Jag har lurat mig själv för många gånger nu
Jag ser att jag blir större. Jag känner mig inte lika smal längre. Men jag ska inte ner i vikt, och jag ska äta normalt. Det finns ingen återvändo, så jag försöker att bara trivas i min kropp ändå. Jag får mina stunder av ångest, men jag längtar mest efter att sluta räkna kalorier nu.
Så åker måttbandet fram, för jag kan inte låta bli. Om jag ska bli större så ska jag i alla fall ha koll på det, vara medveten om det. Så tar jag mina mått, jämför med tidigare. Och de är oförändrade. Samma som för tre veckor sedan, exakt. Bara midjan är lite större. Men det är kväll nu, och jar brukar mäta på morgonen annars, så jag kan inte dra några slutsatser där.
Det är så lätt att luras av sina känslor. Det som får mig att tro att jag går upp i vikt är känslan av att vara mätt. Känslan av att stoppa i sig mat ofta. Vetskapen om att man har ätit 50 kcal mer än planerat. Vetskapen om att man har ätit choklad. Att kroppen är varm, särskilt om händerna är det.
När jag fryser eller är lite hungrig så tror jag att jag har blivit smal igen, och jag borde ha lärt mig att inte lita på mina känslor sådär.
Imorgon är det en ny vecka, då blir det 1900 kcal när det är träningsdag, 1700 annars. Snart får kanske kroppen tillräckligt med energi för att bygga lite muskler, och det måste vara målet nu.
sv: ja precis, en setpoint är altså inte samma när man är barn, tonåring och vuxen, i mitt inlägg om fettceller då syftade jag på vuxna, och att personen är vuxen under hela tiden. skulle nog ha kommenterat det i inlägget :)
Jo men ett bmi på 17 är inte så underviktigt för alla, man kan lätt ha 17 och inte se speciellt tärd ut - bmi är så olika för alla, det är bara en siffra, och det stämmer faktiskt inte ALLS BRA. Nu har jag inte sett dig, men jag vet att man inte kan räkna med en bmi-skala för alla, det är bara för majoriteten av befolkningen :)
men när det gäller min syster så har hon väldigt lågt bmi så jag tror inte det kommer ändras speciellt mycket... givetvis kanske hon får lite mer bröst och kanske hon inte är färdigvuxen ännu, hennes höfter kanske växer, det får vi bara hoppas. Men någon 19-bmi:are lär hon nog aldrig bli ...
När hon var vaten såg hon ut som en trasdocka ... helt otroligt, det är VÄLDIGT ovanligt att vara så smal som hon är utan att vara sjuk, hon är nog ganska ensam om det faktiskt ... ;/
<3
du är så himla stark.
Sv: Herregud vad jag önskar att jag var så.... Jag är så svartsjuk att det håller på att döda mig, på riktigt. Svartsjuka kan vara rentav dödligt. En form av öppet förhållande finns inte på min världskarta. Men jag blir faschinerad av att vissa kan klara av den tanken.
Det där låter skitbra med planen! Fortsätt på den vägen vännen!!!
Visst är de konstigt hur man luras och tror man blivit större bara för man ätit lite mer, men de e bara falska känslor!
ha en bra dag
Jag känner precis likadant, det är jobbigt. När man ätit onyttigt ett par dagar, eller mer än tiidgare, så tror man att man gått upp. Vi blir så lurade av känslan. Och om man ätit "bra" känns det bra. Då tror man att man kanske är på väg ner nästan. Men det är väl bara olika sorters mat som framkallar olika känslor. Att man känner sig mer "smutsig" när man ätit lite mer onyttigt... bra att man är medveten om det iaf, då kan vi försöka att inte tänka på det, att inte bli så påverkade som man blivit hittills! :)
