Jag hatar människor!

Människor. Folk överallt. Vart jag än går, människor. Hela världen är en stor folksamling och jag vill bara vara ensam. Jag vill skrika, springa, gråta, slå. Jag vill göra någon illa, jag vill skada. Jag går på gatorna, tittar på allas perfekta ben i perfekta svarta jeans som egentligen ska sitta tight mot huden, men lägger sig i lagom mycket veck runt deras magra knän. Jag vill skrika, men folk skulle höra. Jag tittar in genom fönstret på ett café. Planerar att köpa vaniljbulle, eller kanske wienerbröd (det är ju lördag). Men det är fullt, fullt av människor. Tittar in på nästa café, och nästa. Samma sak där. Jag börjar bli desperat. Går till sist in på ett dyrt konditori där det finns en ledig plats. Men runt om är det ändå folk. Jag vill inte sitta här, detta är alldeles för privat. Min glupskhet, min hets, min gråt, mitt skrik. Folk skulle undra, stirra. Folk skulle höra hur jag satt och gnydde, nästan ylade.

 

Går in på konsum, letar efter det perfekta godiset. Går fram och tillbaks bland kakorna och chokladen i en evighet. Vill skrika, men folk skulle höra. Vill sätta mig på golvet, slå på mig själv. Men folk skulle undra, stirra. Fyller två påsar med dyr choklad och nötter. Står i kön hur länge som helst. Killen bakom mig råkar stöta till mig med sin korg flera gånger. Jag vill skrika åt honom att sluta, knuffa bort honom och hans fula korg som är fylld med grönsaker och kravmärkta rödbetor. Jag HATAR hans ekologiska äpplen och färska sallad. Hur svårt kan det vara att hålla sin korg borta från mig?! Varför slutar han inte? Det tar så lång tid att stå i kö, och jag vill gråta, skrika. Men folk skulle höra.

 

När jag har betalat halvspringer jag hem. Jag vill sitta på min säng, äta upp allt mitt godis, gråta, skrika. Jag måste få göra det NU! Jag måste få klösa mina armar, bita sönder läpparna. Jag springer upp för trapporna, öppnar dörren, och ser att hon är hemma. Jag är inte ensam, min rumskamrat möter mig i hallen. Jag vill gråta, skrika. Men folk skulle höra. Vart jag än går, människor. Folk överallt. Jag vill dö.

Kommentarer
Postat av: unganamama

Jag känner igen mig så mycket!

2010-02-09 @ 22:34:27
URL: http://unganamama.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0