hemskt. Jag fattar inte att inte vågen visade mer i tisdags. Ååh, min mage är stor och svullen. Jag vet inte varför heller. Hård i magen är jag, och det känns som om jag bajsar alldeles för sällan och lite. Och eftersom det känns så, har jag tagit lavemang (typ... med en gammal schampoflaska och vatten. Mmm, mysigt. Förlåt att jag berättar) då och då. Säkert lite för ofta. Det kanske bara gör det värre på sikt. Vad tror ni?


Men hur kul är det att träffa världens snyggaste människa och ha en stor uppblåst mage? Skit också. Nu har jag i alla fall förbjudit mig själv att ta sånt där lavemang. Jag får stå ut med tjockismagen.

Jävlar, det där var jag inte beredd på. En våg kom emot mig och jag slogs omkull på mindre än en sekund. Trycks ner under ytan och är fast.

Fy fan vilken värdelös, meningslös och tråkig människa jag är. Vad har du för intressen? Vad gör du på fritiden? Eeeeeeh, vaa... ingenting. Jag gör inget på min fritid, och fritid är det enda jag har. Jag är ingen. Och jag är tjock.


Jag är störd i mitt huvud.

Det verkar bli tradition med kopiösa mängder glass efter sex.

(Hjälp, jag kommer bli tjock)

Men den där tanken är liten och obetydlig nu. Igår hade jag en skitbra natt. Fan alltså, det är så sjukt stor skillnad på bra och dåligt sex. Bra och dåliga killar. Jag får inte nog av honom.


Igår gick jag på step-up och aerobics.

(500 kcal glass - 600 kcal träning. Det är okej)

Tankarna finns fortfarande där. Men en bra grej är att jag inte har räknat kalorier så mycket sista veckan. Har lyckats ganska bra med att stoppa mig själv. Och än så länge har jag inte blivit tjock av det. Ingen viktuppgång trots att det känns som om jag har proppat i mig onyttigheter varenda dag.

Min bror hittade ett andägg för en vecka sedan. IIIGHLLFFFFFF!!!! Jag dör!
Den låter piip piip piiiiip och somnar i ens hand <3<3<3<3333

Var och tränade med M idag. Det var roligt, även om det alltid är läskigt att låta någon man känner se hur man ser ut när man tränar. Hade planerat att stanna kvar på ett pass till, men det var inställt, så jag gick med M och fikade istället. Morotskaka. Ska se om jag kan köra två pass imorgon, för den här dagen har varit lite jobbig när det gäller maten. Har ätit för mycket sötsaker för att känna mig okej.


Vi lyckades såklart stöta på mitt gamla ex också. Jag blev nervös och det kändes lite konstigt. Mest för att jag har träffat honom cirka två gånger sedan vi gjorde slut för två år sedan. Skumt.


För övrigt ska jag strax visa en sak som får mig att börja prata i falsett och fnissa som ett barn och bara smälta sönder av söthet. Ska lägga upp en bild innan jag lägger mig.

Jag sitter och tittar på bilder från i höstas/vintras. Jag vet inte varför jag gör det, för det är inga trevliga känslor jag får. Minnen av evighetslånga promenader och cykelturer. Iskalla fötter med skoskav, joggingrundor i vinterkängor och en halvmeter snö. Att gå runt i affärer och leta mat utan kalorier, att äta den där efterlängtade frukosten; en halv portion gröt utan något till. Att få ångest bland människor, att försöka spy. Jag vill aldrig mer tillbaks dit.

Och ja, om någon som känner mig ser de här bilderna så förstår de vem jag är. Men det är nog ganska uppenbart genom hela bloggen ändå, så jag orkar inte riktigt tänka på det.

Jag har inte tränat sedan i onsdags, så idag blev det en liten joggingrunda när mamma åkte iväg. Imorgon ska jag träna step-up. Kanske med M.

Förresten, igår fingrade han på mitt höftben och sa "Har du ätit ordentligt när jag har varit borta?". Det har jag ju, och jag har inte gått ner i vikt, så han inbillade sig bara. Men det är gulligt att han bryr sig. För övrigt så får han veta mer och mer. Jag berättar saker för honom, och han vill lyssna. Han vill förstå.
Idag fick han veta att jag har en blogg. Självklart inte vad den heter, och jag är rätt säker på att han inte kommer försöka hitta den heller.

Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, 
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig
Du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig
Det här är vad hjärnan har sagt om mig
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket
som när jag är med dig, jag har aldrig känt
så mycket som jag gör när jag är med dig
Jag har aldrig känt så mycket
när jag är med dig

Fin helg som sagt. I fredags träffade jag två kompisar. Vi skulle gå ut, men fastnade hemma ganska länge, drack vin och tittade på bilder på könsorgan, och sedan lite porr. Till sist gick vi i alla fall ut, var lagom fulla, hade trevligt och gick på efterfest (eh nja, mer efter-tedrickande). Det blev knappt fyra timmars sömn, sedan upp igår, åka hem, äta frukost, fixa mig, åka in till stan igen....

Träffade M då, igår på förmiddagen. Äntligen. Åh, jag har längtat. Kramar, ett fint leende, varma händer, ögon som tittar in i mina och bara måste se hur allt inuti mig börjar snurra, virvla runt och flyga omkring varje gång hans fingrar nuddar min hud.
Sedan följde ett fint dygn med honom. Kaffe på stan, handla och laga mat tillsammans, några underbara timmar i hans säng, se på film och dela på en liter glass, sova tätt intill varandra, vakna på morgonen, stanna i sängen länge länge, gå upp och äta frukost, dricka kaffe och hålla honom sällskap på balkongen när han rökte.

Och så ett fånigt långt farväl innan jag åkte hem.


Det är så jävla fint att vara kär. Och sex med honom det bästa som finns.


Det är intressant att jag åt ungefär lika mycket glass igår som jag gjorde här om dagen, då när jag fick ångest och spydde. Nu, ingen ångest. Bara dela på ett paket glass, sådär som man gör när man har roligt och ser på film med en människa man tycker om.

Tack så mycket för era kommentarer och åsikter om bloggen. Vad glad jag blir av att folk läser och tycker om det jag skriver :)


Jag har haft två jättemysiga dagar nu. Skriver lite mer om det sedan, när jag har ätit blodpudding och läst era nya inlägg.