Krossad dröm

En timmes promenad, fylld av jobbiga tankar. Jag blir galen på mig själv. Drömmer om kalla fingrar, darriga händer, svaga ben, yrsel och en mage som skriker efter mat. Hinner börja planera hur jag ska gå ner, innan jag kommer på att det inte går, jag får inte. Jag ska inte, det vore idiotiskt att gå tillbaks till något sådant nu. Aldrig.

Du kanske skall prata med en dietist eller en personlig tränare om du är orolig för att du äter för lite eller för mkt (ang förra inlägget) fast det kostar väl kanske en del. och sen kanske du skall prata med en psykolog, om du inte redan gör det? liksom för att få lite hjälp i det här. du är ju jätte duktig och jag är säker på att du kommer bli helt frisk men det skadar ju inte med lite hjälp. eller om du kan prata med din familj eller vänner. men när de mörka tankarna kommer så försök bara komma ihåg varför du vill bli frisk, du vet ju att ett liv med ätstörningar inte är ett liv.



kram

Sv: Nej, han får inte dåligt samvete. Jag tror inte han förstår i vilken omfattning som hans ord skadar mig. Till och med jag förstod inte det tidigare.



Det är bra att du inser att det inte är värt det! Fokusera på M, eller någonting annat trevligt. Du har kommit så långt, att gå tillbaka verkar dumt. Kämpa emot.

sv:



http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.33757



hon är det. <3