Har ätit två bitar kladdkaka efter att jag spydde, och sen kvällsmackor i vanlig ordning. Känns inte direkt bra, men jag höll mig från att ta en tredje bit (peppar peppar...).


Min hals gör oooont.

Toppen!

Det har gått en kvart sedan mitt förra inlägg: Jag gick ner för att kissa, men kollade kladdkakan i ugnen, brände handen som fan, började gråta, gick in på toan och spydde upp glassen.

Duktigt. Verkligen det bästa sättet att lösa problemet på. Spy för att tillåta mig att äta av kakan sen.

Ja just det, nämnde jag att jag börjar bli sjuk och har ont i halsen? Halsont + tandborstgrävande = grejt!

Jag hatar sånt här. Jag tänkte att glass till efterrätt är jättegott och lagom. Så jag åt nyss det till mitt kaffe.

Och vad ser jag nu? Jo, självklart bakar mamma kladdkaka. Kunde jag inte upptäckt det innan jag tog glass. Jag kommer inte kunna låta bli att äta. Det kommer leda till överätning, alldeles säkert.

Jag skulle ju träna efter jobbet idag. Men så har jag lyckats bli sjuk. Detta betyder att både träning och vägning skjuts upp till på tisdag eller onsdag. Jag kommer vara så äckligt nervös då.
Jag bara äter hela tiden känns det som. Tusen gånger om dagen, och efterrätt i princip varje dag. Nåja, jag får väl se hur det går. Det kan ju vara spännande att testa hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt. Wohoo. Jag kan knappt bärga mig....


Får se om jag orkar ta mig ut på en promenad idag. Fast fan också, det regnar. Hoppas det slutar.

Ska snart till jobbet. Det känns okej idag (kanske mest för att jag ska träffa M efteråt). Nu sitter jag och äter rågflingegröt med vetegroddar, äpple, solrosfrön och keso. Lunchen är ju inte förrän om fem timmar, så det gäller att hålla sig mätt på frukosten.


Det är en vecka sedan jag var på träningshallen. En vecka! Jag har ju joggat, promenerat och kört crossfit ändå, men i alla fall, det är lång tid. Alltså är det en vecka sedan jag vägde mig också. Om jag inte hinner sticka och träna imorgon, så kommer jag inte kunna väga mig förrän på onsdag nästa vecka, för jag är borta över helgen. Det är ju helt sjukt. Två veckor utan vägning. Men det kan nog vara bra för mig. Jag behöver öva på att inte väga mig flera gånger i veckan.
Förutom om jag har gått upp. Då är det inte bra. Inte bra alls. För då kommer jag försöka gå ner igen, det är jag säker på. Uuuh, hoppas jag kan träna imorgon då.

Igår var jag halvt död när jag kom hem efter jobbet. Ändå tyckte jag att det var en bra idé att låta min bror köra ett crossfit-pass med mig direkt efter jobbet idag.

Uppvärmning

+

Springa 200m
Göra 40 squats (benböj)

Springa 200m
Göra 40 squats

Springa 200m
Göra 40 squats

Springa 200m
Göra 40 squats

Alltså fyra omgångar så fort man kunde. Och min begynnande benhinneinflammation blev inte direkt bättre av det.
Jag fortsatte med situps, armhävningar och rygglyft, så jag inte bara tränar benen. Känns bra att äntligen ha fått träna ordentligt.

Usch. Tänker hela tiden på maten. Äter jag för mycket? För lite? Tänk om jag äter för lite. Hur ska jag då ha nytta av träningen, och kunna få en vältränad hälsosam kropp? Men tänk om jag äter för mycket. Nu har jag ju inte vägt mig på säkert en vecka (i tisdags var det, om jag tänker efter), så tänk om jag har gått upp. Och veckan som kommer ska jag jobba, och kommer knappt ha möjlighet att träna, så då kommer jag vara rädd för att äta mycket.

Jag blir galen av alla tankar.

Ah, magen funkar bättre. Mindre svullen, och bajsningen verkar mer okej.


Igår var M här, och sov över också. Det känns att det börjar bli seriöst när han har varit här och träffat min familj. Igår åt vi körsbärspaj och glass, och förmodligen kommer jag äta det idag också.

Step-passet idag är inställt, så jag måste ut och jogga eller något. Men det får bli senare, för nu är det alldeles för varmt. Usch, det har blivit så lite träning den senaste tiden, och det känns jobbigt. På ett sätt är det väl bra att jag klarar av att inte alltid prioritera träningen framför allt annat. Men det är inte helt utan ångest kan jag ju säga.

