Jag sitter och tittar på bilder från i höstas/vintras. Jag vet inte varför jag gör det, för det är inga trevliga känslor jag får. Minnen av evighetslånga promenader och cykelturer. Iskalla fötter med skoskav, joggingrundor i vinterkängor och en halvmeter snö. Att gå runt i affärer och leta mat utan kalorier, att äta den där efterlängtade frukosten; en halv portion gröt utan något till. Att få ångest bland människor, att försöka spy. Jag vill aldrig mer tillbaks dit.

Och ja, om någon som känner mig ser de här bilderna så förstår de vem jag är. Men det är nog ganska uppenbart genom hela bloggen ändå, så jag orkar inte riktigt tänka på det.