1200 kcal idag. Inget direkt sug än så länge. Det blir ju inte så mycket till sug när man vet att man kan gå och ta en macka om man blir hungrig.

Har sökt in till universitetet idag. Kom plötsligt på att sista ansökningsdatum är imorgon. Så det var väl på tiden. Får se om jag ska gå någon av kurserna dock. Har sökt till en annan utbildning också, som jag hellre vill gå på om jag kommer in.


För övrigt blev jag än en gång påmind om hur mycket jag hatar sommaren. Alltså, jag älskar värmen och blommorna och festerna och människorna och glassen och badet. Men dessa vidriga spindlar förstör allt. Det är nästan inte värt det. Det satt en på min vägg idag. Halvstor, sådär 4cm om man räknar med benen.
Precis när jag såg den; liten chock, men jag tog mig samman, kände att "Nä det här ska jag klara", hämtade en flugsmälla, kom in på rummet. Ännu en chock för att den var så stor. Och jag försökte verkligen. Försökte gå tillräckligt nära, försökte samla mod. Men nej. Jag tittade på den och tänkte att "om den rör sig nu så dör jag". Stod där och började gråta, men kunde inte gå ut ur rummet eftersom jag ville hålla koll så att den inte stack iväg. Så jag väntade i sådär en kvart tills mamma, som hade pratat i telefon hela tiden, kom upp och kunde döda den åt mig.
Varför måste jag vara ett sånt barn hela tiden? Varför klarar jag inte av att döda spindlar själv? Eller ringa telefonsamtal, eller gå till arbetsförmedlingen, eller göra något i mitt liv över huvud taget?

Jävla spindlar.