Och jag vet att det bara är bra för förbränningen att äta ofta och regelbundet, men ändå kan jag inte låta bli att glädjas när det, som igår, råkar bli bara tre mål om dagen. Eller när jag går och lägger mig med hungerskänslor. Nu när jag inte längre räknar kalorier hela tiden så är jag så rädd att det ska bli för mycket (särskilt om jag då äter sötsaker också).

Det blev lite mer än en timmes promenad, vilket känns bra. Fast jag är helt förfärad över hur min mage ser ut. Fy! Om jag lägger händerna på den, så att fingertopparna möts vid naveln, så pekar händerna liksom utåt. Som en liten pyramid. Det är verkligen en boll. Det syns verkligen. Jaja, jag får väl dra in magen så gott det går :(

Har gått och varit jättestressad och inte förstått hur jag ska få ihop dagen. Mådde riktigt dåligt tills jag kom på att; jag skippar träningen. Då har jag plötsligt fyra timmar extra (med resor och väntetid till tåget inräknat så blir det fyra timmar för ett pass). Och så blir dagen inte lika upphackad.

Helt bra känns det förstås inte. Jag tränade inte igår, och imorgon finns inga pass att gå på. Men jag ska försöka hinna ta en promenad idag, och kanske en kort joggingrunda imorgon. Det borde hålla ångesten på avstånd.


Ni förstår inte hur tjock jag känner mig just nu. Det är hemskt. Jag fattar inte att inte vågen visade mer i tisdags. Ååh, min mage är stor och svullen. Jag vet inte varför heller. Hård i magen är jag, och det känns som om jag bajsar alldeles för sällan och lite. Och eftersom det känns så, har jag tagit lavemang (typ... med en gammal schampoflaska och vatten. Mmm, mysigt. Förlåt att jag berättar) då och då. Säkert lite för ofta. Det kanske bara gör det värre på sikt. Vad tror ni?


Men hur kul är det att träffa världens snyggaste människa och ha en stor uppblåst mage? Skit också. Nu har jag i alla fall förbjudit mig själv att ta sånt där lavemang. Jag får stå ut med tjockismagen.

Var och tränade med M idag. Det var roligt, även om det alltid är läskigt att låta någon man känner se hur man ser ut när man tränar. Hade planerat att stanna kvar på ett pass till, men det var inställt, så jag gick med M och fikade istället. Morotskaka. Ska se om jag kan köra två pass imorgon, för den här dagen har varit lite jobbig när det gäller maten. Har ätit för mycket sötsaker för att känna mig okej.


Vi lyckades såklart stöta på mitt gamla ex också. Jag blev nervös och det kändes lite konstigt. Mest för att jag har träffat honom cirka två gånger sedan vi gjorde slut för två år sedan. Skumt.


För övrigt ska jag strax visa en sak som får mig att börja prata i falsett och fnissa som ett barn och bara smälta sönder av söthet. Ska lägga upp en bild innan jag lägger mig.

Har försökt läsa på lite, och anpassat min kost för att få i mig ordentligt med järn. De senaste dagarna har jag ju ätit blodkorv, kanske 50g om dagen. Det ger ju en del (kanske 10 mg), men inte riktigt hela behovet (15 mg).

I olika gryn och mjöl finns det ju lite järn, så jag tänkte att jag kan trixa med frukosten lite.

Såhär kan min frukost se ut:

Gröt gjord på 1/2 dl grahamsmjöl och 1/2 dl vetegroddar. I gröten har jag 20g cashewnötter, och 50g frysta hallon.
Innehåller 4,5 mg järn, och 11,5 g protein


Egentligen är det bra med mjölk till gröten, för att kroppen lättare ska ta upp protein. Men kalcium hämmar järnupptaget, och eftersom jag fokuserar på det nu hoppar jag över mjölken och tar nötter istället (vilket också hjälper proteinupptaget, och dessutom innehåller järn).
Hallonen är bra för att man får c-vitamin, som gör att man tar upp järn bättre.

Sen kan man ju variera det här rätt mycket. Äpple och kanel istället för hallon, eller andra bär. Eller strunta i bären och drick juice till. Solrosfrön eller pistaschnötter istället för cashew.
Rågflingor eller havregryn istället för grahamsmjöl. Ta helst inte i vetekli eller linfrön om du är ute efter järn, för det hämmar järnupptaget.

Jag har dessutom slutat dricka kaffe till gröten, då det också hämmar järnupptaget. Dricker det tidigare eller senare istället.

Men självklart kan man inte vara så här noga hela tiden. Jag har mjölk till gröten ibland, och dricker kaffe om jag känner för det. Men det är rätt roligt att försöka komma på hur man kan göra det bäst.



