Äntligen kom snön. Jag har tänkt att det bara är jobbigt och blött med snö, men jag tror att den är bra för mig. Igår förmiddag var det dessutom soligt, så jag gick ut en stund.


Snön kommer och lägger sig som ett täcke över allt som är skit. Den gömmer det fula. Den bäddar in mina tankar. Allt som finns kvar är bara kylan, ljuset och tystnaden. Jag tror att tystnaden är det bästa. Det enda som hörs är mina knarrande steg, mina andetag.

Dessutom är det något som alla reagerar på. Något som förändrar, skakar om i ordningen. Människor stannar hemma, bilar kör av vägen, cyklar halkar, tågen slutar gå.

Äntligen är det kaos även utanför mitt huvud.