Hemma efter första arbetsdagen på praktiken. Jag ska gå upp klockan halv fem varje vardag i tio veckor. Men jag ser fram emot det lite i smyg. Morgnar är mysiga, det är mysigt att vara ute då. Jag tänker lägga mig senast nio varje kväll. Alltså kommer jag vara jättetrött även på helgerna, och inte orka vara uppe sent och festa. Jag får därmed en ursäkt att isolera mig ett tag. Jobba på morgonen, träna på eftermiddagen, och så äta och sova.

Stället jag ska jobba på verkar helt okej. De har redan sagt att jag är duktig (jämfört med gymnasieeleverna som annars brukar ha praktik där), så då vågar jag slappna av och känner mig mindre osäker, litar på att jag faktiskt klarar av jobbet. Då släpper nervositeten och prestationskraven, och jag kan tycka att det är roligt istället för att försöka vara duktig, artig, trevlig, snäll, lagom pratig, lagom tyst, lagom lagom lagom.



Sånt vi gör i skolan. Jag har inte gjort tårtan, bara rosen och bladen.