I klädaffärens provhytt:
Jag har hittat ett par snygga shorts i storlek 26. Jag sliter en stund för att få dem över rumpan. Suger in magen, lite mer än vad jag alltid gör, och lyckas till slut knäppa dem. Fett. Jag tittar ner, men ser inte linningen för att magen är i vägen. Jag sväljer för att få klumpen i halsen att försvinna, biter mig i läppen och tittar uppåt så att tårarna inte ska komma och förstöra mitt smink. Jag andas korta andetag, och börjar nypa. Först magen, hårt. Fettet på sidorna, som trycks upp av shortsen. Insidan av låren. Jag tar tag om mina handleder. River mina underarmar, som ser alldeles för korta ut. Ett nytt lager av fett, överallt, runt hela armen.
Jag är fet, och att jag över huvud taget kunde tro att storlek 26 skulle passa är bara pinsamt. Jag skäms. Jag ska aldrig köpa shorts. Jag ska gå i baggy byxor (de enda som fortfarande passar) och stora tröjor resten av livet.

Hemma, badrummet:
Jag har just duschat. Jag står framför spegeln, mår illa. Gråter, gråter, gråter. Jag står inte ut! Vad fan ska jag göra? Jag kan inte se ut såhär, det går inte! Det går bara inte! Min mage hör inte till min kropp. Det andra; tjocka lår, höfter, rumpa, det förstår jag ändå. Det är min kropp. Ful, men det är så den ser ut. Men magen, den ska inte vara där alls. Den passar inte in, jag är missbildad.

I hans säng:
Jag ligger på rygg. Han smeker min kropp. Tittar på mig, hela mig. Blicken vandrar långsamt över varenda centimeter. Han säger att jag är snygg, och han menar det. Han kan inte sluta ta på mig, och jag ser att han längtar, att han vill fortsätta för evigt, komma närmare än vad som är möjligt.
Och jag förstår inte. Vad är det han ser, som inte finns i min spegel? Hur kan han låta bli att äcklas av den här magen som dallrar när han nuddar den, som är ivägen när han rör vid mig. Som ett gupp av fett för fingrarna att klättra över, så att de kan fortsätta smeka min kropp som finns på andra sidan. Jag undviker att sitta upp, för magen lägger sig i veck, och jag vill inte att han ska upptäcka hur jag egentligen ser ut.


Jag hatar min äckliga kropp. Hatar, hatar, hatar!