Jodå, jodå. 27 km cykeltur idag med. Vädret är så jäkla härligt här nu. Varma vindar och allt luktar så gott! Jag är glad. Har hunnit med en sväng till tandläkaren, provat vaniljhjärteformarna jag fick av pappa, och ätit falafel med M också. Och ikväll trivs jag med att vara ensam i lägenheten. Te och musik.

Förresten, vill ni ha fler recept på kakor och sånt?

Som sagt, klara undrade om moccatårtan var svår att göra, och eftersom den inte är det kan jag skriva receptet här. Jag följde några olika recept, men det var såhär jag gjorde.





Nötmarängbottnar

200g hasselnötter
1 dl strösocker
2 msk mjöl
3 äggvitor
100g choklad


Rosta nötterna i en långpanna, 200° i ca 10 minuter. Kolla dem så de inte bränns och blir svarta. Lägg nötterna på en kökshanduk och gnugga bort det lösa skalet. Finhacka eller mixa nötterna, och blanda ihop med mjölet och hälften av sockret.

Sänk ugnstempen till 175°. Rita upp tre cirklar, cirka 20 cm i diameter, på bakplåtspapper och plåtar. Jag fick använda två papper.

Vispa äggvitan till ett fast skum, häll i resten av sockret och vispa lite till. Vänd försiktigt ner nötblandningen, och bred ut marängsmeten tunt i de tre cirklarna. Grädda i ca 30 minuter. Det går bra att ha båda plåtarna i ugnen samtidigt. Om man orkar kan man byta plats på dem efter halva tiden.

(jag gräddade mina bottnar längre tid, i lägre temperatur, men de blev lite för hårda och sega, så jag tror det blir bättre som jag skrev här)

När bottnarna är färdiga, smält chokladen över vattenbad och pensla ut ett tunt lager på varje botten. Om det blir för mycket choklad blir det svårt att skära tårtan.


Mocca-mousse

1,5 tsk gelatinpulver
3 dl grädde
3 äggulor
½ dl socker
½ dl starkt kallt kaffe


Låt gelatinpulvret svälla som det står på förpackningen. Vispa grädden tjock. Vispa äggulor och socker pösigt i en annan skål. Smält gelatinet och blanda ner det och kaffet i äggsmeten. Rör till sist i grädden och låt moussen stå i kylen en stund.

Bred ut en tredjedel av moussen på varje marängbotten, och lägg ihop till en tårta. Sikta kakao över.
Servera och njuuuuuut av den fantastiskt underbart läckra tårtan! (för att låta som en sån där matbloggare, heh)

Klara frågade om tårtan i förra inlägget, så jag ska skriva receptet på bloggen när jag kommer hem.

2,7 mils cykeltur blev det idag. Inte i någon väldig fart. Det var jättefint väder och bara mysigt att cykla, bortsett från de sista kilometerna, efter punkteringen av bakdäcket. Nu lagar pappa cykeln, och jag gör fläderblomssaft med mamma. Film, te och mackor ska vi nog hinna med också.


Just det, jag har inte skrivit att jag kom in på utbildningen. Jag vågade knappt öppna kuvertet när jag fick det, mest för att jag inte visste vad jag själv ville. Så jag blev nästan mer bekymrad än glad när jag läste beskedet, så därför höll jag det för mig själv ett tag. Men jag kom alltså in.
Nu har det gått någon vecka, och jag har vant mig vid tanken på att mina dagar kommer vara nästan 12 timmar långa om pendlingen är inräknad. Att tacka nej var ändå inget alternativ, med tanke på arbetsprovet och hur många som söker in. Så nu har jag bestämt mig för att vara glad. Om jag inte orkar får jag väl hoppa av.

Jag har haft en bra midsommarhelg. Vår sommarstuga är något av det bästa som finns, och M kom upp en sväng också. Som vanligt blev jag lite orolig över att inte kunna träna på fem dagar, men det löste sig utan att jag behövde ägna en tanke åt det.
Släktträff i onsdags. Jag var rastlös och alla andra var så sega, så jag och min bror hann skutta och springa runt överallt under tiden de släpade sig fram genom parken. Labyrinter, trappor och backar. Jag hade fel skor, så benhinnorna protesterade lite tyvärr, men de känns bättre nu.
Midsommarafton i fredags. Promenad ner till stranden, klättring upp för berget. Fotbollspassningar innan midsommarmaten och min mocca-tårta.
I lördags, mera fotboll och frisbee, lång promenad till hamnarna och turist-ön.

