Kakor = ångest?

Det är så typiskt. Nu när jag har bestämt att jag ska försöka äta mindre kakor och godis, så innebär varje liten kakbit enorm beslutsångest och en massa skuldkänslor. Så onödigt. Skuldkänslor leder ingen vart (eller jo, möjligtvis till ätstörningar). Varför kan jag inte låta något vara lagom? Jag bestämde ju inte att jag aldrig mer fick äta en kaka, jag skulle bara se till att det inte blev så ofta.
I lördags bakade vi pepparkakor, och då åt jag självklart en del. Dessutom fick jag en lussekatt. I söndags bakade jag och mamma struvor. Jag åt två struvor och några pepparkakor. Det är inget att må dåligt över. Visst, struvor är förmodligen världens onyttigaste kakor, men att jag får i mig lite onyttigheter när det är helg och jag bakar tillsammans med kompisar, eller mamma, är verkligen inte hela världen. Så länge jag ser till att det inte blir en massa kakor nu i veckan så spelar det ingen roll. Så länge jag blir bättre och bättre på att låta bli, så gör det inget om det går långsamt. Jag vet ju att förbud och dåligt samvete bara leder åt fel håll. Det enda vettiga är att sakta låta min kropp vänja sig vid att inte få i sig en massa socker, så kommer jag inte vara sugen på det sen heller.
Skärp mig nu! Kakor är ju gott. De flesta människor äter det, och mår bra ändå. Klart jag får äta kakor ibland, särskilt när jag bakar med vänner, hur kul vore livet annars?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0