Idag har jag varit hos tandläkaren. Inte riktigt lika kul. Bedövad i halva ansiktet är jag, och pengar kostade det, och ont gjorde det, och tid tog det. Men tandläkaren var snäll och jag upptäckte att jag inte längre tycket att det är så väldigt läskigt.

Sen var jag hos föräldrarna och fick läsa lite av mammas dagboksanteckningar från när hon hade anorexia. Hemskt och lite jobbigt att läsa. Hon vet fortfarande inget om mig när det gäller den saken, och det kan hon väl få slippa veta. Hon vet att jag mår väldigt dåligt ibland. Det är tillräckligt.

På ett sätt var det nog svårare att vara sjuk på den tiden (70-tal), när man inte visste lika mycket om ätstörningar. Hon gick hos en psykiater som "behandlade" henne genom att låta henne sitta i ett rum som blev varmare och varmare, tills hon inte stod ut längre, och sedan ett rum som blev kallt istället, tills hon inte stod ut där heller. Han hade visst någon teori om att det var typ värmecentrum i hjärnan som var rubbat.

Han uppfann även en kur som gick ut på att man bodde ensam i ett rum med i princip bara en säng och en hink, och så fick man mat. När man hade gått upp lite i vikt kunde man få belöningar, typ cigaretter eller veckotidningar. Smart snubbe.

Det här får bli en vilodag för övrigt. Jag överdriver lite med träningen ibland, och det är bara dumt, för då får jag panik när jag inte har möjlighet att träna. Men när jag väl har bestämt mig för att vila känns det skönt.