Nu ska jag duscha, sminka mig och hitta myskläder (inte de där kläderna som är snygga på morgonen men framkallar ångest så fort man har ätit), sen blir det till att möta upp M och sätta sig i parken med sisådär 15 000 andra människor. Försöka hitta sina vänner där någonstans.

Jag har varit alldeles för nykter det senaste halvåret, så nu ska jag ta igen det. Vin och cider ska få mig att göra korkade saker och skämma ut mig. Detta året satsar jag dock på att INTE springa, snubbla på en pinne och tappa mobilen. Det blir lättare att hålla humöret uppe då, som jag har förstått det.

Jag körde Bodypump igår, och kom på efteråt att jag nog gjorde ALLA utfall på samma ben. Man byter ju efter hälften, men jag råkade nog ta samma ben igen. Jag börjar få det bekräftat nu när träningsvärken smyger sig på. Min vänstra skinka, AJ! Halva rumpan kommer bli jävligt snygg i alla fall, haha! Hur lyckas man ens? Men det borde betyda att jag inte kör tillräckligt hårt, för då ska man inte kunna göra två omgångar på samma ben. Så bättre tyngd i utfallen nästa gång.

Idag, på min lediga fredag, hade jag tänkt ta en morgonjogg, men underbenen säger ifrån, så det blev en timmes promenad istället. Nu är det gröt och kaffe, sen ska jag tvätta och så hälsa på mamma och pappa tillsammans med två bröder. Kanske blir lite tabata-intervaller då, om nu min vänstra skinka klarar det.

Gud vad det är roligt att flörta med folk. Senaste offret är en 40-åring som har börjat på min skola (det är ju en vuxen-utbildning jag går). Han ser ut som 28, men vetskapen om att han är äldre gör det till en roligare utmaning. Vad nu utmaningen är... Vet inte vad jag vill att det ska leda till. Det är mest flörtandet som är kul. Men lite hångel tackar man ju inte nej till.

Några dagar hos mina föräldrar. Så himla skönt. Lite lustigt att jämföra med i somras, när jag bodde här i ett halvår. Både mamma, pappa och min bror gick mig på nerverna, jag var irriterad och deppig hela tiden. Kände mig jagad och instängd (kanske för att jag hade saker att gömma då, som inte är i vägen längre).

Påsk och sånt. Ett födelsedagsfirande igår också. Det kändes helt okej, förutom att magen var svullen och gjorde mig deppig på kvällen. Men jag åt en bit tårta igår, och typ hälften av godiset i påskägget. Idag blir det säkert samma sak; resten av godiset och överbliven tårta till efterrätt. Det är väl ganska normalt känns det som. Inget hetsande, och inget man blir tjock av.

Idag är jag tjock i spegeln. Det är trist. Nu är jag hemma hos mamma och pappa också. De åkte nyss, så jag blev ensam. Första tanken: ÄTA! Hetsa och spy!

Någon mer än jag som tittar på Fenomen på söndagar? Så jääkla läskigt det är! Jag sitter och blundar när de ska hålla på med knivar och spikpistoler.

Och ja, jag är en sån där fånig som sitter med skedar och klockor och potatis framför teven och ropar "Ett två tre BÖJ!". Och nä, inget har fungerat...

Herregud vad trött man blir av skola följt av shoppingtur på stan. De senaste nio timmarna har jag suttit ner i max en timme. Och på det en fantastisk träningsvärk från gårdagens Bodypump. Nu vill jag bara sooova.

Jadå, halv sju i morse var jag vid gymmet. Så mysigt och folktomt. Jag körde 10 minuter crosstrainer och 10 minuter jogging, sen mage och rygg.

Efter det blev det stor frukost. Lite senare stack jag faktiskt ut och joggade/promenerade i en halvtimme också. Det var så fint väder.


Nu: glass!

Jag vet att jag är dålig på att skriva. Förhoppningsvis beror det på bra saker.

Imorgon är jag ledig, så jag tror att jag går upp klockan sex och kör en runda på gymmet. För jag är äntligen helt frisk.

Gjorde en tårta i helgen. Någon nörd som kan gissa temat?

Så var den värsta stressen runt högskole-ansökan över. Jag har anmält mig till något åtminstone. Förhoppningsvis spelar det inte så stor roll, om jag bara kommer in på det jag helst vill; mera kakor, mera tårtor, mera spritsning och dekoration! Ååååh vad det är skönt att vilja något. Att veta vad man ska satsa på, att inte bara känna sig helt lost bland alla utbildningar och yrkesval.

Efter gymnasiet hade jag ingen aning. Alls. Jag var inte sugen på något och jag hade panik för att jag inte var det. Kompisarna hoppade på program som var fyra år långa, som om de hade hela livet planerat. Jag blev rädd av tanken på att bestämma sig för något bara sådär, något som man ska jobba med typ resten av livet.

Alla andra hade koll, hade planer, drömmar, mål, och de ville något. De visste hur allt gick till och tog sig lugnt och bekvämt fram bland meritpoäng, betyg, tentor, universitet, högskolepoäng, ansökningsdatum och behörighetskrav. Jag gick bara vilse och kände mig sämst i hela världen.

Så mycket ångest jag har haft runt det där. Jag borde veta, jag borde vilja något, men jag gör inte det. Nu efteråt inser jag att jag inte hade behövt ha panik. Jag borde ha varit nöjd med att inte veta och bara tagit saker som de kom. Allt blev ju helt okej, bortsett från att jag oroade mig hela tiden. I onödan.

