Så var det klart

Jag gjorde det. Jag var definitivt inte en av de bästa där, men det gör inget. Alla var jätteduktiga, och jag kände mig inte helt sämst heller.
Jag var jättenervös, men det var ändå roligt, och jag tänker helt klart söka in nästa år igen, förhoppningsvis
med lite konditorjobb i bagaget.

Nu har jag en resa att tänka på. Sjukt opepp, men det blir säkert kul

Nu: Sova

Varför ska jag göra det där idiotiska arbetsprovet?!
Jag menar, jag är personen som
*blir nervös av att ringa ett telefonsamtal
*gick till kuratorn för att jag inte klarade av muntliga redovisningar
*tycker att det är skitläskigt att träffa nya människor
*får hjärtklappning av att fundera på att räcka upp handen i skolan
Låter det lämpligt att jag ska åka till ett helt nytt ställe, med bara främmande människor, utan att veta hur allt ska gå till, och låta dem titta på mig när jag bakar, bedöma om jag är tillräckligt duktig.
Jag är ju dum i huvudet. Imorgon bitti händer det i alla fall.

Svar på kommentar

Isa: Hur gör man för att låsa bloggen från sökmotorer? Det låter ju skitbra.

Snart snart, alldeles för snart

Och fy faaaan vad nervös jag blev nu. Deppig, nervös, ambivalent (, ful, tjock).

Om jag kommer in på utbildningen måste jag pendla ungefär femtiotusen timmar om dagen (typ. I alla fall 1,5 timme enkel resa). Så jag har beslutsångest och vet inte om jag hellre borde försöka hitta jobb. Men oavsett vad, så ska jag göra arbetsprovet om två dagar. På tisdag.... Tisdag. Jag har redan slutat andas för att få plats med klumpen i magen.

Kan inte någon bara skjuta mig lite?



I alla fall, tårtorna idag (prinsess och mazarin):






Att dekorera med choklad är det mest stressande jag vet. Förhoppningsvis får vi använda pikeringsgelé på provet.

Uuärk

Jag såg till att vara social igår på lördagen i alla fall. Filmkväll, med tårta, muffins och popcorn. Missade sista bussen hem för att jag var klantig, så mamma fick hämta mig klockan tre på natten. Mysig väntan där, öde områden i regnet, efter skräckfilm.

Idag är det mors dag, och jag har precis bakat, och ätit, tårta. Ärligt talat känns det inte alls bra. Tryckte i mig både igår och idag. Inte en tårtbit heller, nej nej, idag blev det fyra. Magen är överfull, fingrarna varma och huvudet sockerdunkande. Jag vet att det inte är farligt att fika, och min kropp kan hantera en tårtbit, men man kan inte äta så här mycket sötsaker så här ofta utan att det så småningom sätter sina spår.
Så just nu känns det inte så bra. Jag vill inte bli större, jag vill inte frossa i godis och kakor.

Förhoppningsvis försvinner känslan i takt med mättnaden, och jag försöker trösta mig med att jag inte har druckit någon alkohol alls i helgen.

Ensam och töntig

Idag är det regnigt och blåsigt och jag känner mig liten och ensam men orkar ändå inte ta initiativ till att träffa någon kompis. M är sisådär 900 mil ifrån mig, och jag saknar honom. Självklart passar jag på att bli extra kär och töntig när jag inte kan träffa honom.





Igår gjorde jag klart en tårta som var pris i en tävling. Den blev mycket uppskattad, särskilt när folk efter en halvtimme började få veta att det var jag som hade gjort den. Det var roligt.

Bättre bilder än såhär får ni inte på den:





Min lilla blogg

Fick en obehaglig känsla när jag sökte på google efter bilder på en grej, och fick upp min egen blogg. Hur lätt är den egentligen att hitta? Jag vet att ingen av mina vänner letar efter den, men tänk om de googlar random sak och får upp bilder där de garanterat känner igen mig eller min lägenhet eller saker jag har gjort.
Jag har ju inte varit extremt försiktig i bloggen, just för att mina vänner inte läser mycket bloggar, inte är intresserade av ätstörningar, och inte vet om att jag har en blogg, eller skulle bry sig om att hitta den. Men nu blev jag ändå lite förskräckt. Jag kanske borde ta bort bloggen... Det är inte som att jag skriver så mycket ändå, och ätstörningen finns det ju inte mycket kvar av, och jag planerar inte att gå tillbaks till den heller. Eller så lösenordsskyddar jag hela bloggen så får ni som läser nu fortsätta med det.
Jag får se hur jag gör. Återkommer med det...

