Hanna Fridén skrev om Carola och hennes fadderbarn idag. Jag känner att det är nyheter värda att sprida. Det är alltså aftonbladet som här skriver om när Carola åker till Haiti och hälsar på sitt fadderbarn, och dessutom ger honom en fin present - en parfym för 600 spänn. Eh, ursäkta? Parfym? Carola är hemsk, på alla sätt. Hon sa att Gud talade om för henne att hon skulle ha blå klänning i melodifestivalen, och nu ger hon dyr parfym till sitt fadderbarn, som inte ens har mat att äta.


Ogillar hela grejen med fadderbarn. Det finns bara för att vi i västvärlden ska kunna köpa våra dyra parfymer och märkeskläder med gott samvete. Det känns fel helt enkelt. Som om man skaffar en jävla hundvalp att ta hand om. "En söt liten brun en med stooora sorgsna ögon, är han inte fiiiin? Och JAG gör så att han får gå i skola och äta varje dag, för JAG är så snäll. Och jag har fått brev från honom där han skriver hur tacksam han är för att JAG har räddat hans liv."


Visst, att ge pengar är bra. Men att behöva få namn och foto på någon för att se att pengarna verkligen kommer till nytta är ju bara för att man själv ska känna sig lite duktigare. Vill du se vart pengarna går, hur många du hjälper, vilken mat de äter, hur de ser ut, så åk dit och hjälp dem då.

Sitt inte här och känn dig snäll för att du skickar 50 kronor i månaden så att du ska kunna visa upp ett foto på ett barn med vackra ögon för alla dina vänner.