Det var nog den när jag såg Emil Jensen, 2008. Det var fint. Även om upplevelsen förstördes lite efteråt, så var det väldigt fint. Jag fyllde 19. Han gratulerade mig, publiken hurrade. Dagen efter var det parkfest, och jag hade mysigt hångel med två tjejkompisar för första gången.

Men alltså. Emil Jensen är så jäkla jäkla bra. Jag har sett honom live 21 gånger. Just nu lyssnar jag på Väck mig inte imorgon och Igen. Texterna är de bästa som finns. Ni måste kolla eller lyssna på en pytteliten bit i alla fall.



Då blir det vår igen. Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig att det ska bli.
Jag går upp igen. Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig att man kan.

Emil Jensen - Igen