Jag vill inte att folk ska se mig som en sån där person som ska vara nyttig hela tiden. Min roomie nämner då och då att jag är så nyttig. En gång inför sin kompis, fast då fräste jag till. Hon låter alltid lite anklagande när hon pratar om det. Eller så inbillar jag mig.

"En nyttig person". Då tänker jag på en tjej som äter så mycket frukt hon kan, och tackar nej till godis och kakor, dippar morotsstavar på fredagskvällen, motionerar, äter grovt bröd utan smör, dricker lättmjölk och fyller halva tallriken med sallad.
En tråååkig person. Jag vill inte vara den, jag är inte den, jag vill inte att folk ska se mig så.

Och jag förstår inte varför min bästa vän tycker att jag är nyttig. Jag tackar inte nej till fika om hon (eller någon annan) är med. Jag äter godis med henne, jag köper hem choklad, jag går en konditorutbildning. Jag pratar aldrig om att äta nyttigt, att viss mat skulle vara bättre eller sämre (det är hon som kommenterar sånt. Hon säger: "jag är så onyttig" eller "nu ska jag vara nyttig och göra sallad").

Ändå känner jag att hon tänker att jag äter för lite "onyttig" mat. Vi bakade här om dagen, och jag har slängt två stora kakor för att det ska se ut som om jag har ätit dem. Likaså godis. Jag slänger lite i taget för att det inte ska ligga på mitt rum i evigheter. Och jag äter ju ändå sånt, men det tar ändå slut för långsamt. Kakorna åt jag ju av när vi gjorde dem, choklad äter jag rätt ofta. Hur mycket ska det krävas för att jag ska verka normal, och inte ses som ett hälsofreak?


Det känns sjukt att slänga mat, inte för att dölja att jag äter för lite, utan för att få det att verka som om jag proppar i mig godis om dagarna.