Ja, över huvud taget mycket småpromenader och saker att göra hela tiden.

Idag ska jag nog cykla till mina föräldrar, några mil. Vädret är så fint, så jag vill passa på. Men först, lax och potatis.

Några bilder från helgen.

Jag har just sprätt upp sömmarna på en byxdress. Min fina byxdress som jag köpte i april förra året, trots att den var lite stor. Jag sydde in den då, och det är alltså de sömmarna jag öppnar igen nu. Kan det bli mer tydligt deprimerande?
Jadå, det kan det. Den är nämligen ändå för liten...

Jag dör. Jag dör jag dör jag dör.

Här är den, förra året. Insydd. Nu spänner den över magen så jag mår illa och bara vill kränga av den så fort det går.



Imorgon ska jag iväg till sommarstuga. Kommer tillbaks på måndag. Nu ska jag lägga mig i sängen och gråta lite.

Jag tror jag går upp i vikt. Jag pallar inte det mer. Som jag ser ut nu är okej, jag har vant mig och trivs. Jag har en normal, ganska snygg och vältränad kropp.
Men jag är rädd att jag håller på att gå upp mer. Det blir för mycket godis, kakor och alkohol. Magen blir för rund.

Ett problem är att när jag lagar mat till mig själv är jag liksom rädd att det ska bli för lite, att jag inte ska känna mig helt tillfredsställd. Så jag gör ganska mycket, men äter ändå upp allt. Jag måste försöka tänka att det inte är hela världen om jag inte blir proppmätt. Och nej, jag ska inte göra för små portioner medvetet, men de behöver inte alltid vara skitstora heller. Blir man hungrig kan man alltid äta en frukt eller en macka till.

Och så kakorna. Jag behöver inte alltid ta femtiotusen bitar tills jag mår illa och inte får ner mer.

Alkohol... Jag vill bli full ibland, men om man ska ut och dansa måste man inte vara pissnitad.


Alltså, saker att tänka på: Det finns mat i kylen. Jag kan äta när jag blir hungrig, så jag måste inte bli proppmätt vid varje måltid. Jag får äta kakor när jag vill, så det finns ingen anledning att "passa på" när det bjuds. Hellre lämna och ta en tårtbit dagen efter också. Och sist, det går att ha roligt utan att vara full.

Nu är det dessutom sommar, och förhoppningsvis händer det roliga saker som gör att jag inte bara tänker på mat. För så är det rätt ofta, jag planerar måltiderna noga och längtar efter dem (trots att jag äter sex mål om dagen). Men det känns som om det blir lättare nu, att ta bort fokus från maten lite. Det måste inte alltid vara jättegott, mat måste inte alltid vara det centrala i tillvaron.

4,5 km blev det, och benen känns helt okej. Ibland kommer det dagen efter, så jag får väl känna imorgon. Då kanske jag kan skriva lite om min oro inför sommaren också, eller mina eventuella problem med portionsstorlekar.

Det var förresten längesedan jag sprang på kvällen såhär (vid nio). Shit vad mysigt det är. Perfekt temperatur, det kändes lätt och skönt att springa hela tiden.

Nu ska jag sova, för imorgon är det tvättid klockan sju.

Watchmen avklarad igår, och ikväll ser jag fram emot Sommarpratarna. Fin kontrast. Såg förresten X-men First Class på bio här om dagen, och jag gillade den verkligen.

Först ska jag ta paus i dagboksskrivandet, och sticka ut på en liten joggingrunda. Måste känna efter så att benen klarar det bara. Jag ska lämna klockan hemma, så att jag inte kan ta tiden. Det får gå så fort det går, och jag vill inte känna någon press att springa snabbare än jag orkar. Jag gjorde så sist också, och det är rätt bra, skönt att man inte kan mäta resultatet så noga.

Längesedan jag åt såhär mycket. Eller, mycket och mycket... Två och en halv bit kaka. Ganska normalt ändå, bara det att de var så mäktiga. De sista tuggorna tryckte jag i mig, med pauser mellan för att orka. Men det var så gott...

