Jag tänker rätt ofta på hur det skulle vara att börja igen. Äta lite mindre varje måltid, skippa godis och kakor helt. Vissa kvällar fantiserar jag om att gå hungrig hela dagar. Grönsaker till middag och kaffe till mellis. Nu när jag skriver om det känner jag det ännu starkare. Jag dras till det, jag saknar det.

Svar till Sofia: Jag blir väldigt glad av att höra det. Men tyvärr har jag ingen tid att skriva här. Jag kanske kommer tillbaks när (om) det blir lite lugnare med skolan och allt. Kram!

I måndags skrev jag ju att jag höll på att hetsa. Och värre blev det, och spydde gjorde jag. Jättekonstigt egentligen, jag förstår inte varför. Senaste gången jag spydde var nog i vintras.

Åh nej... Jag har ätit typ hundra gram naturgodis, och nu går det utför. Choklad och godis vill jag proppa i mig. Fy, det här kan bli jobbigt.

Det händer inte så ofta nu längre, men ibland kommer mat-ångesten tillbaka. I torsdags var jag ute med alla mina bröder. Vi brukar inte direkt festa tillsammans, men det var jättekul. Man märker på något sätt mer hur olika våra personligheter är, när vi ses någon annanstans än hemma. Vi drack öl, och äckliga shots. Pratade om våra upplevelser av högstadiet och stället vi växte upp på, men mest om droger. Det var regn och kallt och vi blev ganska fulla och jag sov hos min bror.

I fredags hade vi lite vinkväll här hemma. Som blev mycket vinkväll och sedan ut på fest.

Morgonen efteråt kom ångesten, när jag och M var ensamma. Först mest som en irritation. Jag var inte så glad och ville inte kramas, mest för att min mage var stor och gjorde ont. Sen blev det värre och värre, och jag försökte förklara för M hur jag kände.

På torsdagen blev det ju två och en halv öl, en shot, mer sprit, jordnötter och ägg-knäckemacka. Sen hade jag planerat att jag inte skulle supa i fredags, men det blev ändå en massa vin, vodka och likör, plus jättemycket mat. Jag åt yoghurt och müsli och en macka ganska sent, men sen tryckte jag ändå i mig två taco-wraps och en massa tacochips, plus kex med ost efteråt. De andra orkade inte särskilt mycket, men jag tog mer och kände mig som världens äckligaste människa.

Det försökte jag förklara för M, att jag liksom skäms när jag sitter där och säger att jag är mätt men ändå bara äter mer och mer. Han sa att ingen ens tänker på om jag äter mycket eller lite, och jag vet ju egentligen att det är så. Jag tror ju i alla fall inte att de tycker att jag är konstig eller äcklig. Men ändå är känslan så tydlig och stark. Jag skäms varje gång jag tar ett till kex, och jag tänker att M ska tycka att jag är knäpp, just eftersom han vet att jag är rädd för att bli tjock. Att jag är dum i huvudet liksom, som klagar på att jag går upp i vikt, men ändå bara äter hur mycket som helst.

Så jag låg och skakade och grät, och han kramade mig och sa att han aldrig kommer tycka att jag är äcklig, och så försökte han lugna mig med att jag måste äta massor eftersom jag tränar så mycket. Fan vad skönt det är att han faktiskt försöker förstå mig, och orkar lyssna. Att kunna berätta för någon.

Jag har haft en bra midsommarhelg. Vår sommarstuga är något av det bästa som finns, och M kom upp en sväng också. Som vanligt blev jag lite orolig över att inte kunna träna på fem dagar, men det löste sig utan att jag behövde ägna en tanke åt det.
Släktträff i onsdags. Jag var rastlös och alla andra var så sega, så jag och min bror hann skutta och springa runt överallt under tiden de släpade sig fram genom parken. Labyrinter, trappor och backar. Jag hade fel skor, så benhinnorna protesterade lite tyvärr, men de känns bättre nu.
Midsommarafton i fredags. Promenad ner till stranden, klättring upp för berget. Fotbollspassningar innan midsommarmaten och min mocca-tårta.
I lördags, mera fotboll och frisbee, lång promenad till hamnarna och turist-ön.

Ja, över huvud taget mycket småpromenader och saker att göra hela tiden.

Idag ska jag nog cykla till mina föräldrar, några mil. Vädret är så fint, så jag vill passa på. Men först, lax och potatis.

Några bilder från helgen.

Jag har just sprätt upp sömmarna på en byxdress. Min fina byxdress som jag köpte i april förra året, trots att den var lite stor. Jag sydde in den då, och det är alltså de sömmarna jag öppnar igen nu. Kan det bli mer tydligt deprimerande?
Jadå, det kan det. Den är nämligen ändå för liten...

Jag dör. Jag dör jag dör jag dör.

Här är den, förra året. Insydd. Nu spänner den över magen så jag mår illa och bara vill kränga av den så fort det går.



Imorgon ska jag iväg till sommarstuga. Kommer tillbaks på måndag. Nu ska jag lägga mig i sängen och gråta lite.

