Lite stressigt
I söndags sprang jag för första gången på rätt länge, och det gick bra. Jag sprang 4 km, och kände inget i benhinnorna. Det blir alltså bättre, och jag ska inte förstöra det genom att springa för ofta nu. Det får bli annan träning framöver. Mycket annan träning. Jag är arbetslös i sommar, och alla vänner kommer resa bort, så för att inte bli galen kommer jag fokusera mycket på att träna rätt och utvecklas.
De senaste veckorna har det varit partyparty. En del roliga saker har hänt, men inte något stort egentligen. Jag var i Berlin för första gången, precis den helgen när det var som varmast. Vi var ute hela nätterna i bara shorts och linne, dansade tills det blev ljust. Gayklubben var fantastisk, med takterass på 15:e våningen, utsikt över staden.
På dagarna gick vi på loppis, lyssnade på karaoke, tittade på muskulösa dansare, åt EHEC.
Det var en av de bästa helgerna i mitt liv.
När jag kom hem kändes det dåligt med all alkohol, tårta, godis och glass jag hade levt på, men det gick över rätt fort. Nu försöker jag se till att inte äta sötsaker varje dag i alla fall.
Men helt lätt är det inte. En kompis tog studenten. Tror det var den sista jag känner som är så liten :P Skitmysig fest, gratis vin, gratis mat, gratis tårta. Jag sov över där, och åkte sen direkt till min avlutning i skolan. Smörgåstårta och tårta till frukost, härligt... Meeen, den där killen jag skrev något om en gång. Hm, ska se...
Jo, här var det! Den killen alltså. Jag hade bestämt mig för att hångla med honom innan vi slutade, men sista veckan var han sjuk. Så avslutningen var sista chansen. Och jag lyckades! Jag tackade nej till att byta nummer, och sa att jag bara ville hångla. Han skrattade nervöst och trodde jag skämtade, men jag såg till att det blev av, där och då, inför rektor, lärare och klassen. Sjukt roligt, mest för att alla blev så chockade. Och för att det är nice att få känna sig modig ibland. Jag är glad att det var jag som tog initiativ från början till slut. Han ska minsann inte få det till att han hånglade upp mig, haha.
Sen på kvällen blev det fylla igen, med M. Trerätters middag och alkohol igen. Som sagt, det är inte helt lätt att försöka vara ens hyfsat nyttig. Men jag mår oftast bra, och orkar inte bry mig så väldans mycket om kalorierna i min kropp. Ibland kommer det dåliga stunder förstås, men mest är det bra.
Kram på er!
kul att läsa att du lyckas leva ett normalt liv och att du mår bra av det större delen av tiden. det är så det ska vara :)
sv: jo, sjukt jobbigt verkligen. och i min hjärna så låter det liksom "jag måste förklara varför jag blivit så tjock, så de inte tror att det har att göra med lathet" men ändå vill jag inte berätta något alls. ja man tycker ju att folk borde kunna tänka utanför lådan, men det är så himla svårt med det här och jag är bara glad för fattar de inte betyder det att de aldrig tänkt så själva.
tack för att du säger så. jag vet liksom själv att det krävs mer än några kommentarer, men ändå känns det som att jag bidrar väldigt mycket till det. och jag försöker hinta att hon kan prata med mig och så, men det är också svårt när jag inte vill avslöja för mycket om mig själv.
hoppas att det bara är "vanlig" ångest och är det inte det kommer jag vara först att märka det ändå.