Danni tyckte att jag skulle göra ett inlägg med de bakverk jag är mest nöjd med. Men det finns redan en kategori; Sånt jag har gjort. Där finns det mesta med, utom sånt där textningen avslöjar för mycket :P

Svar på kommentar

Lp, du lämnade varken blogg eller mail, så jag svarar såhär:

Tack så jättemycket! Det är jag som har gjort både tårtan och chokladkorgen, och det andra som jag har lagt upp bilder på. Tårtan är chokladbottnar med chokladsmörkräm och kaffekräm. Dekorationerna är gjorda i marsipan, så det är ju bara att forma, skära i, rulla, kavla eller vad man nu vill, som lera. Och inspirationen till den är från min grundskola, som var en waldorfskola, eftersom det var klassåterträff. Så dova färger, garn, tyger och sånt ville jag få med där.
Chokladkorgen fick vi göra i skolan, och då använder man "spansk choklad" (choklad + glykos) som går att forma om man värmer den lite. Sen finns det särskilda plattor med pinnar i, där man liksom väver ihop korgen.
Korgen tog väl ett par dagar, och tårtan höll jag på med i omgångar, typ fyra dagar (då gör jag bottnar en dag, fyllningar en dag, marsipangrejer en dag och så sätter ihop den sista dagen). Man får liksom planera så att marsipanfigurer hinner stelna lite, och bottnarna har svalnat och sådär.

Waldorfiga bilder:











Ass

Kom precis från gymmet. Det var en tjej där som sa "Alltså ursäkta mig, jag måste bara fråga.. Hur har du gjort för att få så jävla snygg rumpa?"

Gissa om det gjorde min dag? Haha, så glad jag blev, och gud vilken grym tjej som bara frågar sånt där.


Nu efteråt ångar jag mitt svar lite ("tjaa, det är nog bra gener. Men annars jogging och bodypump"). Vi pratade en stund, och hon sa nämligen att hon är där för att gå ner i vikt och få snygg rumpa. Och hon var spinkig. Så jag borde sagt att min rumpa faktiskt blev snyggare när jag gick upp lite i vikt. För så är det.

Omg, rumpa.


Akta benen

Idag joggade jag en runda på 3,5 km. Jag har liksom börjat om från början nu, eftersom jag får så ont i benen. Men det här var i alla fall första gången på länge som jag inte slutade för att jag fick ont, så det verkar gå framåt. Jag fick lite ont efteråt, men nu känns det bra igen.

Så jag ska fortsätta med korta och långsamma rundor nu, och alltid låta benen vila mellan gångerna. Jag satsar på att kunna springa som jag vill i slutet av sommaren i alla fall. Och tills dess så duger 3 km alldeles utmärkt.

Lunch och plugg

Just nu: Plugg inför prov imorgon, och lunch i form av mackor. Och inte vilka mackor som helst. Jag skämmer bort mig med avokado och soltorkad tomat <3
Helt klart det bästa pålägget jag någonsin har ätit.




Mens

Just det ja, jag fick mens för någon vecka sedan. Störigt och jobbigt, men ändå bra. Då vet jag att jag min kropp funkar, och att jag förmodligen äter och tränar helt okej mycket/lite.

Nu efter klassåterträffen har jag ätit tårta, flera bitar om dagen. Sådär så att jag har blivit alldeles sockerkickad och mått illa. Det är inte riktigt bra, och jag har känt mig ganska tjock och dålig men inte orkat bry mig ändå.
Nu tänker jag försöka hålla igen på sötsakerna lite. Bättre att äta massor av riktig mat, som kroppen har lättare att använda till att bygga upp sig och må bra. Protein, kolhydrater och fett i alla måltider, regelbundet och varierat.

Jag blir lite förvånad över hur folk äter ibland. Förra veckan gjorde hela klassen pizza på teorilektionen, så vi hoppade lunchen (fast jag tryckte i mig en protein-bar i alla fall) och åt inte förrän halv fyra. Sen tyckte alla att "Åh vad bra, nu slipper jag göra kvällsmat hemma". De skulle liksom inte äta mer den dagen. Deras måltider blev alltså
Frukost innan skolan, typ 7.
Mellis vid 10 (frallor med ost/marmelad)
Lunch vid 16 (Pizza)

Hur orkar de? Jag förstår inte. Visst, de åt säkert mer pizza än jag, men jag åt två måltider efter det. Jag blir typ alltid hungrig några timmar efter att jag har ätit. Fast på gymnasiet var jag säkert likadan. Åt någon macka till frukost, pyttelunch och liten middag, och så levde jag på socker resten av tiden.

