Min gamla dagbok

Ibland, när jag av någon anledning letar bland gamla foton eller i min dagbok (oftast för att jag vill hitta något särskilt jag har fotat eller skrivit om), så fastnar jag. Jag tittar på alla mina foton från hösten, vintern och våren 08/09. Försöker se när det började. När jag gick upp i vikt. När jag slutade vara den spinkiga. När jag blev mer normal. För jag märkte det inte förrän efteråt, när jag hade gått upp 5-7 kg. Jag kollar på varenda foto. Vad var det som gjorde att jag gick upp? Var det att jag flyttade hemifrån? Var det att jag träffade mitt ex, började röka hasch? Varför kunde jag inte bara fortsätta vara så smal som jag alltid hade varit?

Just nu läser jag i dagboken; "Jag har bestämt mig för att börja skriva upp vad jag äter. Jag vet att det är idiotiskt, att jag är ute på hal is när jag inte bara börjar äta nyttigare, utan dessutom försöker äta mindre. Men jag vill vara smal. Jag vill inte ha min äckliga mage. Fan. Det kommer inte fungera. Om jag lyckas äta mindre, så kommer jag bli smalare, men inte på magen. Jag måste nog träna då, men jag är så himla dålig på det."

Några veckor senare:
"Jag skulle ju bara äta lite mindre än vanligt. Nu är målet så få kalorier som möjligt. Jag räknar, jag håller det hemligt. Det skrämmer mig. Jag vet att jag inte borde göra såhär. Inte på det här sättet. Men jag gör det ändå, och mår bra av att se mina armar bli smalare, oavsett om det är inbillning eller inte. Jag har ett projekt, ett mål. Och jag ska klara det. Men gud, jag får inte fastna. Det vore ett så stort svek, mot mig själv, mina ideal, mot mamma…"

Kul. Tänk om jag hade vetat då att jag skulle sitta så här lång tid efteråt och få ångest när jag äter godis eller har missat träningen i en vecka. Det är så jobbigt att läsa. Varför fortsatte jag när jag redan då fattade att det var dåligt? Korkad var jag. Och nu får jag såna där idiotiska tankar, att jag kanske skulle försöka gå ner i vikt på ett bra sätt.
Jag behöver inte gå ner i vikt. Jag borde inte, jag får inte! Förstå det nu, idiot!

Kommentarer
Postat av: Erika

Haschet är inte en helt omöjlig förklaring, jag kan tacka weed för typ hälften av vikten jag gick upp. ..Gick upp två kilo till i somras men gick ner direkt efter. Äter sjukt mycket när jag är bäng, usch.



Men ändå. Visst att du hade det jobbigt då - men vad långt du har kommit nu! Jämfört med då är det ju så mycket bättre, eller hur? Jag försöker se det så. Jag har det inte perfekt men mycket bättre än innan. Det är alltid något.

2010-11-23 @ 11:16:53
URL: http://anaaddict.blogspot.com
Postat av: Erika

Sv; Jo, du har rätt... Men är rädd att det leder till att jag går upp i vikt, och att jag förlorar muskler som jag byggt upp. Vill ju inte ha en sladderkropp. Men tränar i alla fall så gott som alltid minst en gång på helgen för då är det lättast att komma iväg. Och en gång i veckan är ju bättre än ingenting.

2010-11-23 @ 14:26:18
URL: http://anaaddict.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0