Dröm vs. verklighet
Kom på en intressant grej. Känslan i mina märkliga drömmar är samma känsla som jag har haft när jag har mått som sämst. Extrem ångest. Jämförde inlägget om senaste sömnparalysen med ett inlägg om ångest från mitten av maj. Det är som om känslorna blir till verklighet, i drömmen.
Drömmen:
"Det började med ett ringande skrikande ljud i öronen, som blev högre och högre, och så kunde jag inte röra mig. Tre okända personer skrattade runt mig, under tiden jag och sängen snurrade och liksom flöt iväg. Jag kunde inte andas, jag försökte skrika. Jag skrek, gud vad jag skrek. Någon sprutade vatten ur en vattenslang, in i min mun. Jag kunde inte röra mig, inte andas.
Jag försökte vara lugn, försökte att bara somna om, men det fungerade inte. Jag fick sån panik. Jag trodde att roomie kom hem, och jag skrek och krälade på golvet och såg suddigt. Såg bara vissa saker, och visste inte vad som var dröm och verklighet.
Jag låg i sängen och försökte resa mig upp. Lyckades tills slut komma upp till halvsittande, och då spottade och kräktes jag ut något slemmigt och lila, som kan ha varit min tunga.
Jag var helt livrädd att det aldrig skulle ta slut, för jag var hela tiden medveten om att det var sömnparalys och drömmar."
Ångesten:
"Jag har bilder i mitt huvud. Bilder där jag kryper över grus med bara knän. Där jag dunkar huvudet mot en vägg, där jag åker iväg med tåg och aldrig kommer tillbaks, där jag skär upp min mage och låter inälvorna falla ut på marken, där jag kräks upp alla känslor, där jag skriker och slår sönder saker. En enorm lust, ett behov, av att göra allt det här. Luften blir så tung, så svår att andas. Fan, jag vet inte hur jag ska klara av dessa kvällar. Hetsätning och några små rispor i slät hud är det närmsta jag kommer. Vakna dagen efter med svullen mage, svullna ögon och gammalt smink på kudden."
Drömmen:
"Det började med ett ringande skrikande ljud i öronen, som blev högre och högre, och så kunde jag inte röra mig. Tre okända personer skrattade runt mig, under tiden jag och sängen snurrade och liksom flöt iväg. Jag kunde inte andas, jag försökte skrika. Jag skrek, gud vad jag skrek. Någon sprutade vatten ur en vattenslang, in i min mun. Jag kunde inte röra mig, inte andas.
Jag försökte vara lugn, försökte att bara somna om, men det fungerade inte. Jag fick sån panik. Jag trodde att roomie kom hem, och jag skrek och krälade på golvet och såg suddigt. Såg bara vissa saker, och visste inte vad som var dröm och verklighet.
Jag låg i sängen och försökte resa mig upp. Lyckades tills slut komma upp till halvsittande, och då spottade och kräktes jag ut något slemmigt och lila, som kan ha varit min tunga.
Jag var helt livrädd att det aldrig skulle ta slut, för jag var hela tiden medveten om att det var sömnparalys och drömmar."
Ångesten:
"Jag har bilder i mitt huvud. Bilder där jag kryper över grus med bara knän. Där jag dunkar huvudet mot en vägg, där jag åker iväg med tåg och aldrig kommer tillbaks, där jag skär upp min mage och låter inälvorna falla ut på marken, där jag kräks upp alla känslor, där jag skriker och slår sönder saker. En enorm lust, ett behov, av att göra allt det här. Luften blir så tung, så svår att andas. Fan, jag vet inte hur jag ska klara av dessa kvällar. Hetsätning och några små rispor i slät hud är det närmsta jag kommer. Vakna dagen efter med svullen mage, svullna ögon och gammalt smink på kudden."
Kommentarer
Postat av: Linda
Det är för att drömmen talar till oss genom känslan. Man ska aldrig haka upp sig på konstiga detaljer som vissa gör.. typ att en borste betyder lycka. Det man KÄNNER i drömmen är det viktiga.
Om man drömmer att man inte kan stänga toadörren, att man måste gå på toaletten inför folk - då får man känslan av att vara blottad. Av att man avslöjar något av sig själv. Det vill säga en panikkänsla.
Troligtvis har man då kanske i verkligheten pratat med en vän om något jobbigt, tänkt på en jobbig sak, gått till en psykolog och öppnat hjärtat, varit alldeles för social så man fått ångest osv. Känslan av att ha blottat sig förstärks i drömmen i ett surrealistiskt sammanhang.
Coolt va? ;)
Trackback
