Jag har just sprätt upp sömmarna på en byxdress. Min fina byxdress som jag köpte i april förra året, trots att den var lite stor. Jag sydde in den då, och det är alltså de sömmarna jag öppnar igen nu. Kan det bli mer tydligt deprimerande?
Jadå, det kan det. Den är nämligen ändå för liten...

Jag dör. Jag dör jag dör jag dör.

Här är den, förra året. Insydd. Nu spänner den över magen så jag mår illa och bara vill kränga av den så fort det går.



Imorgon ska jag iväg till sommarstuga. Kommer tillbaks på måndag. Nu ska jag lägga mig i sängen och gråta lite.