Jag har fått någon idé långt in i hjärnan, att jag måste bli smalare tills M säger att det är fult. Visst, han har sagt att han inte vill att jag ska gå ner, men han har också råkat säga att "Shit, den kvällen var du så jävla snygg, jag vet inte varför, men wow!" (om ett foto som togs efter att jag hade gått ner en massa vattenvikt på några dagar), och "Alltså, det känns som om du bara blir snyggare och snyggare varje gång vi ses" (nu innan jul, när jag hade gått ner lite och han inte visste det.)

Jag vet att han tycker att jag är fin även när jag väger vad jag brukar, men jag vill att han ska tycka att jag blir för smal.
För det känns som om jag bara kommer och gnäller om att jag äter för lite, att jag borde äta mer och inte gå ner i vikt. Men det har ju aldrig hänt att jag har ätit så lite att han har märkt att jag har blivit smalare. Så han kanske tror att jag bara hittar på. Okej det lär han inte tro, men jag känner lite så. Känner mig dum när jag äter godis och glass i han sällskap. Det är därför jag inte brukar berätta ju, förrän efteråt. Jag vill inte att han ska tänka på hur jag äter.