Jag berättade för M på msn i förrgår, hur jag tänker om maten nu. Att jag inte riktigt vill börja äta ordentligt nu igen efter magsjukan, att jag tycker om att bli smalare. Jag tänkte att jag kan testa att säga det när jag är mitt i det, istället för att liksom erkänna efteråt, som jag brukar.
Men jag vet inte, det kanske bara gör det värre. Nu måste jag bevisa för honom också att jag äter för lite. Det är jättelöjligt, men han kommer hit idag, och jag kommer säkert äta mindre än jag vill bara för att han inte ska se mig äta för mycket. Och så vill jag att han ska se mig bli smal också. Fast jag vet att han inte vill att jag ska gå ner i vikt.

Idag har jag svullen mage på grund av mensen, så han lär ju inte se någon skillnad ändå. Det suger.


Men, snart kommer han hit med sina ögon och sitt leende och sina varma händer och sin röst, och får mig att må bra.