Mådde illa efteråt, på riktigt. Kände att jag hade kunnat spy. Varm i fingrarna, hjärtat slog fortare. Jag la mig på soffan en stund, och lät kalorierna snurra runt i huvudet (och kroppen). Nu, några timmar och en långsam kvällspromenad senare, känns det okej. Men fy, det är inte kul att äta så. Jag måste lära mig att sluta innan kroppen börjar må dåligt av allt socker. För ett år sedan åt jag ju sådär ganska ofta, och det är inte trevligt någonstans. Eller det ska jag väl inte säga, då var det ju faktiskt en njutning, en tillfredsställelse, att tillåta sig själv att äta tills det inte gick mer. Men oavsett hur mycket man njöt av det, slog ångesten tillbaka så mycket hårdare.

Jag saknar det inte.




Idag: Chokladpaj och morotstårta

Två bilder från ute i Berlin.





Två bilder från gayklubben.





Studentfesten

Fick en liten stund över nu. Eller egentligen inte, men jag är för trött för att fortsätta göra födelsedagspresenter till M just nu. Han ska få en tårta, müsli, tre sorters matmuffins och två sorters hemmagjorda proteinbars. Svårt att hinna med trots ordentlig planering. Är lite väl ambitiös med tårtan tror jag.

I söndags sprang jag för första gången på rätt länge, och det gick bra. Jag sprang 4 km, och kände inget i benhinnorna. Det blir alltså bättre, och jag ska inte förstöra det genom att springa för ofta nu. Det får bli annan träning framöver. Mycket annan träning. Jag är arbetslös i sommar, och alla vänner kommer resa bort, så för att inte bli galen kommer jag fokusera mycket på att träna rätt och utvecklas.


De senaste veckorna har det varit partyparty. En del roliga saker har hänt, men inte något stort egentligen. Jag var i Berlin för första gången, precis den helgen när det var som varmast. Vi var ute hela nätterna i bara shorts och linne, dansade tills det blev ljust. Gayklubben var fantastisk, med takterass på 15:e våningen, utsikt över staden.
På dagarna gick vi på loppis, lyssnade på karaoke, tittade på muskulösa dansare, åt EHEC.
Det var en av de bästa helgerna i mitt liv.

När jag kom hem kändes det dåligt med all alkohol, tårta, godis och glass jag hade levt på, men det gick över rätt fort. Nu försöker jag se till att inte äta sötsaker varje dag i alla fall.

Men helt lätt är det inte. En kompis tog studenten. Tror det var den sista jag känner som är så liten :P Skitmysig fest, gratis vin, gratis mat, gratis tårta. Jag sov över där, och åkte sen direkt till min avlutning i skolan. Smörgåstårta och tårta till frukost, härligt... Meeen, den där killen jag skrev något om en gång. Hm, ska se...

Jo, här var det! Den killen alltså. Jag hade bestämt mig för att hångla med honom innan vi slutade, men sista veckan var han sjuk. Så avslutningen var sista chansen. Och jag lyckades! Jag tackade nej till att byta nummer, och sa att jag bara ville hångla. Han skrattade nervöst och trodde jag skämtade, men jag såg till att det blev av, där och då, inför rektor, lärare och klassen. Sjukt roligt, mest för att alla blev så chockade. Och för att det är nice att få känna sig modig ibland. Jag är glad att det var jag som tog initiativ från början till slut. Han ska minsann inte få det till att han hånglade upp mig, haha.

Sen på kvällen blev det fylla igen, med M. Trerätters middag och alkohol igen. Som sagt, det är inte helt lätt att försöka vara ens hyfsat nyttig. Men jag mår oftast bra, och orkar inte bry mig så väldans mycket om kalorierna i min kropp. Ibland kommer det dåliga stunder förstås, men mest är det bra.

Kram på er!

Jag har haft en massa saker att skriva egentligen, men inte hunnit med det. Just nu har jag inte heller tid. Jag hoppas att jag kan skriva ikväll, men det är inte säkert. Jag måste prioritera min dagbok, och före den en tårta, några telefonsamtal, träning och lunch med M. Jisses ja. Skynda skynda.