Bio-panik
Jag ska på bio med en kompis ikväll. Det betyder godis, så är det bara. Och jag har ställt in mig på det, inte dragit ner på maten i övrigt, utan accepterat att det kommer bli lite större intag än vanligt idag. Det blir lite olika tankar i huvudet, lite räknande och funderingar över om jag ska välja gott godis, eller kalorisnålt. Men i alla fall, det känns okej.
Så sms:ar hon och frågar om vi inte ska ses ett tag innan, och fika...
Herregud, min hjärna. Ska jag säga att jag inte kan, fast jag både kan och vill? Ska jag försöka dra ut på tiden så vi inte hinner köpa godis? Ska jag låtsas äta godis, men bara ta lite? Ska jag säga att jag inte orkar godis? Ska jag skita i mina tankar och fika med min vän och sen äta en jävla massa godis om jag fortfarande är sugen?
Jag vill ju. Men det är så jobbigt.
Skärp dig nu. Varannat inlägg skriver du att nu ska du släppa det och varannat inlägg är du lika obotligt utseendehetsfixerad som någonsin. Kämpa!
Vad sägs om att vid fikan ta bara nått drickbart eller nån liiiten kaka bara, typ o sen det godiset du vill ha till filmen? Jag skulle tyckt de vart godare med lite gott till filmen än precis innan.. de är ju så tätt ändå:) om du tar både och kanske inte godiset blir lika gott om du är lite mätt efter kakan.. du kanske inte är lika sugen på heller.. så om du tar en kaka så kanske du inte behöver köpa lika mkt godis.. äh.. vad rörigt det blev! haha. du får berätta hur det gick sen?
Vilken bio blev det? :) hur blev de med biogodis? lite godis blev de väl iaf? de hör ju till hihi :D
kram
tove: ja så är det att vara ätstörd. Det är en härlig berg-och dal bana hela tiden! Du kanske ska testa?
simone: anar jag ett visst defensivt förakt?
jag tycker inte man ska försvara den sorgliga fixeringen med att "det bara är så", även om jag inte hade varit ätstörd hade jag tyckt att den alltid ska ses som något att kämpa emot.
