Igår kväll var jag visst så glad att jag helt glömde bort mina snedsteg. Igår åt vi nämligen glass till efterrätt, och mamma lämnade den framme så länge att den smälte mer och mer och jag kunde inte låta bli att äta, mängder. Ett halvt paket kanske, 200 gram eller något. Sen hade jag bråttom iväg, men försökte ändå spy. Fick upp lite grann.

Sedan träffade jag min kompis, och allt kändes bra. Hon föreslog fika, så då åt jag en halv hallonkaka med lite grädde. Men det var okej, ingen ångest. Det enda dumma var att det inte blev så regelbundet och bra ätande.

Frukost: Gröt
Lunch: Pastasallad
Efterrätt: Glaaaaass
Middag?: Hallonkaka
Kvällsmål: Mackor + fem godisbitar


Men jo, den nya matplanen jag nämnde igår ja... Jag håller på att läsa Mattillåtet nu, av Gisela van der Ster, och jag känner mig peppad av den. Jag äter ju normalt nu (eh, ja, särskilt igår *host*), men jag har fortfarande kvar kaloriräknande i huvudet, och att jag måste träna för att våga äta vissa grejer, vissa mängder. Om jag börjar komma upp mot 2000 kcal en dag så måste jag ha tränat för att det ska kännas okej.
Så jag tänkte att jag ska köra en vecka där jag aktivt försöker låta bli att räkna kalorier, och bara följa mina hungers- och mättnadskänslor, och äta det jag är sugen på. En vecka kan inte göra någon skada, eller hur? Sen om jag klarar av att inte räkna alls, det är frågan.


Särskilda grejer ur boken, som uppmuntrade mig till detta:
"Ingen är född med förmådan att i förväg kunna bestämma sig för att idag behöver jag 1700 kalorier eller idag ska jag ut och springa så då får jag äta 2400 kalorier eller idag ska jag inte göra något, så då räcker det med 1500 kalorier. Vi veta faktiskt inte vad kroppen har för reparationsbehov under dagens loppp, vilka hormoner den ska producera på natten eller hur den rustar sig för att kompensera att den fick för lite mat föregående dag"

"Man får kolhydratsug för att hjärnan har fått för lite kolhydrater från bröd, spannmål, pasta, ris och potatis. Är det för att de betraktas som farliga kalorier? Kolhydrater från de här basvarorna är råvaran för serotonin - den signalsubstans vi behöver för att inte bli deprimerade. Hjärnan har nämligen inte lika stor glädje av kolhydrater från frukt, grönsaker och mjölkprodukter, trots att det allmänt anses vara så nyttigt.  De är bra för andra delar av kroppen, men inte för hjärnan eftersom de inte kan användas för serotoninproduktion. Att man väljer kolhydrater från smörgåsar, makaroner med mera för sin hetsätning är alltså ingen slump, och det handlar inte om att du inte kan skärpa dig.
Hade kroppen haft behov av brysselkål, kokt potatis och lövbiff - då hade den sett till att du skulle ha fått ett sug efter det. Och du brukar inte heller få sug efter riskakor med mager mjukost, eller hur? Tusentals år av programmering av generna garanterar detta. Suget uppstår när det är specifika ämnen som saknas, vilket gör att man kan skilja det från hunger."