Våldtäkt är ett ämne som tas upp av bloggare ganska ofta, både på bra och dåliga sätt.
Sandra Nordins inlägg om ämnet var ett exempel på båda.


Först vill jag bara säga att jag tycker om Sandras blogg, och jag tycker att större delen av hennes inlägg var bra. Det är alltid bra att skriva om våldtäkt, och hennes råd om att man ska försvara sig, var man ska slå och att man ska anmäla, är råd som tål att höras många gånger.

Men den här lilla delen i hennes text gjorde mig ändå tveksam:
"Det finns mycket man kan göra för att slippa hamna i situationer där man kan bli utsatt för övergrepp. Ni vet, inte gå hem själv efter krogen, gå mitt på gatan och inte på små gångvägar, låtsas prata i telefon osv. Men OM man nu hamnar där så är det jävligt viktigt att veta vad man ska göra."


Jag tycker inte att det är bra att tipsa om hur kvinnor själva ska undvika våldtäkt. Som om man accepterar att våldtäkt finns, som om det är ett naturligt hot som inte går att förändra. Som om vissa killar inte kan hjälpa att de har sex med en tjej mot hennes vilja.
Man säger det på samma sätt som när man varnar barn för olika faror. Gå inte nära vattnet, korsa inte motorvägen, akta dig för helvetesgapet. Och visst, våldtäkter sker hela tiden, det är en fara som existerar i vårt samhälle. Men frågan är, ska man skrämma upp kvinnor och flickor? Ska vi kvinnor låta våra liv begränsas av rädsla för att bli våldtagna? För det handlar faktiskt om hela våra liv. De flesta tjejer blir nervösa när de går förbi ett gäng killar mitt i natten. De flesta tjejer väljer att gå en omväg för att slippa de tomma små gångvägarna. De flesta tjejer går hem tidigare från en fest för att slippa gå ensamma genom stan. Inte alla, och inte alltid, men vi låter rädslan påverka våra beslut, våra liv.


Alla dessa varningar och råd ignorerar dessutom det faktum att de flesta våldtäkter inte begås av okända män i en mörk park. Ingen pratar om hur man "undviker" att bli våldtagen av sin kompis, sin farbror, sin mamma, sin pojkvän, i sitt eget hem, trots att det är i hemmet de flesta övergreppen sker.


Och en viktig del, kanske den viktigaste: Om jag, sedan jag var liten, har fått lära mig att man undviker våldtäkt genom att inte bli för full, inte ha för kort kjol, inte gå ensam, inte flörta, inte gå på småvägar... Hur kan jag då, om jag blir våldtagen, inte lägga skulden på mig själv? För om det finns regler att följa för att slippa bli våldtagen, så kan man också bryta dessa regler. Om jag hade kort kjol, om jag var för full, då var det jag som gjorde fel. Samhället har lärt mig att man inte ska gå ensam på småvägar, så om jag gjorde det, och blev våldtagen, då får jag skylla mig själv.


Det går inte att ta bort skulden från kvinnan, om man inte först tar bort alla regler för hur man ska slippa bli våldtagen.