Di Leva

Råkade se på Så mycket bättre på tv4 ikväll. Den där Thomas Di Leva alltså...
När jag var lite yngre tyckte jag att han var häftig. Jag lyssnade på Jag äter inte mina vänner (med Refused) och Vad är frihet, och jag försökte lyssna in mig på mer, börja gilla honom. Men jag fastnade inte riktigt.

De senaste åren har jag mest tyckt att han är töntig, särskilt efter ryktena (falska eller sanna?) om att han misshandlade sin flickvän. Kan inte riktigt uppskatta honom då.

(hm, nu lät det som om jag tycker att kvinnomisshandel är "töntigt". Jag tycker mer om det än så, det lovar jag)

Men ikväll såg jag honom på tv i alla fall, och jag kan inte låta bli att beröras av honom. Jag vet inte vad det är, men jag blir så... tunn av det. Som om minsta lilla stöt skulle få mig att rasa ihop i en pöl av mina egna känslor. Vågar inte riktigt andas, och vet inte om jag sitter och älskar livet eller är ensammast och deppigast i världen.

Oj, fånigt vilka stora ord jag använde om ett tv-program. Men hur som helst, nu är det dags att lyssna in sig på Thomas Di Leva.




Kommentarer
Postat av: Mimmi

Jag råkade också se programmet idag, och förra gången också... ^^ Jag såg programmet idag pga att di leva berörde mig förra gången, och likaså gjorde han denna gång. Det är någonting med honom som gör mig knäsvag, inte som i attraktion... utan mer, hans sätt att få hela världen att låta så begriplig trots att den är så oförståelig.

2010-10-31 @ 00:15:43
URL: http://ljusochsilver.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0