Rågflingegröt med vinbär, cashewnötter och skogsbärsyoghurt


Grahamsgröt med keso, nektarin och solrosfrön


Rågflinge- och vetegroddsgröt med solrosfrön, äpple och kanel

Igår blev det mycket mat. Jag var på bio, och hade en påse godis, som tog slut. Det är jobbigt när man vet vad kilopriset är, och så vet man vad man betalade, för då är det alldeles för lätt att uppskatta kaloriinnehållet i en påse. Så när man har ätit upp hela kommer siffran automatiskt upp i huvudet. Och när det gäller godis är det inga låga tal direkt. Flera gånger började jag räkna på hur många kalorier jag hade fått i mig under hela dagen, men jag stoppade mig själv (jag har förbjudit mig att räkna kalorier i en vecka nu, och ska följa hungerskänslor och sug). Så jag vet inte hur mycket jag fick i mig, men jag vet att det var mycket. Jag hade ätit normalt tidigare under dagen, så godiset var utöver det vanliga.

Det jobbiga var att när jag kom hem på kvällen, så var jag väldigt hungrig. Så jag åt mina kvällsmackor trots att jag tidigare hade funderat på att slänga dem. Idag känner jag mig tjock, men tänker ändå äta efter vad kroppen vill.


Jag försöker komma ihåg att även om jag skulle ha fått i mig 1000 kcal överskott igår, så går jag inte upp ett kilo i vikt för det. Det är väl 7000 som krävs. Luuugn nu, kroppen fixar. Den kan sånt här.

Tanken är ju faktiskt att man ska leva hela sitt liv med normal och hälsosam vikt, utan att ens tänka på kalorier och sånt. Kroppen är gjord för att klara av det, att se till att vi äter rätt mängder, av rätt saker.

Underbart. Träningsvärk i magen och armhålorna/bröstet/armarna från igår. Kom precis hem från ett aerobicspass.


Mina tankar har fastnat lite på det viktiga ämnet järn. Vet ni hur svårt det är att få i sig det om man är vegetarian? Alltså, jag har hört det sedan jag var liten, men jag har inte fattar hur svårt det är. Och jag äter ändå fisk.

Såhär; Rekommenderat dagligt järnintag för kvinnor är 15 mg.

15 mg järn finns i...
1,5 kg spenat
2,3 kg broccoli
1,5 kg tonfisk
400 g persilja
300 g havregryn
550 g sojabönor
250 g cashewnötter

Vafaan liksom, som att man kan få i sig något av det där varje dag. Och tack alla som har sagt att spenat är rikt på järn.

15 mg järn finns också i...
80 g blodpudding
80 g grislever


Problemet är att jag inte vill ta tillskott i form av tabletter, för jag har redan problem med hård mage, och det förvärrar ofta. Blutsaft är bra, men jag har verkligen inte råd.

Så, just nu heter det "jag är vegetarian, fast jag äter fisk och blodpudding". Stor grej faktiskt, då jag har varit vegetarian i elva år (har dock ätit fisk i fyra).

Igår morse skrev jag ju att det skulle bli en vilodag. Men planerna ändrades, så jag gick på Step-up och flyttade vilodagen till idag. Men nej nej, idag kom min bror och ville köra crossfit-pass i trädgården. Så han fick vara instruktör för mig, mamma och pappa. Jag var bäst, haha.

Passet blev såhär:

Squats (benböj) : 8 x 20 sekunder. 10 sekunders paus mellan varje omgång.
Armhävningar    : _________ ,, ,, __________________ ,, ,, _____________
Situps : _________ ,, ,, __________________ ,, ,, _____________
Plankan : _________ ,, ,, __________________ ,, ,, _____________


Och så skulle man hinna så många som möjligt på 20 sekunder då, och sen försöka klara samma antal alla åtta gångerna.
Och så plankan. 20 sekunder, ÅTTA gånger. Och jag klarade det utan att gå ner på knäna, vilket både mamma och pappa fick göra.


Imorgon är det ett roligt aerobicspass, så då blir det inte heller vila. Vi kör på, haha.

Såhär blidde det:


Jag åt glass. Och till middag blev det en väldigt liten skål spenatsoppa med ett ägg. För lite, så jag tog lite rabarberpaj med vaniljsås efteråt. Och så kvällsmackor + två chokladbitar.

De där chokladbitarna kändes lite för mycket. Men goda var de, och jag överlever nog.


Läggdags. Godnatt :)

Har tränat idag, och hittills ätit ordentligt också. Jag vägde mig också, för första gången på kanske tio dagar. I smyg hade jag hoppats på att ha gått ner lite lite, men det var ungefär samma vikt som vanligt. Det känns helt okej. Och jag tänker inte börja äta för lite igen. Nu när min kropp verkar ha hittat en vikt som funkar, som den trivs i, så tänker jag inte förstöra det genom att vänja mig vid för lite mat.

