Jag tror jag får ta det lite lugnt med springandet. Fick sjukt ont i benen idag, typ benhinneinflammation (har haft ont ett tag, men nu blev det värre), så jag kunde inte springa sista biten. Så imorgon ska jag vila. Kanske kan ta en promenad eller cykeltur istället, men inget joggande.


Igår sa jag till M att jag mådde dåligt och satt och längtade tillbaks till när jag var smal. Han sa att han vill få mig att förstå hur fin jag är, men att han vet att ord inte kan ändra något.
Det kan de visst, tänkte jag.

Han frågade hur jag tänker göra nu, om jag verkligen vill bli sådär smal igen när jag tänker på allt dåligt som kommer på köpet, hur jag mådde då. Han sa att han tänker låta mig göra som jag vill. Att han vill att jag ska må bra, och att han kommer stötta mig i vilket fall som helst.
Han vill egentligen att jag ska gå ner i vikt, tänkte jag.
Han bryr sig inte om ifall jag svälter mig, tänkte jag.
Visa att du bryr dig. Vakta mig, tvinga mig att äta, så känns det lite mer okej, tänkte jag.

Egentligen inser jag ju att han bara vill väl när han säger att han tänker låta mig göra som jag vill, men det känns som om han inte tycker att det är ett problem då.