Just nu växlar jag mellan två sätt att tänka. 

1. Jag vill bli smal, jag ska äta lite mindre än jag vill, och vissa dagar så lite jag kan.

2. Äh, vad gör det om jag väger 50 kg när jag kan äta vad jag vill. Det är mer värt för mig att äta godis då och då än att vara fyra kg smalare.

Men att jag tänker på olika sätt gör att allt blir fail. Då äter jag ingenting på nästan en hel dag, och det gör (såklart) att jag blir sugen på mat och godis. Sedan, när jag blir tillräckligt sugen så börjar jag tänka på det andra sättet. "Äh, klart jag kan äta godis, jag struntar i vikten". Så då äter jag godis, och sedan börjar jag tänka på vikten igen, och får ångest.

Det gör det hela så himla olönt också. Varför lägga energi på att låta bli att äta när jag ändå ångrar mig sen och trycker i mig godis. Värt att tvinga mig att gå hungrig en massa när jag ändå inte kommer gå ner i vikt. Jag borde inse att det alltid kommer bli så, att jag lika gärna bara kan skita i det.