M: "Alltså jag förstår inte. Jag vill försöka förstå, men jag fattar verkligen inte hur du kan se dig själv i spegeln och tycka att du borde bli smalare, att du inte är snygg. Dessutom är du ju mycket smalare än vad jag är, så jag blir helt osäker och börjar tänka att jag är tjock"

Fan. Jag förstår inte hur han inte kan se vad jag ser... Magen, fettet som sticker ut. Benen, låren som går ihop. Vi låg i sängen, jag höll på att börja gråta.


Förstör jag honom? Får jag honom att bli missnöjd med sitt eget utseende? När jag tar på hans mage brukar han säga "tjockismagen". Självklart lite på skämt, men jag har tänkt att "oj, tycker han att det är en tjockismage, vad ska han då tänka om min?". Men det kanske är mitt fel att han har börjat tänka så. Det kanske är först efter att han träffade mig som han har börjat säga sånt...
Han är riktigt smal, så det vore hemskt om han får för sig något annat. Han har nyckelben och revben som syns, höftben som sticker upp när han ligger på rygg. Den plattaste magen jag har sett. Jag är avundsjuk på hans kropp. (hehe, nu låter det som om han är ett benrangel. Det är han inte.)