Oj, fem dagar sedan jag skrev sist. Men jag har haft mycket att göra. Förra veckan var extremt jobbig, både fysiskt och psykiskt. Jobbade och gick i skolan HELA dagarna, och när jag kom hem hann jag bara äta och fixa med jobbet innan jag skulle sova. Jag hade extrem otur, cyklade vilse och hade sönder en häftpistol. Det gjorde allt ännu stressigare, och jag planerade att skolka i torsdags. Jag pratade med M, och han tyckte inte att jag skulle göra det. Så jag gick till skolan, bara för att M inte skulle tycka att jag var dålig. Det kändes som ett misslyckande, och jag vill vara duktig. Jag blev irriterad och ledsen på M, och bestämde mig för att äta för lite...

Det är lustigt att jag gör så. De dagar jag äter för lite är dagarna som ändå är jobbiga, när jag ändå mår dåligt och har det jobbigt. Jag gör allt extra jobbigt. Kanske för att straffa mig själv, kanske för att känna mig extra duktig. Jag vet inte. Men i torsdags och fredags åt jag kanske 700 kcal, och cyklade/sprang ändå runt som ett mongo och satte upp affischer. Så utmattad har jag sällan varit, som när jag kom hem i fredags, efter att ha gått i skolan 7.30-12.00, och sedan jobbat fram till 19, och bara hade ätit frukost och två äpplen.

I lördags joggade jag 4,5 km. Och åt normalt. På kvällen blev jag skitpackad med M och två kompisar. Vi var här hemma och hade jättekul. Men sen tror jag att jag provade kläder eller något. Hur som helst fick jag extrem ångest över min kropp där ett tag, och för första gången fick M se mig när jag hatar mig själv. Jag grät och grät, och kunde inte sluta. Jag skäms för det, och jag minns inte ens vad jag sa till honom. På något sätt kanske det var bra att han fick se mig sådär. Jag vet inte...

(det blev i alla fall bra sen, och kvällen var väldigt lyckad trots mitt ihopbrytande)