Hallå hallå! Ni ska väl titta på "Fråga Doktorn" ikväll, 18.15? Linda Lampenius är med och pratar om ätstörningar.

Jag sitter och tittar på Landet brunsås. De sa precis att 25% av energin vi får i oss går till hjärnan. Jag tyckte det var intressant och ville dela med någon. Här är väl rätt plats.

Ni som brukar läsa Monélias blogg. Ifall ni, som jag, tappade bort henne när hon stängde bloggen, så ska ni veta att hon har börjat blogga på envanligandersson.blogg.se istället! :)

Vad glad jag blev att ni ville ha adressen till min nya blogg. Alla ni och era kommentarer har betytt jättemycket för mig, bara så ni vet <3

Som ni kanske har märkt så går det inge bra för den här bloggen. Jag låter den dö ut lite, så får vi se om jag kommer tillbaks eller inte.

Imorgon börjar skolan. Helt sjukt att jag faktiskt ska gå den här utbildningen. Man får lära sig helt sjuka saker. Socker- och chokladskulpturer till exempel.

...ville ni ha, så här är det. Det här receptet är från kalasgott.com.
Lite krångligt, men det blir väldigt bra!

Makroner

ca 30-35 Makroner

150g Mandel, finmalen
150g Florsocker
120g Äggvitor, uppdelat i två skålar
35g Socker
150g Socker, till sockerlag
50g Vatten, till sockerlag

Gör så här

Blanda fint malen mandel och siktat florsocker i en bunke. Vispa upp 60 gram äggvita till ett mjukt skum och tillsätt 35 gram socker under vispning. Blanda socker och vatten till sockerlagen låt koka tills temperaturen nått 118 grader på en godistermometer. Under vispning på låg fart, häll sockerlagen i marängsmeten. Detta måste göras ganska snabbt annars stelnar sockerlagen i kastrullen. Vispa marängen på medium/hög fart tills den kallnat helt och blivit glansig, detta tar ca 10-15 minuter. Rör i 60g äggvita i mandel och florsockerskålen. Vänd i den italienska marängen och rör ihop till en jämn smet med en slickepott. Var försiktig så du inte mixar för mycket, smeten ska vara trögflytande. Fyll en spritspåse och spritsa ut små rundlar på en bakplåtspappersklädd plåt. Smeten ska flyta ut något efter ett tag och bli slät på ytan. Om den lämnar små toppar från spritsen, slå plåten mot bordet några gånger så slätar den till sig. Låt makronerna vila på plåten i minst en halvtimma (viktigt, annars spricker de i ugnen). Grädda dem sedan i mitten av ugnen i 150 grader, ca 11-14 min.

Fläderblomsganache

1 dl outspädd Fläderblomssaft
1 tsk Citronsaft
0,75 dl Vispgrädde
100g Vit Choklad, finhackad

Gör så här

Reducera fläderblomssaften på svag värme till hälften. Tillsätt citronsaft,  grädde och koka upp. Rör ned den vita chokladen och låt den smälta så att det blir en fin och slät ganache. Låt fläderblomsganachen stelna i kylen. Spritsa eller klicka på lite smörkrämen på hälften av kakorna och lägg sedan ihop varje fylld med en ofylld. Förvara macaronerna i kylen.

Iväg till sommarstugan igen. Kommer förhoppningsvis tillbaks på lördag.

Fest igår, träffade lite roliga människor. Vi släpptes inte in på puben för att jag hade sportjacka. Töntigt.

Fick se en kompis i ångestens klor. Igen. Det är svårt, när man riktigt kan nudda känslorna.


Jag tänker aldrig falla dit igen.

Klara frågade om tårtan i förra inlägget, så jag ska skriva receptet på bloggen när jag kommer hem.

2,7 mils cykeltur blev det idag. Inte i någon väldig fart. Det var jättefint väder och bara mysigt att cykla, bortsett från de sista kilometerna, efter punkteringen av bakdäcket. Nu lagar pappa cykeln, och jag gör fläderblomssaft med mamma. Film, te och mackor ska vi nog hinna med också.


Just det, jag har inte skrivit att jag kom in på utbildningen. Jag vågade knappt öppna kuvertet när jag fick det, mest för att jag inte visste vad jag själv ville. Så jag blev nästan mer bekymrad än glad när jag läste beskedet, så därför höll jag det för mig själv ett tag. Men jag kom alltså in.
Nu har det gått någon vecka, och jag har vant mig vid tanken på att mina dagar kommer vara nästan 12 timmar långa om pendlingen är inräknad. Att tacka nej var ändå inget alternativ, med tanke på arbetsprovet och hur många som söker in. Så nu har jag bestämt mig för att vara glad. Om jag inte orkar får jag väl hoppa av.

Watchmen avklarad igår, och ikväll ser jag fram emot Sommarpratarna. Fin kontrast. Såg förresten X-men First Class på bio här om dagen, och jag gillade den verkligen.

Först ska jag ta paus i dagboksskrivandet, och sticka ut på en liten joggingrunda. Måste känna efter så att benen klarar det bara. Jag ska lämna klockan hemma, så att jag inte kan ta tiden. Det får gå så fort det går, och jag vill inte känna någon press att springa snabbare än jag orkar. Jag gjorde så sist också, och det är rätt bra, skönt att man inte kan mäta resultatet så noga.

Två bilder från ute i Berlin.





Två bilder från gayklubben.