Jag får äta vad jag vill, när jag vill.


Frukost: Blåbärsyoghurt med all-bran, rågflingor, cashewnötter och solrosfrön.
Efter träning: Proteindryck
Lunch: Ris med quorn-bönoritomatsås-svamp-spenat-lök-och-morots-röra med kanel i. Mycket mat, och god mat.


Nu blir det snart kaffe, och kanske någon slags efterrätt. Glass, om vi har det. Mmm, glass!

Jag har haft en jättebra och rolig resa, med några kompisar. Men redan innan jag åkte började jag se det som en chans att äta mindre än vanligt. Det är varmt, vi kommer ändå inte äta ordentlig middag någon av oss, och ingen kommer märka om jag tar lite eller äter för sällan. Så de första dagarna åt jag ganska lite.


Men andra kvällen pratade jag med bästa vännen. Hon som vet att jag hade problem i höstas, men som har trott att det har varit okej efter det. Jag berättade att det inte har varit det, och hon blev ledsen för att jag går och mår dåligt utan att säga något till henne, och för att hon inte märker något. Jag känner mig så elak som har ljugit för henne, men hon förstod ju att det blir så, att man gör det för att ingen ska hindra en och försöka hjälpa en.
Det var i alla fall jätteskönt att prata med henne ordentligt, och det fick mig att äta bättre resten av resan.


Men efter att jag kom hem har jag ändå haft kvar det här i huvudet. Jag räknar kalorier mer än vanligt, och känner mig duktig om jag äter lite. Förmodligen är det för att träningen har uteblivit nu. Då blir jag osäker och vågar inte äta riktigt. Men imorgon ska jag äta ordentligt, och träna också.
För övrigt fick jag tillbaks min mens under resan. Dålig timing, men jag antar att det är en bra grej.

Jag skriver ju bara om den där killen nu för tiden, så nu får det bli lite matprat igen.


Det går bättre och bättre, det gör det. Särskilt när man har annat att tänka på. Suget efter att hetsa är mycket mindre, även om det var senast i söndags som det hände. Jag tillåter mig att äta något sött de dagar jag är sugen på det. Typ glass eller kanelbulle till efterrätt.
Jag räknar fortfarande kalorier i huvudet, men jag har nog en ganska vettig syn på vad som är lagom. 1500-1800 känns ok. Lite beroende på träningen också.

Ibland känner jag mig fetfetfet, tittar på gamla bilder och deppar, men ibland känner jag mig lika smal som innan. Jag vägde som minst 46 (den här gången), och nu väger jag 48-49. Oftast 48,5. Jag borde väl inte väntat mig mindre, eftersom de där kilona väl var mest vätska. Men det är jobbigt att närma sig vikten där man startade. Det man kämpade sig bort ifrån. Men hur som helst så måste jag hitta en vikt där min kropp trivs. En vikt som jag kan hålla mig till trots att jag inte räknar kalorier eller anstränger mig för att undvika all "dålig" mat. Jag menar, jag vill ha ett liv där jag kan äta godis och kakor ibland. Då får jag ju faktiskt stå ut med en vikt som funkar till det.

Konstig dag. Började ju bra med grötfrukosten som var god och lagom. Sen tidig lunch; potatis, bönor, sås och broccoli. Efter det tog jag en halv kanelbulle (sån köpe-bulle, alltså stor) och kaffe till efterrätt. Sen bakade jag kakor till en fest imorgon. Och ungefär då åkte resten av familjen iväg någonstans.




Märklig känsla. Jag var inte direkt hetssugen. Inget extremt godisbegär, inte heller någon lust att slänga i mig allt jag kunde komma över. Kände mest att ja, jag kan ju faktiskt spy upp det sen, så är det inte så farligt. Så jag åt kanske en deciliter smet, 40 gram choklad, och 100g citronglass. Sedan spydde jag.
Fick inte ens ångest efteråt. Men visst, det känns ju som ett nederlag att jag över huvud taget gjorde det. Det var här om dagen, ni vet när jag mådde dåligt, åt choklad, fick ångest och spydde. Då blev jag förvånad över att det gick så lätt. Det var därför jag tänkte så nu.


Sedan var jag på stan med en kompis. Hon föreslog fika, och vi var hungriga båda två. Åt alltså en halv scones med färskost och marmelad + en halv chokladmuffin + chai latte.
Nu känns det lite jobbigt, eftersom jag inte har någon koll på hur många kalorier jag faktiskt fått i mig idag. Det känns ju mycket, och jag spydde säkert inte ens upp all chokladen och det. Men jag är hungrig nu. Jaja, någon middag blev det inte, och snart är det kvällsmackor. Så det får räcka.