Jag tror jag går upp i vikt. Jag pallar inte det mer. Som jag ser ut nu är okej, jag har vant mig och trivs. Jag har en normal, ganska snygg och vältränad kropp.
Men jag är rädd att jag håller på att gå upp mer. Det blir för mycket godis, kakor och alkohol. Magen blir för rund.

Ett problem är att när jag lagar mat till mig själv är jag liksom rädd att det ska bli för lite, att jag inte ska känna mig helt tillfredsställd. Så jag gör ganska mycket, men äter ändå upp allt. Jag måste försöka tänka att det inte är hela världen om jag inte blir proppmätt. Och nej, jag ska inte göra för små portioner medvetet, men de behöver inte alltid vara skitstora heller. Blir man hungrig kan man alltid äta en frukt eller en macka till.

Och så kakorna. Jag behöver inte alltid ta femtiotusen bitar tills jag mår illa och inte får ner mer.

Alkohol... Jag vill bli full ibland, men om man ska ut och dansa måste man inte vara pissnitad.


Alltså, saker att tänka på: Det finns mat i kylen. Jag kan äta när jag blir hungrig, så jag måste inte bli proppmätt vid varje måltid. Jag får äta kakor när jag vill, så det finns ingen anledning att "passa på" när det bjuds. Hellre lämna och ta en tårtbit dagen efter också. Och sist, det går att ha roligt utan att vara full.

Nu är det dessutom sommar, och förhoppningsvis händer det roliga saker som gör att jag inte bara tänker på mat. För så är det rätt ofta, jag planerar måltiderna noga och längtar efter dem (trots att jag äter sex mål om dagen). Men det känns som om det blir lättare nu, att ta bort fokus från maten lite. Det måste inte alltid vara jättegott, mat måste inte alltid vara det centrala i tillvaron.

4,5 km blev det, och benen känns helt okej. Ibland kommer det dagen efter, så jag får väl känna imorgon. Då kanske jag kan skriva lite om min oro inför sommaren också, eller mina eventuella problem med portionsstorlekar.

Det var förresten längesedan jag sprang på kvällen såhär (vid nio). Shit vad mysigt det är. Perfekt temperatur, det kändes lätt och skönt att springa hela tiden.

Nu ska jag sova, för imorgon är det tvättid klockan sju.

Jag såg till att vara social igår på lördagen i alla fall. Filmkväll, med tårta, muffins och popcorn. Missade sista bussen hem för att jag var klantig, så mamma fick hämta mig klockan tre på natten. Mysig väntan där, öde områden i regnet, efter skräckfilm.

Idag är det mors dag, och jag har precis bakat, och ätit, tårta. Ärligt talat känns det inte alls bra. Tryckte i mig både igår och idag. Inte en tårtbit heller, nej nej, idag blev det fyra. Magen är överfull, fingrarna varma och huvudet sockerdunkande. Jag vet att det inte är farligt att fika, och min kropp kan hantera en tårtbit, men man kan inte äta så här mycket sötsaker så här ofta utan att det så småningom sätter sina spår.
Så just nu känns det inte så bra. Jag vill inte bli större, jag vill inte frossa i godis och kakor.

Förhoppningsvis försvinner känslan i takt med mättnaden, och jag försöker trösta mig med att jag inte har druckit någon alkohol alls i helgen.

Jag körde Bodypump igår, och kom på efteråt att jag nog gjorde ALLA utfall på samma ben. Man byter ju efter hälften, men jag råkade nog ta samma ben igen. Jag börjar få det bekräftat nu när träningsvärken smyger sig på. Min vänstra skinka, AJ! Halva rumpan kommer bli jävligt snygg i alla fall, haha! Hur lyckas man ens? Men det borde betyda att jag inte kör tillräckligt hårt, för då ska man inte kunna göra två omgångar på samma ben. Så bättre tyngd i utfallen nästa gång.

Idag, på min lediga fredag, hade jag tänkt ta en morgonjogg, men underbenen säger ifrån, så det blev en timmes promenad istället. Nu är det gröt och kaffe, sen ska jag tvätta och så hälsa på mamma och pappa tillsammans med två bröder. Kanske blir lite tabata-intervaller då, om nu min vänstra skinka klarar det.

Jadå, halv sju i morse var jag vid gymmet. Så mysigt och folktomt. Jag körde 10 minuter crosstrainer och 10 minuter jogging, sen mage och rygg.

Efter det blev det stor frukost. Lite senare stack jag faktiskt ut och joggade/promenerade i en halvtimme också. Det var så fint väder.


Nu: glass!

Jag vet att jag är dålig på att skriva. Förhoppningsvis beror det på bra saker.

Imorgon är jag ledig, så jag tror att jag går upp klockan sex och kör en runda på gymmet. För jag är äntligen helt frisk.

jag har helt klart saker kvar att jobba på. Särskilt min fixering vid mat. Jag längtar till nästa måltid fast jag är mätt. Jag äter långsamt och hatar att bli störd under tiden. Funderar ofta länge på vad jag vill äta och så vidare.

