Förresten, jag hade ju bakat kakor till släktkalaset igår. Alla var väldigt nöjda, och en kompis till min moster kom fram till mig.
K: Åh vad fina! Har du gjort dem?
Jag: Jaa..
K: Och det syns inte ens på dig!
Jag: ...eeh (kopplade typ inte)
K: Du är ju smal!

Jag blir irriterad. Jag blir jävligt irriterad. Delvis för att jag tycker att hon är jobbig annars också. Men liksom, den kommentaren... varför?
Hon skulle bara veta varför jag är smal. Hon skulle bara veta mina knep för att behålla en snygg figur. Hon skulle bara veta att jag inte alls är smal. Att om hon såg mig två dagar senare skulle jag väga två kilo mer. Hon skulle bara se min ångest.
Och tanken på att folk tänker så över huvud taget... Om jag hade varit mullig då? Jag tycker inte om att folk tittar, bedömer och drar slutsatser. Jag tycker inte om att när hon får veta att jag bakar mycket är det första hon tänker på om jag är smal eller tjock.

Jag svarade för övrigt att "Ja jo... Men när jag ser mig själv i framtiden ser jag en rund tant som kommer med bullar. Så jag jobbar på det. Det ska säkert gå bra. Jag blir nog lite tjockare snart"