Just nu känns det som att svält, hets, hårdbantning och kräkningar är långt borta. Jag tänker inte särskilt mycket på maten, jag äter tillräckligt mycket för att inte hetsa. Det känns inte som om det är någon stor risk att jag ska falla ner i det igen. Jag tror att jag tog mig förbi den där perioden där jag hatade att jag hade gått upp i vikt. Där det var störst risk att jag skulle börja gå ner i vikt igen. I augusti/september blev det ju en del kompenserande, hetsätningar och spyor. Men jag tog mig igenom det, och nu känns det så mycket mer stabilt.

Jag tror tyvärr att jag har träningen att tacka för det. Alltså, om träningen kan hjälpa mig så är det ju bra, men samtidigt; är det en hållbar lösning? Om jag slutar träna, kommer ångesten komma tillbaks då? Tränar jag för att det är roligt, eller för att få äta utan dåligt samvete?

Just nu älskar jag i alla fall att träna, så jag fortsätter. Och för övrigt har jag bestämt mig för att inte väga mig, trots att jag går förbi den där idiotiska vågen varje gång jag byter om. Det kan bara leda till något dåligt.