Därför blir jag lite rädd att jag äter för mycket. Men det borde vara okej när jag tränar som jag gör. Vi testar såhär ett tag, så får jag väl se vad som händer.

Jag måste sluta tänka på min kropp så mycket. Nu har jag fortfarande mål som att bli snygg till en klassåterträff och till sommaren. Jag borde lägga ner det helt, och ha bättre, mer konkreta mål med träningen.

Jag ska köpa eller göra en träningsdagbok, och så ska jag hitta på små mål hela tiden. Som att öka bicepsvikten på bodypumpen med två kg, och självklart att höja vikterna på gymmet. Sen lite större mål, till exempel att springa en mil på en timme. Men ja, mål som jag vet går att uppnå, utan dieter och måttband. Så att fokus hamnar på att träna för att man vill det, för träningens skull, och inte för att bli snygg.

 

Såå, de första målen är:

Att börja springa lite och lagom (har haft paus nu för benens skull) utan att få ont.
Att komma upp i total vikt på 88 kg på Bodypumpen. Nu kör jag på 86 kg, så det blir inte svårt.
Att klara 3x15 reps mage i maskin med 20 kg. Sist var det 17.

Idag har jag tränat Bodypump. Det var nog inte så smart.

Jag tror att jag har en förkylning som väntar på mig nu. Men jag ska försöka att sova, vila och äta bort den.

Läkaren sa att jag har IBS, men jag fick ändå bara rådet att äta mer fibrer. I "Fråga doktorn" säger de att det kan vara bra att minska på fibrerna, skala frukter och sånt. Så jag blir bara ännu mer förvirrad. Men jag tror jag går på vad min läkare säger ett tag. Kanske att jag minskar på frukten, men äter gröt och bröd med mycket fibrer. Om det inte funkar får jag väl testa annat sen (funderar på att skriva mat- och mag-dagbok). Blodvärdet såg bra ut, och de kollade glutenallergi också (men det får jag veta svaret på först om någon vecka). Hon verkade inte orolig över att jag inte har mens, utan sa att det ju kan bero på träningen.

Inolaxol och Dimetikon är inhandlat, och nu ska jag bara anstränga mig för att må bra psykiskt och inte stressa.


Apropå det, så var det tänkt att jag skulle köra kondition idag på gymmet. Men jag la mig på sängen en stund efter maten, och kände hur sjukt trött jag är. Det är kallt både ute och inne, och jag vill bara sova. Så jag tänker skita i att träna, och testa att lägga mig ett tag. Vaknar väl om en halvtimme av sömnparalyser och drömmar.

Natti!

Tillbaks i skolan, och det känns sköönt. Även om det egentligen, på grund av sommartiden, bara blir en halvtimmes extra sovmorgon. Men en och en halv enligt klockan.

Jag började veckan med ett Bodypump-pass som gick väldigt bra. Fasen vad stark jag ska bli.

Och imorgon är det läkarbesök med stackars magen. Jag har börjat få gravid-noja, men vill helst slippa berätta för läkaren om att jag inte har mens, och eventuella orsaker till det. Det är vår husläkare, och tänk om (inte så troligt, men tänk om) hon skulle råka säga något till mamma om mina matproblem.

Måndag: Bodypump
Tisdag: Crosstrainer
Onsdag: Vila
Torsdag: Crosstrainer 55 minuter + gym (mage, rygg, armar)
Fredag: Crosstrainer 45 minuter
Lördag: Bodypump + Crosstrainer 40 minuter
Söndag: Vila

Det har ju inte varit någon träning för mig sedan i tisdags, på grund av magen då. Idag planerade jag att gå på Bodypump, men jag ändrade mig och körde egen träning istället. Eftersom jag inte visste hur magen skulle må av träningen, så kändes det bäst att inte vara "fast" på ett pass, utan kunna köra lagom hårt och avbryta om det behövdes.

Men det behövde jag inte. 40 min. crosstrainer + lite rygg + 20 min. crosstrainer.

Eftersom magen (och hjärnan, och benen) hintar om att jag inte mår så bra, så måste jag nog ändra lite på träningen. För ärligt talat är det inte så att jag alltid tränar för att det är jätteroligt, för att jag längtar efter det. Jag pressar mig mer än jag borde, och om något kommer ivägen för träningen blir det lagom kalabalik i huvudet.

Så jag borde träna mer sällan, särskilt nu när jag har tidiga morgnar. Jag borde känna efter mer om jag orkar och hinner träna. Det måste ligga på en nivå som jag trivs med, där jag får plats med annat också. Där min mage kan må bra. Om jag fortsätter som jag gör nu, så kommer jag ju tappa lusten att träna, och det vore sjukt dåligt. Så, träning för att det är roligt, när jag har lust och orkar.

Sen så tänker jag ha spring-paus. I konditionsväg får jag köra crosstrainer, cykel eller aerobics, tills benen mår bra. När det känns bra kan jag börja springa korta sträckor igen. Så, ingen träning som gör mer skada än nytta.


Får se hur det går att följa detta då, och inte lura mig själv att jag vill träna när jag inte vill.