Klassåterträff, sex och sex

Tack för era jättegulliga kommentarer :)

Klassåterträffen blev sjukt bra, även om vi bara var åtta pers. Jag var onykter som ett mongo. Alkohol och annat.
Jag fick ett ryck, tyckte att jag hade ätit för mycket, och spydde på toan. Men det var nog lika bra eftersom jag var så full. Vi åkte taxi för att handla, jag försökte laga en främmande människas cykelkedja. Jag hånglade med min gamla klasskompis, de andra smygfotade och skrattade åt oss. Sjukt kul hade vi i alla fall, fast sen när vi gick och la oss så ville killen ha sex. Jag var inte sugen alls, fast gick med på en del i alla fall. Han drog ner mina trosor gång på gång fast jag drog upp dem igen. Och en gång somnade jag till (klockan var faktiskt 6 på morgonen och jag var jättefull), och vaknade av att han stoppade in sin kuk i mig. Jag ville inte att han skulle ta på mig, eller ha sex-sex, så jag sög av honom. Ingen trevlig upplevelse faktiskt. Han var alldeles för på, lyssnade för lite på vad jag sa och visade. Ja, tryckte på som han kände för helt enkelt (och sprutade i mitt ansikte (aj ögat (ja ni vill säkert veta))).

Nä det var trist. Tur att typ alla andra killar jag har träffat har varit löjligt mycket bättre i sängen. Jag blev faktiskt lite orolig för vad M skulle tycka också, men det var lugnt. Eller ja, han sa att jag måste sluta göra sånt jag inte vill själv.

Bakisdagen blev också mysig. Jag, roomie och de två killarna som sov över gick och åt frukost på stan, mobbades och skrattade och pratade om kvällen. Sen åkte jag till min älskade M, för jag saknade honom så mycket. Det finns ingen bättre kille, jag lovar. Vi såg på Top Model och hade överbra sex (HAN kan det där, till skillnad från vissa andra killar). Idag kommer han hit, och vi ska se Eurovision Song Contest på svtplay, för så nördiga är vi. Jag missade ju i lördags på grund av klassfesten.


Bilder från festen. Det är mina paljettshorts på ena killen där ja:
bild




Och tårtan. Det är marsipan om någon undrar.


Längesen

Jag har inte skrivit på två veckor. Dels för att jag inte har jättemycket att skriva om, men också för att jag inte har haft tid. Och om jag har blivit sugen på att skriva något så har det varit lite längre inlägg.

Jag mår bra. Det är vårigt och mysigt och händer en massa roliga saker. Alldeles strax ska jag iväg till en frisör som ska färga mitt hår. Han började prata med mig på gymmet, och frågade om han får fixa det gratis, för att "Det är lite ovanligt att folk vågar färga i såna färger". Så jag har ingen aning om vad han ska göra, eller kan göra. Mitt hår är så slitet nu så jag vet inte om man vågar göra så mycket.

Sen ska jag hem och städa inför klassåterträffen som vi ska ha imorgon, med grundskoleklassen. Det ska bli sjukt roligt. Jag ska bli så full jag kan utan att spy. Helst ska jag klara av att ta ansvar för lägenheten också. Tårtan får ni nog se bild på sen, om den blir så fin som jag har tänkt.

Jag blev kallad till ARBETSPROOOOV också. Har sökt en konditorutbildning till hösten. 90 sökande, och 16 som kommer in. Så om ett par veckor ska jag dit och baka vetelängder, matbröd, biskvier och en tårta med text och dekorationer. Uuuuuh, jag mår illa av nervositet bara av att tänka på det. Det kommer gå åt helvete (försök skriva med choklad när du är nervös så du skakar, haha).



Lite grejs jag har gjort senaste tiden, både hemma och i skolan.

Liten bakelse.
bild


Chokladkorg. Allt utom rosetten går att äta.






Påsk- och födelsedagstårta.





Ymnighetshorn



Min valborg

Jag hade jätteroligt igår. Jag och M träffade kompisar, satt och solade och åt pizza. Sen träffade jag en fling från högstadiet som jag satt och pratade med jättelänge. Och så hånglade jag med några småkillar (inte för små, säkert 18). Två vad jag minns, men enligt facebookbilderna var det en till, haha.

Jag var härligt lagom full. Mådde inte illa, men allt är suddigt. Vi var några stycken som gick hem till M och åt pasta, sen ut och dansa en stund, sen hem och sova.

Lite depp på kvällen. Jag blev ledsen när M pratade om "vänsterfolk". Vet inte om han förstår att det är typ hela mitt jag, det djupaste och ärligaste i mig som han sitter och suckar åt. Han bad om ursäkt, men det känns som om det bara var för att han såg att jag blev ledsen, inte för att han ångrar det han sa. Jag vet inte... Det blev bra sen i alla fall.

Och idag var det 1 maj-demonstation för min del (inte M då såklart). Kallt, men värt.


Valborgsbilder. Smink, klädprovning och park.

bild









RSS 2.0