Jag råkade få lite städjobb som blev till vikariat som fritidsledare. Jobbade lite lagom i ett år, och trivdes. Jag bodde hemma en termin, sen råkade jag flytta in i ett kollektiv med några bekanta. Sen var det ett jobbigt år som timvikarie på dagis. Ett ständigt letande efter fler jobb som jag inte ville ha. Magont och tårar innan jag skulle iväg. Jag flyttade hem igen och det var ju ett misslyckande i sig.

Men jag klarade mig, och jag hade klarat mig lika bra utan att vara så jävla rädd för framtiden hela tiden. Nu har jag i alla fall något jag vill göra, ett litet mål och en liten dröm. Men jag måste lära mig att man inte behöver ha det alltid, att man kan må bra ändå, och njuta av att inte veta, att inte ha allt planerat.


Det löser sig alltid. Man upptäcker vad man vill göra, och det får ta tid.

Kan man lära sig att göra egna nudlar...




öva på att spritsa...





och se om det går att göra dödskallar i marsipan.

jag har helt klart saker kvar att jobba på. Särskilt min fixering vid mat. Jag längtar till nästa måltid fast jag är mätt. Jag äter långsamt och hatar att bli störd under tiden. Funderar ofta länge på vad jag vill äta och så vidare.

Därför blir jag lite rädd att jag äter för mycket. Men det borde vara okej när jag tränar som jag gör. Vi testar såhär ett tag, så får jag väl se vad som händer.

Det slog mig att jag inte har skrivit så mycket om hur det går med maten och så, på sista tiden. Det är nog för att det går bra.

Jag räknar i princip inte kalorier längre. Okej, ibland på kvällarna räknar jag ihop lite grann, men mer och mer sällan.
Jag mår inte så dåligt när jag har ätit för mycket. I helgen åt jag godis, mer än vad som kändes bra. Och visst tänkte jag på det. Jag började räkna lite, men stoppade mig själv. Det var jobbigt en stund, men jag tryckte undan känslan tills den värsta mättnaden var över, och så lyckades jag vara glad över att umgås med mina kompisar och ha trevligt. Godis är ju det svåraste, för det är bara socker, och så sjukt lätt att få i sig hundratals kalorier på nolltid.
Jag tycker inte det är så hemskt om jag missar träningen. Förra veckan, och den här, har jag tränat ovanligt lite eftersom jag har känt mig sjuk och trött. Nu ÄR jag sjuk och kan inte träna. Men det gör inte så mycket, och jag kan äta normalt ändå.

Så det går bra nu. Det som sänker mig ibland är min svullna mage. Men, den är faktiskt också bättre. Lite grand åtminstone.

Jag blev sjuk, japp.

Så jag sitter här med feber, huvudvärk och snor i hela huvudet. Självklart ska grannen bygga om hela sin jävla lägenhet precis idag. HAN BORRAR I MIN VÄGG och det låter så sjukt mycket. Gaah, döda mig!

Jag måste sluta tänka på min kropp så mycket. Nu har jag fortfarande mål som att bli snygg till en klassåterträff och till sommaren. Jag borde lägga ner det helt, och ha bättre, mer konkreta mål med träningen.

Jag ska köpa eller göra en träningsdagbok, och så ska jag hitta på små mål hela tiden. Som att öka bicepsvikten på bodypumpen med två kg, och självklart att höja vikterna på gymmet. Sen lite större mål, till exempel att springa en mil på en timme. Men ja, mål som jag vet går att uppnå, utan dieter och måttband. Så att fokus hamnar på att träna för att man vill det, för träningens skull, och inte för att bli snygg.

 

Såå, de första målen är:

Att börja springa lite och lagom (har haft paus nu för benens skull) utan att få ont.
Att komma upp i total vikt på 88 kg på Bodypumpen. Nu kör jag på 86 kg, så det blir inte svårt.
Att klara 3x15 reps mage i maskin med 20 kg. Sist var det 17.

Idag har jag tränat Bodypump. Det var nog inte så smart.

Jag tror att jag har en förkylning som väntar på mig nu. Men jag ska försöka att sova, vila och äta bort den.

Danni, du ville se mitt hår. Jag vet inte om du menade det jag har nu eller mitt "drömhår" som jag hade för några år sedan. Så det blir båda.

Du kan väl kommentera när du har sett inlägget. Jag vågar inte låta bilderna ligga uppe för länge.


bild
Jag vet att jag skrev turkost, men det blev grönt här om dagen :P




bild
Och så mitt fina my-little-pony-barbie-fantasi-hår.

Jag skulle spana in underkläder på Frank Dandys hemsida, men istället blev det modellerna jag spanade in. Så ovant det känns när inte varenda prick eller grop eller veck är bortretucherat och utslätat. Att man ser fjun och knottror och skuggor. Och att det är så snyggt! Som om de har bestämt sig för att det faktiskt är snyggt att vara människa.

Så nu har jag kollat igenom alla bilder, och jag mår lite bättre av att inse att vältränade, smala, snygga tjejer också har lite fett på insidan av låren, också har streck på magen eller hud som veckar sig när de böjer sina kroppar. Liten aha-upplevelse faktiskt. (Jag kanske inte måste spy på mig själv för att låret pluppar ut sådär under kanten på boxertrosorna)










Och så jämför med typ H&M: