Jag bakar för fullt, och just nu är jag inte alls frestad att hetsa, märkligt nog. Har ätit en äggvita och druckit kaffe.
Men det lär ju vara kvällen som blir jobbig i så fall. Nu är det dags för paus i bakandet.

Tycker ni om att baka? Eller laga mat?


Det här är vad jag har åstadkommit hittills. Vanilj- och kardemummabullar:



Och syltkakor; apelsin och jordgubb.

In: 500

Ut: 200
_________
Totalt: 300


Och jag ska klara morgondagen. Jag ska baka kakor och ha jättetrevligt, men inte äta.

Idag planerar jag att äta 600 kcal, så jag gjorde precis pasta med quornfärs. Eftersom jag var ensam hemma kollade jag vikt och sånt noga så jag vet hur mycket jag får i mig. Och shit vad mycket det blir.

Pasta för 240 kcal = 70g okokt = knappt 2 dl okokt = knappt 3 dl kokt.
Quornfärs för 55 kcal = 60g = ~1,5 dl

Det är liksom asmycket mat. Så nu är jag mätt.

In: 904 kcal

Ut: 300 kcal
_____________
Totalt: 604 kcal

Idag har jag shoppat lite kläder. Det är sååå mycket roligare nu än när jag vägde 50 kg.



Jag har erbjudit mig att baka kakor till påskafton. Det ska bli kul, men hjälp...
På onsdag och torsdag ska jag alltså vara ensam hemma och baka. Ensam! Risken för hets är... hur stor som helst. På påskafton ska jag tillåta mig att äta hur mycket jag vill (kommer hetsa då, så är det bara), och just därför måste jag låta bli de andra dagarna.


För att sätta lite press på mig själv så lovar jag att ta lite foton på mig själv på torsdag eller fredag, och lägga upp här. Har ändå tänkt göra det snart. Och då vill jag ju inte vara alldeles rund av kaksmet och godis.

Eftersom folk frågar då och då (och jag vet inte om jag har skrivit det i något inlägg innan) så tänkte jag skriva lite fakta om mig här (i "om mig"-kategorin) bara. Något mer ni undrar?

Namn: Nea
Ålder: 21
Bor: Hemligt
Längd: 160 cm
Vikt: Runt 50 kg. Väger mig inte längre
Bmi: Ungefär 19,5

Idag har varit en bra dag, även om det har varit lite jobb med att klara maten. Var med mamma i stan hela kvällen. Hon gav mig en drickyoghurt som jag hällde ut i smyg och sedan ändå gick och låtsades dricka av i flera timmar. Och dessutom en macka som jag fick slänga/spotta ut bitar av när jag lyckades gå bakom henne.


In: 328 kcal
Havrefras m mjölk (130)
Kaffe m mjölk x2 (20)
Äpple (50)
Halv macka (100)
Viktväktargodis (8)


Känner mig smal idag. Men det är nog mest för att jag fryser.

Jag klarade gårdagen. Fan vad skönt. Och nu är det söndag, så godisrisken är borta (jag äter bara godis fredag och lördag, och det vet mamma om). Så nu ska det nog gå bra fram till påskafton. Eller ja, fredag blir säkert en utmaning också.

För övrigt kollade jag igenom min dagbok och skrev upp hur många dagar jag har hetsat eller överätit de senaste månaderna. Och då menar jag inte "åh nej, jag åt 700 kcal fast jag skulle äta 200", utan ordentliga överätningar.
På 62 dagar, alltså 9 veckor, var det 13 hets- och överätningsdagar. Alltså minst en gång i veckan. Och jag har inte lyckats spy heller. Ändå har jag gått ner 3,5 kg på den tiden.

Det gör att fredagens hets känns lite mindre hemsk.

Jag tänker inte misslyckas idag. Har kämpat som fan för att klara det hyfsat. Jag var hos en kompis hela dagen, och åt middag där (hennes mamma la till och med upp maten. Jag hade ingen chans, haha). Hon köpte chips och choklad till oss också.

In: 695
Frukost: Kaffe med mjölk och lite havrefras (30)
Lunch: En äggvita (15)
Mellanmål: Tre bitar choklad (120) och två små chips (30?)
Middag: Lasagne (~500)

Ut: -280
Aerobics
_________
Totalt: 415

Inte så bra som jag hoppades, men det är ju okej. Så jag blev lite panikslagen när jag kom hem och möttes av en chokladkaka och en påse godis. Jag får inte, får inte misslyckas nu!

Vägde dessutom 47,5 idag. Ett kilo upp på en dag. Inte helt okej, men det måste vara en del vattenvikt.

Ny dag. Nu ska jag klara mig utan att hetsa fram till påskafton. Ja, jag har redan gett upp den dagen.
Och så ska jag variera mitt intag mer under dagarna som kommer. Mellan 300 och 1000 kcal.


Frukost: 30 kcal

Nu ska jag sticka och träna aerobics.

Häng mig...

Varför lämnar de mig ensam i huset? Varför följde jag inte med?

I mitt huvud skriker någon "Ät! Ingen ser dig. Ät och spy, ät och spy!"

Och så blev det. Kanelbulle, lite choklad, glass, grädde och maränger. Bara en stund efter middagen. Spydde direkt. Marängsviss var märkligt att spy. Fluffigt och tjockt. Och dessutom smakade det inte spya alls, utan bara sött, och vanilj.

Efter en stund började middagen också komma upp. Betyder det att jag har fått upp det mesta av hetsmaten? Alltså hur mycket blandas det i magen egentligen? Eh, ja, nog om spya nu.


Det var i alla fall dåligt för resten av dagen. Jag kommer ha en känsla av att jag ändå har misslyckats redan, så jag kan lika gärna äta mer. Stor risk för överätning och hets ikväll alltså. Fan.

Alltså... Det är liksom sol och skitvarmt ute. Helt plötsligt. För tre dagar sedan var det knappt fem grader. Jag tror inte min hjärna hänger med riktigt, jag känner mig helt konstig. Det är rätt sjukt egentligen. Det har varit grått och snö och minusgrader i flera månader, och så på ett par veckor övergår det i 15 grader, blommor, sol och människor överallt.

Fast jag tänker inte bli så galen som alla andra. Nu springer alla ut i t-shirt och äter glass. Det skulle man aldrig göra om det var samma temperatur på sommaren.

...så var det jävligt gott med våffla igår.

Dagen gick bättre än jag trodde. Ingen hets.


In: 940 kcal
Ut: 350 kcal

Totalt: 590


Vikten är kvar på 46,5. Bajsvikt.

Tittade på uppdrag granskning igår, om en våldtäkt som ägde rum på en skoltoalett i Bjästa. Om hur samhället reagerade och om hur lite stöd tjejen fick. Ingen trodde på henne, och ryktena om henne, och hennes så kallade lögner, spreds i byn och på internet.

Katarina Wennstam intervjuades efteråt, och jag måste tipsa om hennes böcker igen. Man känner igen Bjästa-fallets händelseförlopp i Wennstams böcker. Hur alla väljer att tro på killen, och hur samhället fryser ut tjejen som blivit våldtagen. Här har jag skrivit om böckerna.





Nämen, så märkligt att Kempe ångrade sig efter att han har sett programmet och insett hur korkade uttalanden han gjorde. Jag slår vad om att både han och rektorn på skolan inte har trott ett dugg på Linnéa, utan helt varit på killens sida. Fy fan.

Jag har fyra olika alternativ idag. Fyra olika planer, ifall något går snett, för att inte börja hetsa.
Ett dåligt alternativ, två okej, och ett bra. Blir det sämre än det sämsta alternativet (alltså hets) så måste jag typ döda mig.

Och att skippa våfflorna är inget alternativ för mig, tyvärr. Men gott är det ju. Ska ni äta våfflor?

620 kcal
Tre koppar kaffe med mjölk + 10 havrefras (70)
Äpple (50)
Lite pastasallad (200)
Två mackor (300)


Skippar godiset helt idag eftersom det blir våfflor imorgon.

Dagen har börjat bra. Har varit igång sen klockan tio, med en massa promenad i stan. Två koppar kaffe med mjölk, tio havrefras och ett äpple. 100 kcal hittills. Idag blir det ingen träning, så jag ska hålla mig runt 600. Imorgon är det våffeldagen... Jag vet att jag kommer få i mig för mycket, men mitt mål är att inte hetsa.

In: 710 kcal
Kaffe med mjölk (25)
Äpple (50)
Kaffe med mjölk (20)
3 wasa sandwich-bars (220)
Två mackor (300)
Två kolor och en chokladbit (95)

Ut: 300 kcal
Step
__________________________
Totalt: 410 kcal

För övrigt har jag gjort graviditetstest idag. Jag tyckte det var konstigt att min mens försvann så fort och inte kom tillbaks nu när jag åt normalt. Men jag är inte preggo i alla fall.


Och så har jag hånglat lite med snygg kille. Jag var inte ens full, haha. Trevligt värre.

In: 775 kcal
585 kcal mat
190 kcal godis

Ut: 300 kcal
Step
___________
Totalt: 475 kcal


Hoppas det här håller metabolismen uppe och hetsen borta.

Jag var nyss och tränade och vägde mig. Alltså... 46,5 kilo...

Jag fattar ingenting.
Såhär: I två veckor har jag försökt äta normalt (uppemot 2000 kcal) och stå still i vikt. Under den tiden har jag hetsat två gånger (bild från en av dem) och ätit för mycket två gånger.
Torsdag: Hets. Två brownies med grädde, tre bitar paj, en massa godis. Hade gått upp till 48 redan då.
Fredag: Bra dag fram till två drinkar och massa vodka.
Lördag: 2000 kcal + massor av kakor
Igår: Bra dag

Och jag har inte tränat sen i torsdags. Hur kan jag väga 46,5 kg nu? Det är väl mest vattenvikt, men ändå. Jag var rädd att jag skulle väga mer än 48.

Här om dagen pratade jag med mamma om när hon hade anorexia.

M: Jag har förstått senare att det är vanligt att anorektiker utvecklar bulimi, eller spyr ibland. Men det gjorde aldrig jag.
Jag: Inte en enda gång?
M: Nä
Jag: Gjorde du något annat för att "kompensera" om du åt vad du tyckte var för mycket? Typ extrem träning eller så?
M: Njäe. Alltså jag åt aldrig för mycket.


Jag känner mig hemsk. Men jag blir sur. Sur för att jag inte är lika "duktig" som hon var. Hon hade alltså anorexia i 13 år. 13 år! Och hon spydde inte en enda gång, och åt aldrig för mycket. Är hon seriös? Fan, jag är sämst på allt.


Och jag hatar mig själv för att jag tänker såhär. Mammas anorexi är inget att vara avundsjuk på. Det är ju ett under att hon lever. Och jag borde hålla mig borta från det här, det vet jag ju.

Dagens in: 615 kcal
Tre havrekuddar och lite mjölk i kaffet (20)
Ett par tuggor middag (50)
Mjölk i kaffet (20)
Två mackor (250)
Choklad (305)


Dagen gick bättre än jag trodde, men som jag skrev innan så är det minst 600 kcal som gäller. Så nu sitter jag och äter choklad. Det känns fel och jag känner mig tjock, men kalorier som kalorier. Gott är det ju.

Nu är det äntligen dags. Jag ska ner i vikt, och nu är alla medel tillåtna.


Men jag har lite planer för att undvika hets:
Eftersom jag tränar runt 5 dagar i veckan, så är det bara dumt att äta typ ingenting. Alltså ska jag äta över 600 kcal/dag. Men under 1000. Om jag äter väldigt lite en dag så får jag lov att äta någon chokladbit på kvällen. Alltså, om jag skulle hamna på 400 kcal, så kan jag äta choklad för de resterande 200.
Och om jag har ätit 600 kcal men är jättesugen på choklad så får jag äta det då också, bara jag inte hamnar över 1000.

På så vis borde hetsrisken på helgerna minska. Och jag borde faktiskt gå ner även om jag skulle äta 900 kcal varje dag, eftersom jag tränar mycket, och nu har jag ätit normalt ett tag.

Det är värt ett försök i alla fall.

Fyfan. Det blir ingen träning idag. Inte med den här bakfyllan.

Igår var bra. Jag träffade en kille som jag är lite småkär i på avstånd sådär. Fast vi pratade bara en liten stund, för det var fullt på puben där han var, så jag var tvungen att gå. :( Leesen.

Jag har tänkt lite på det här med kalorier. Det sägs ju att man ska äta ~2000 kcal/dag. Men tänk normala människor, som inte försöker gå ner i vikt, men som inte går upp i vikt heller. Alltså de som håller sig på en stadig vikt utan att anstränga sig, tror ni inte att de får i sig mer?

Om man skulle räkna varenda droppe olja, varenda smörklick på mackan och grädde i såserna? Alltså om man skulle låta en anorektiker räkna som de gör; verkligen mäta upp oljan och väga smöret. Det känns som om en normal människa borde få i sig snarare uppemot 3000 kcal. Tänker jag mig, men det kanske inte stämmer.

Vad tror ni?

Dagen gick åt helvete. Ångest. Jag hatar att försöka äta lagom. För mig slutar det  alldeles för ofta med hets. Men jag ska försöka hålla ångesten borta. Efter helgen ska jag äta så lite jag kan (vilket inte kommer bli extremt lite, eftersom mamma är misstänksam och hon får inte ana något alls). Jag längtar efter att gå hungrig nu, bli smal.

Väger 47,5. Har alltså gått ner ett halvt kilo utan att det var meningen. Det känns bra.

Fast idag åt jag två kakor och en skål med kaksmet. Satt och spydde i en evighet sen (eftersom jag är dålig på det), så åtminstone hälften borde kommit upp igen. Bortsett från det har jag ätit normalt idag. Frukost, lunch, middag, kvällsmat.

Har tränat afro idag. Det är svåårt. Jag är inte bli-ett-med-musiken-och-gunga-med-rumpan-typen...

En storlek ner. Gud, du är smal.
Det här är början på en ny dag.

Iskallt och menlöst.
Plasten gör dig vacker, är du glad?
En livslögn att dö för.
Det är läggdags för skämten.
Det är allvar i år

Så stod våren utanför.
I värmen blev din klänning helt förstörd.
Och dina hjältar dog vid spisen.
Fick gift av tv-kockar och repriser.


Kent - Ett tidsfördriv att dö för.

Btw, så är jag ganska nöjd med att ha tränat (step, aerobics eller afro) 12 dagar i mars. Alltså 12 av 16 dagar

Precis som jag trodde så väger jag 48 nu. Idag har jag i alla fall inte känt mig sugen på att äta massor mellan måltiderna. Men jag har ätit ordentligt, trots att jag ville äta ingenting.

På måndag börjar jag gå ner igen, och när jag väger 46 ska jag köpa nya träningsbyxor.

Jag är såå sugen på att inte äta, att gå ner i vikt, mycket och nu genast. Men jag har lovat mig själv att vänta en vecka till åtminstone. Nu försöker jag äta normalt. Det blir väl en 1500-2000 kcal/dag. Tyvärr är jag inte av med sötsuget, matsuget, hetssuget. Det är det jag ska försöka bli av med nu den här veckan. Vet inte vad jag väger, men gissar på att jag är uppe i 48 igen (får se ikväll). Men jag ska hålla den vikten nu, och så nästa vecka blir det ner ner ner igen.

Jag tittade på melodifestivalen ikväll. Fortfarande blir jag pirrig i kroppen när jag ser Peter Jöback, trots att jag aldrig har lyssnat på honom. Men det hänger kvar från Kristina från Duvemåla.

Jag är kär...


Nu börjar jag tänka på andra såna supersnygga människor. Tänk om man hade fått chansen att ha sex med till exempel...

Jocke Berg...



Louis i En vampyrs bekännelse



Eller Lestat för den delen.



Och när vi ändå är  inne på vampyrer och sånt...
Dani Filth, mmmm. Även om jag inte lyssnar mycket
på sån musik längre så är han het som få.



Både Justin och Dan Hawkins är ju snyggingar.
Justin har haft, eller har, bulimi. Ifall någon vill veta.



Carl-Einar Häckner



Ola Salo



Salem al Fakir är ju inte så dum heller.



Markus Krunegård



Emil Jensen är också snygg på något märkligt sätt. Men
framför allt bra, det är därför jag ska stalka honom tills
vi gifter oss.



Och så Timo såklart. Men han förtjänar mer än en bild.
Han påminner om en kille jag var... nästan tillsammans med
förra året. Skitgullig halvblind metrosexuell albino. Haha, låter hett.










Oj vad många det blev... Ja, det var några av killarna i alla fall. Får kolla igenom tjejdelen i min snyggmapp någon annan gång. Inatt vill jag drömma sexdrömmar om Dani Filth eller Timo.

Gonatt.

2006



Jag kollade igenom lite gamla foton, och mina ögon fastnade på dessa. Nyckelbeeeeeen! Jag har ju beskurit bilderna nu, så ansiktet och så är ju med egentligen.
När bilderna togs däremot, då tänkte jag inte alls på sånt här. Jag registrerade inte nyckelbenen alls när jag tittade på fotona då. Jag hade ingen aning om ifall mina nyckelben syntes mer eller mindre än andras. Och jag förstår inte hur jag kan ha blivit så annorlunda. Nu skiter jag i hur mitt ansikte ser ut på en bild, bara man ser lite ben, lite smalhet någonstans.


Blä, jag var snygg då. Det är jag inte nu.

Varsågoda, här får ni en liten glimt av min lördag:

Väger fortfarande 47. Eller ja, vägde borde jag väl säga. Det var igår förmiddag jag vägde mig. Och idag är en hemsk dag. Jag gör förbjudna saker, alldeles med flit, medveten om konsekvenserna. Utmärkt tillfälle att öva på att inte få ångest. Den kommer väl nästa gång jag står på vågen kan man tänka sig.


Igår var jag full. Jag älskar att vara full.

Mat. Mycket mat, och jag är livrädd för vågen ikväll. Livrädd för allt. För att ringa om jobb, för att hälsa på mitt ex på psyket, för att tillvaron ska kännas såhär meningslös resten av mitt jävla liv.

Såg precis De kallar oss artister, med Robyn. Fan, jag är kär. Visst, jag har ju gillat hennes musik ett tag, men hon verkar ju vara världens mysigaste människa, och dessutom galet snygg. Lite Robyn i sängen vore nomnom.

Hela dagen har jag känt mig stor och plufsig. Jag har verkligen känt att det är ett extra lager fett över hela min kropp. Jag var helt säker på att vågen skulle visa 47,5, men jag vägde strax under 47. Alltså:
I torsdags: 46,5 (efter duktighet hela veckan)
Fredags: Hets
Lördags: 47 (åt 1000 kcal)
Söndags: 47 (800 kcal)
Måndags: 47 (1000 kcal)
Idag: 47

Såå, jag har ökat på kaloriintaget ganska ordentligt, men inte gått upp nämnvärt (med tanke på att jag hetsade alltså). Det känns braaaa. Idag har jag ätit 1200 kcal, och så har jag tränat step.

Fick nyss veta att min före detta pojkvän (sedan två veckor tillbaka) är inlagd på psyket nu... lite jobbigt sådär...

Urk. Mamma frågade om jag har gått ner i vikt (igen). Usch, hatar det.

Jag sa än en gång att jag inte vet eftersom jag inte väger mig, men att "ja, det kanske är så. Hm, undrar varför. Jag kanske äter lite för lite utan att tänka på det? Nu när jag tränar och så... Men det gör inte direkt nåt för mig isåfall" och "ja, jo, efter träningen är det ju viktigt att äta. Ja, jag kanske kan börja ta med lite av min brors proteinpulver så jag får i mig tillräckligt"


Det är svårt att hitta något som är tillräckligt trovärdigt, men som får henne att inte bli misstänksam. Tur att jag ska börja äta mer nu, så slipper jag ljuga så mycket.

Nu den 8 mars kan det väl vara läge att prata lite om var jag står.


Vill ni veta vad jag tycker om anorexia? Det är skit. Skit som alltid kommer finnas så länge samhället ser ut som det gör. För från det att vi föds får vi veta hur vi ska vara, hur vi ska bete oss för att vara "kvinnor". Det finns en mängd saker vi måste göra för att bli accepterade, och lika många saker vi absolut inte får göra. Det går liksom inte att komma undan.


Vill ni veta vem jag vill vara? Jag vill vara tjejen som inte bryr sig om hur tjejer ska vara. Jag vill vara den som vågar säga vad hon tycker, den som vet vad hon tycker. Den som engagerar sig politiskt och kämpar för att förändra världen. Den som inte påverkas ett skit av de ideal som finns i samhället, den som inte bryr sig om hon väger 50 eller 60 kg, den som inte behöver sminka sig och raka sig och plocka sig och peela sig och färga sig och borsta sig för att känna sig snygg. Det som kämpar mot alla krav.


Vet ni vem jag är? Jag är tjejen som tittar avundsjukt på klädmodellerna i reklamen. Hon som lägger papper i toan så det inte ska höras när hon bajsar. Hon som inte vågar flörta om hon inte har sminket på. Hon som är så van vid att dra in magen att hon gör det när hon är ensam också. Hon som tittar i varenda spegel hon går förbi, jämför sig med alla andra, nyper i sina lår. Hon som inte har någon aning om vem hon är och inte vågar säga vad hon tycker, av rädsla för att någon ska säga emot. Hon som börjar gråta om jeansen inte passar längre. Hon vars viktigaste mål i livet, det enda som räknas, är att bli smal.

Jag är patetisk.

Idag är det 8 Mars och Internationella kvinnodagen, som dessutom firar hundra år. Jag får se hur min dag blir, om jag kommer iväg till demonstrationen. Jag ska försöka, fast det är lite tråkigt att gå själv. Får hoppas på att träffa någon jag känner.


Jag vill tipsa om två bloggar som skriver väldigt bra om feminism:

Hanna Fridén - Smart, rolig blogg där det kommer fram många viktiga åsikter.
Johanna Sjödin - Väldigt tänkvärda inlägg, om än lite krångliga ibland. De är helt klart värda att läsa igenom noga.

Det är dags nu. Jag har nått vikten jag bestämde och jag känner att jag måste.

Nu ska jag börja äta mer igen, ett tag. Ett par veckor. Jag ska hålla den här vikten, inte gå ner, och helst inte gå upp. Jag ska börja imorgon, långsamt, äta lite mer än vanligt, träna mycket. Vänja kroppen vid normala mängder mat. Det finns en risk att jag går upp lite under tiden, men det kommer vara värt det.


Anledningarna är:
*Jag är farligt nära hets hela tiden.
*Tanken på att hetsa och spy lockar mig allt mer.
*Jag vill få igång metabolismen så att jag kan gå ner lättare sen.
*Om jag fortsätter försöka äta såhär lite kommer jag tappa kontrollen snart. Jag kommer ge upp, få ångest, börja äta massor, ignorera att jag går upp i vikt, och få göra om allt från början.
*Så jag måste göra det nu, när jag fortfarande har kontroll.


Kontroll alltså. Lite i taget, långsamt. Men tillräckligt mycket för att jag ska kunna låta bli att hetsa nästa helg.
Godisregeln gäller fortfarande: Inget godis, inga sötsaker alls sön-tors.


Igår var det mazarinbak med en kompis. Jag tappade kontrollen för en sekund, men hittade den igen. Gårdagens intag: En apelsin och fyra mazariner. ~1000 kcal. För mycket, men det höll på att bli mycket värre. Jag spydde, men fick knappt upp något. En halv mazarin kanske.

Som om jag inte hade nog med ångest... När jag sitter och känner att jag är helt värdelös, så smsar mitt ex att han inte orkar leva mer. Långa samtal, mycket gråt. Fan för allt. Och så mat, självklart. Flera ton. En miljon kalorier. Äckliga jag. Nya tag imorgon.

Jag läste nyss klart boken Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo. Det är en ungdomsbok tror jag, men gud vad bra den var. Jag kände verkligen igen mig.
Den handlar om Jenny, en fjortonårig tjej som får anorexia. Hon börjar banta en sommar, och träffar Betty, som också har anorexi. De peppar varandra, och har stora "festmåltider" tillsammans, som de självklart spyr upp varje gång.


Jag har läst ganska många böcker om anorexi, och det här var en av de bästa, just för att Jennys känslor och tankar beskrivs så bra.
Boken ger verkligen inte någon förskönad eller romantisk bild av anorexi, men jag kunde ändå inte låta bli att bli peppad av den. Motiverad att fortsätta. Och dessutom blev jag sugen på att hetsa och spy (en jättedum idé eftersom jag knappt kan spy)


Jag har börjat fantisera om att göra en hel sats kladdkakesmet och äta upp allt när jag är ensam hemma. Jag tänker att kaksmet borde vara lättare att spy upp än annan mat eller kakor. Jag måste trycka undan de här fantasierna, för jag vet att ju mer jag fantiserar, desto större blir risken att jag hetsar. Och det får jag verkligen inte göra nu.

Hehe, det här skulle vara ett boktips, nu blev det mer confessions av det. Jaja, boken är bra i alla fall. Men läs den inte om ni lätt blir påverkade av sånt till att fortsätta svälta.

Fredag nu. Planen för dagen är att sitta hemma och läsa, dricka te, se på tv. Ska städa också, och flytta grejer mellan rummen. Men framför allt vila. Mina muskler är löjligt trötta och det är jobbigt bara att gå upp för trappan. Men det känns bra, eftersom jag vet att det beror på all träning. Den senaste veckan har sett ut såhär:


Lördag: Aerobics
Söndag: Step
Måndag: Step
Tisdag: Step
Onsdag: Afro
Torsdag: Aerobics


Jag har tränat sex dagar i rad, och igår orkade jag knappt med styrkedelen på aerobicspasset. Så nu ska kroppen vila så att den hinner bygga muskler.


Förmodligen kommer mamma köpa kakor eller godis till ikväll. Och jag har en enkel regel (som säkert blir svår): Hetsa inte!

Jag ska äta så mycket jag måste för att min mamma inte ska misstänka något alls. Hon vet ju alla knep, hon vet vad hon ska hålla utkik efter (hon har haft anorexia), och hon kommenterade för ett tag sedan att det ser ut som om jag har gått ner i vikt (jag sa att jag inte vet, för jag väger mig inte. Men att jag känner mig snyggare efter att jag började träna mycket). Hon vet att jag har varit missnöjd med min vikt, så hon är nog lite extra uppmärksam.


Så, det är för riskabelt med ursäkter som att jag ska börja äta nyttigt eller inte mår riktigt bra. Därför ska jag äta så mycket som jag måste för att hon inte ska se något annorlunda eller misstänkt. Det kan innebära två godisbitar, eller så kan det innebära tre olika sorters kakor och en halv påse godis. Jag får acceptera det hur det än blir, men INTE börja tänka att "nu är det skitsamma, nu kan jag lika gärna passa på att äta ännu mer". Så, jag har ingen aning om hur många kalorier det blir idag, men någon hets ska det fan inte bli.

Åh, åh, åh! Kolla in den här bloggen: Kalasgott.blogg.se

Jennie Benjaminsson lagar mat och bakar, och tar dessutom världens finaste foton på sina skapelser.
Jag har inte provat något av hennes recept än, men det tänker jag verkligen göra. Jag har en liten dröm om att bli konditor...


Alla anorektiker, akta er. Man kan sitta framför bloggen och dregla hur länge som helst.

Här är två bilder, båda är lånade från kalasgott.

Iiih, idag väger jag 46,5! Fast det betyder att jag har gått ner typ ett kilo sen igår, så det är säkert mest vattenvikt. Men förhoppningsvis inte allt. Har tränat Afro idag. Herregud vad svårt det är. Rumpvickning och slängiga rörelser är verkligen inte min grej. Men det är säkert bra att öva på sånt också, haha.


Har ätit typ 300 kcal idag, eftersom mamma är bortrest. Samma sak imorgon.

I mitt förra inlägg skrev jag om Katarina Wennstam, och jag tänkte fortsätta att tipsa om hennes böcker.


Flickan och skulden har jag läst många gånger nu. Första gången var jag nog tretton år eller så, och sedan har jag läst den igen efter att jag blev mer insatt i vad feminism är, och hur patriarkatet genomsyrar hela samhället.

Den här boken borde alla läsa. Den handlar om sexuella övergrepp, hur samhället ser på det. Hur vi skuldbelägger tjejer som blivit våldtagna. För det gör vi. Det flesta säger att det självklart aldrig är tjejens eget fel, men när man går djupare in på ämnet så finns det alltid där ändå. Hur hon borde ha gjort, vad hon skulle ha undvikit. Både bland oss vanliga människor, men även inom rättsväsendet. Poliser, åklagare, advokater. Alla har vi en bild av hur kvinnor ska bete sig, och om någon avviker från det beteendet så tycker vi att den personen tar risken, och alltså bär ansvaret.

Hon följde ju med honom hem, då måste hon ha varit beredd på att ha sex. Hon hade ju flörtat med honom hela kvällen. Man vet ju att man inte ska bli så full om man är ensam tjej. Man vet ju att man ska ha följe med sina väninnor när man går hem på natten.

Och när det kommer för nära, när det plötsligt gäller en killkompis, då är det nog inte många som försvarar tjejen längre. Han skulle aldrig göra något sånt, jag känner ju honom. Dessutom vet ju alla att den där tjejen går med på vad som helst.


Är risken att bli våldtagen, rädslan för att bli det, något vi bör acceptera? Något som vi inte kan ändra på, som vi snällt får anpassa våra liv efter? Flickan och skulden tar upp många viktiga frågor.




Wennstam har också skrivit en fortsättning på den boken, som heter En riktig våldtäktsman. Där ligger fokus på våldtäktsmännen istället för offren. På ett sätt gillar jag den här boken mer, men den är också svårare. Svårare att acceptera, att ta till sig. Det är riktigt jobbigt att försöka förstå vad som driver en våldtäktsman. Att få lära känna killarna som gör detta. Att, samtidigt som man hatar dem, inse att det är ganska vanliga killar. Man blir rädd när man liksom börjar tycka om dem. Hur kan de vara så trevliga, så snälla, när de har gjort något så fruktansvärt?

Det är ingen enkel bild man får. Man vill ju ha bilden av den äckliga psykiskt störda gubben som gömmer sig i buskarna, för då kan man bara hata honom, rakt av. Och då vet man vem man ska undvika, vilka man ska vara rädd för. Man vill inte inse att våldtäktsmän kan vara hur trevliga som helst, att det lika gärna skulle kunna vara ens kompis.


Så, båda dessa böcker borde vara obligatoriska i skolan eller något. Riktigt riktigt bra. LÄS!

Åt precis frukost framför teven och fastnade framför Malou i Efter tio. Helena Bergström var gäst, och de pratade om mansdominansen och kvinnoförtryck inom film- och teaterbranchen. En debatt som har tagit fart igen efter att Katarina Wennstams bok Alfahannen kom ut. Wennstam vara också där och pratade om boken.


Först vill jag säga att jag blev riktigt glad och imponerad av Helena Bergströms åsikter och engagemang i frågorna. Jag har inte vetat att hon är så medveten om och kritisk till könsroller och maktfördelning mellan könen. Så det var riktigt roligt att höra. Det ger en ännu mer respekt för henne.


Och så Wennstam. Jag har inte läst Alfahannen, men jag vet att hon är grym eftersom jag har läst några andra böcker av henne. Så nu måste jag nog köpa Dödergök och Alfahannen, som är fristående (tror jag) fortsättningar på boken Smuts som jag läste i somras. Smuts är en roman som handlar om trafficking och sexköp. En högt uppsatt advokat som är kommentator i tv, till en rättegång om just trafficking. Sin lediga tid ägnar han åt att själv köpa sex av prostituerade. Det var Wennstams debutroman, men hon har tidigare skrivit samhällskritiska faktaböcker, som jag ska berätta mer om snart tror jag.


Det kommer nog bli lite boktips i bloggen framöver. Så jag fyller den med något vettigt, och inte bara gnäll om mat.

Det gick bra hos tandläkaren idag. Jag tog en stesolid innan, så jag vinglade väl in lite slött sådär.


Ikväll ska jag träna skiten ur mig. Jag är verkligen dålig, min vikt har legat på 47,5 i flera veckor. Hur svårt kan det vara att nå ner till 47? Det borde inte vara något problem, men tydligen klarar jag inte ens det. På måndag ska jag ha nått dit. Jag måste det. Ingen hets till helgen. Kom igen, skärp dig nu!

Det blev inte så bra som jag trodde.

Frukost: 15g havrekuddar
Middag: En liten bit omelett med lök och paprika (pillade ur all potatis)
Kvällsmat: Ett äpple och lite fullkornspasta med makrill och tomatsås. En halv lingongrova med ost.


Mamma hade gjort pasta med makrill- och tomatsås när jag kom hem från träningen. Hade inte räknat med det. Åt kanske en deciliter pasta och en deciliter sås. Men det positiva är att jag fick i mig lite protein, och att ämnesomsättningen kanske inte slöas ner lika mycket.


Hamnade nog på... gissar på runt 600-800 kcal. Det är väl ok nu när jag tränar varje dag.

Har varit hos tandläkaren idag. Jag hatar det! Eller okej, nu var det bara undersökning, så det är rätt lugnt. Men självklart hade jag flera hål. Ska dit imorgon och laga. Borra. Det gör ont! Bedövningen funkar aldrig ordentligt på mig. Funderar på att dricka lite vodka innan, så borde det kännas lugnare. Tror ni att de säger något om de märker att man har druckit?



Jag fryser idag. Hittills har det gått bra med maten alltså. Ska äta lite omelett snart, och sen sticka iväg och träna.