Du kommer aldrig mer bli dig själv
Jag vill inte känna ångesten komma emot mig varje gång jag har ätit för mycket.
Jag ångrar mig. Bara så ni vet. De här känslorna, de här tankarna är inte mina. De kan inte vara det. Jag ångrar att jag faktiskt tog steget att börja tänka på vad jag åt, att medvetet minska portionerna. För jag visste hela tiden vad jag tog för risker. Redan första gångerna jag kände mig duktig för att jag hade råkat glömma bort att äta. Första gången jag tittade ner på min arm och tyckte den såg fet ut. Redan då visste jag hade tagit de första stegen på fel väg. En mörk stig som är lätt att gå vilse på. Svårare att hitta tillbaka ju längre man går.
Jag visste det. Jag tänkte det redan då.
Jag ångrar mig. Bara så ni vet. Och jag ska vända, för än så länge kan jag hitta ut.
Jag ångrar mig. Bara så ni vet. De här känslorna, de här tankarna är inte mina. De kan inte vara det. Jag ångrar att jag faktiskt tog steget att börja tänka på vad jag åt, att medvetet minska portionerna. För jag visste hela tiden vad jag tog för risker. Redan första gångerna jag kände mig duktig för att jag hade råkat glömma bort att äta. Första gången jag tittade ner på min arm och tyckte den såg fet ut. Redan då visste jag hade tagit de första stegen på fel väg. En mörk stig som är lätt att gå vilse på. Svårare att hitta tillbaka ju längre man går.
Jag visste det. Jag tänkte det redan då.
Jag ångrar mig. Bara så ni vet. Och jag ska vända, för än så länge kan jag hitta ut.
Kommentarer
Postat av: lisa
Du jag har faktiskt inte tänkt på det på det sättet, att min kropp och hjärna försöker få mig att äta, inte ens en kurrande mage har jag sett som ett tecken på att min kropp vill äta. och att äta och vilja äta har jag ju bara sett som svagt och att jag har dålig karaktär. nu känns det faktiskt lite bättre, tack :) Hur smart man än är kan man bli riktigt dum av sånt här haha.
Postat av: Cole
Väldigt bra skrivet :)
Trackback