Studentfesten

Fick en liten stund över nu. Eller egentligen inte, men jag är för trött för att fortsätta göra födelsedagspresenter till M just nu. Han ska få en tårta, müsli, tre sorters matmuffins och två sorters hemmagjorda proteinbars. Svårt att hinna med trots ordentlig planering. Är lite väl ambitiös med tårtan tror jag.

I söndags sprang jag för första gången på rätt länge, och det gick bra. Jag sprang 4 km, och kände inget i benhinnorna. Det blir alltså bättre, och jag ska inte förstöra det genom att springa för ofta nu. Det får bli annan träning framöver. Mycket annan träning. Jag är arbetslös i sommar, och alla vänner kommer resa bort, så för att inte bli galen kommer jag fokusera mycket på att träna rätt och utvecklas.


De senaste veckorna har det varit partyparty. En del roliga saker har hänt, men inte något stort egentligen. Jag var i Berlin för första gången, precis den helgen när det var som varmast. Vi var ute hela nätterna i bara shorts och linne, dansade tills det blev ljust. Gayklubben var fantastisk, med takterass på 15:e våningen, utsikt över staden.
På dagarna gick vi på loppis, lyssnade på karaoke, tittade på muskulösa dansare, åt EHEC.
Det var en av de bästa helgerna i mitt liv.

När jag kom hem kändes det dåligt med all alkohol, tårta, godis och glass jag hade levt på, men det gick över rätt fort. Nu försöker jag se till att inte äta sötsaker varje dag i alla fall.

Men helt lätt är det inte. En kompis tog studenten. Tror det var den sista jag känner som är så liten :P Skitmysig fest, gratis vin, gratis mat, gratis tårta. Jag sov över där, och åkte sen direkt till min avlutning i skolan. Smörgåstårta och tårta till frukost, härligt... Meeen, den där killen jag skrev något om en gång. Hm, ska se...

Jo, här var det! Den killen alltså. Jag hade bestämt mig för att hångla med honom innan vi slutade, men sista veckan var han sjuk. Så avslutningen var sista chansen. Och jag lyckades! Jag tackade nej till att byta nummer, och sa att jag bara ville hångla. Han skrattade nervöst och trodde jag skämtade, men jag såg till att det blev av, där och då, inför rektor, lärare och klassen. Sjukt roligt, mest för att alla blev så chockade. Och för att det är nice att få känna sig modig ibland. Jag är glad att det var jag som tog initiativ från början till slut. Han ska minsann inte få det till att han hånglade upp mig, haha.

Sen på kvällen blev det fylla igen, med M. Trerätters middag och alkohol igen. Som sagt, det är inte helt lätt att försöka vara ens hyfsat nyttig. Men jag mår oftast bra, och orkar inte bry mig så väldans mycket om kalorierna i min kropp. Ibland kommer det dåliga stunder förstås, men mest är det bra.

Kram på er!

Jag har haft en massa saker att skriva egentligen, men inte hunnit med det. Just nu har jag inte heller tid. Jag hoppas att jag kan skriva ikväll, men det är inte säkert. Jag måste prioritera min dagbok, och före den en tårta, några telefonsamtal, träning och lunch med M. Jisses ja. Skynda skynda.

Jag gjorde det. Jag var definitivt inte en av de bästa där, men det gör inget. Alla var jätteduktiga, och jag kände mig inte helt sämst heller.
Jag var jättenervös, men det var ändå roligt, och jag tänker helt klart söka in nästa år igen, förhoppningsvis
med lite konditorjobb i bagaget.

Nu har jag en resa att tänka på. Sjukt opepp, men det blir säkert kul

Isa: Hur gör man för att låsa bloggen från sökmotorer? Det låter ju skitbra.

Idag är det regnigt och blåsigt och jag känner mig liten och ensam men orkar ändå inte ta initiativ till att träffa någon kompis. M är sisådär 900 mil ifrån mig, och jag saknar honom. Självklart passar jag på att bli extra kär och töntig när jag inte kan träffa honom.





Igår gjorde jag klart en tårta som var pris i en tävling. Den blev mycket uppskattad, särskilt när folk efter en halvtimme började få veta att det var jag som hade gjort den. Det var roligt.

Bättre bilder än såhär får ni inte på den:

Idag joggade jag en runda på 3,5 km. Jag har liksom börjat om från början nu, eftersom jag får så ont i benen. Men det här var i alla fall första gången på länge som jag inte slutade för att jag fick ont, så det verkar gå framåt. Jag fick lite ont efteråt, men nu känns det bra igen.

Så jag ska fortsätta med korta och långsamma rundor nu, och alltid låta benen vila mellan gångerna. Jag satsar på att kunna springa som jag vill i slutet av sommaren i alla fall. Och tills dess så duger 3 km alldeles utmärkt.

Just nu: Plugg inför prov imorgon, och lunch i form av mackor. Och inte vilka mackor som helst. Jag skämmer bort mig med avokado och soltorkad tomat <3
Helt klart det bästa pålägget jag någonsin har ätit.

Nu ska jag duscha, sminka mig och hitta myskläder (inte de där kläderna som är snygga på morgonen men framkallar ångest så fort man har ätit), sen blir det till att möta upp M och sätta sig i parken med sisådär 15 000 andra människor. Försöka hitta sina vänner där någonstans.

Jag har varit alldeles för nykter det senaste halvåret, så nu ska jag ta igen det. Vin och cider ska få mig att göra korkade saker och skämma ut mig. Detta året satsar jag dock på att INTE springa, snubbla på en pinne och tappa mobilen. Det blir lättare att hålla humöret uppe då, som jag har förstått det.