Jag har ett samtal jag måste ringa. Jag hatar att ringa. Skriver upp stödord för jag är nervös att jag ska glömma bort allt jag tänkte säga. Stödorden blir till meningar, till ett helt samtal, nedskrivet på papper. Jättelöjligt (Påminner om muntliga redovisningar när man gick i skolan, när ens hjärna liksom flöt iväg och man febrilt försökte fånga upp och spotta ur sig något av det man hade pluggat in. När rösten darrade och man inte hade någon aning om det man sa blev till riktiga meningar, eller om det ens var sant).


Jag hällde upp yoghurt till frukost, men upptäckte att vi inte har några flingor kvar. Blev sur och slängde yoghurten i vasken. Är inte sugen på något annat.

Frukost: Kaffe


Och när jag väl ringer är det upptaget. Självklart.