Som svar på Monélias inlägg om godis. Jag köper mest choklad nu för tiden. Det andra känns inte riktigt "värt" att äta, på något sätt. Gott, men inte tillräckligt gott. Choklad slår liksom allt.

Men jag har några favoriter ändå (som jag alltid köpte för några år sedan). Lakrits! Både söt och salt.
Och så får jag cravings på surt ibland också.

Smakerna jag gillar mest är viol, kokos, kola och hallon. Och den där smaken som de blå ögonen har (någon som vet vad det är för smak på dem? De platta, stora ögonen).

EN MIL på löpbandet idag, för första gången! Fan vad härligt. Värmde upp med 10 minuter crosstrainer, och sen kändes det så ovanligt lätt och skönt att springa. 65 minuter tog det

Kanske är det tårtornas förtjänst. Lite extra mat under helgen, så kan man springa en mil.


Jag och M gjorde upp en plan som ser ut såhär: Den här veckan som kommer ska jag äta 1800 på träningsdagar, och 1600 om jag inte tränar. Nästa vecka blir det 1900/1700, veckan efter det 2000/1800. Och så är det tänkt att jag ska släppa på räkningen sen, och våga äta när jag är hungrig helt enkelt.

Jag har förklarat att jag känner att det här är min sista chans att börja äta normalt utan att gå upp i vikt. Mina tidigare försök har slutat med en massa hetsätning. Så nu gör jag ett försök till, på ett bra sätt. Om det inte funkar och jag går upp i vikt ändå, så måste jag stå ut med det.

När planen var färdig sa han "men då kan du ju sluta ta mått och jämförelsefoton också. Om matplanen ändå är bestämd så ska du ju följa den oavsett vad du har för mått. Det är bara onödigt att veta."

Och han har ju så rätt. Det gäller bara att våga släppa kontrollen också.

Bild från igår, på en av tårtorna jag gjorde. Den blev både finast och godast. Längesen jag åt en massa grädde. Det är underskattat.

Hela helgen har varit jättebra, och jag tänker inte gå och ha ångest över maten.

Ännu mer idag. Ätit. Princesstårta, lite choklad, men mest en massa mat. Känner mig mätt och svullen och gasig och stor. Men det borde vara okej. Jag försöker behålla lugnet och tänka på att jag inte kommer känna såhär imorgon, eller åtminstone inte i övermorgon. Kroppen fixar säkert detta.

Imorgon får ni se bild på tårtorna i alla fall.

Idag har jag försökt strunta i allt. Ätit diverse bakverk tillsammans med M. Säkert över 1800 kcal. Han har hjälpt mig att göra upp en plan för hur jag ska öka kaloriintaget. Lite i veckan. Jag ska göra det här ordentligt nu, för hans skull. Eller ja, för vår skull. Han kommer inte orka med mig om jag ska vara ätstörd och cp.

sofia om Jag vill inte vara nyttig:

även om du kanske tycker att du döljer det väl så märker hon av förändringen. man behöver inte vara ett geni för att göra det..

Fast grejen är att jag inte har ändrat mitt beteende. Jag har bott ihop med min vän sedan i augusti, och hon har sagt sånt hela tiden. Och det är ju inte så att jag äter sådär extremt "nyttigt". Jag har inte så mycket att dölja. Jag äter godis, choklad. Men jag får låtsas äta ännu mer än jag gör, särskilt eftersom jag ibland äter godis när hon inte ser. Och det räknas liksom inte.

Så egentligen låtsas jag att jag är som jag faktiskt är, för annars märks det inte. Heh.

Jag är för mätt! Fy fan, panik. Jag vill inte upp i vikt. JAG VILL INTE UPP I VIKT.

Jag vill inte att folk ska se mig som en sån där person som ska vara nyttig hela tiden. Min roomie nämner då och då att jag är så nyttig. En gång inför sin kompis, fast då fräste jag till. Hon låter alltid lite anklagande när hon pratar om det. Eller så inbillar jag mig.

"En nyttig person". Då tänker jag på en tjej som äter så mycket frukt hon kan, och tackar nej till godis och kakor, dippar morotsstavar på fredagskvällen, motionerar, äter grovt bröd utan smör, dricker lättmjölk och fyller halva tallriken med sallad.
En tråååkig person. Jag vill inte vara den, jag är inte den, jag vill inte att folk ska se mig så.

Och jag förstår inte varför min bästa vän tycker att jag är nyttig. Jag tackar inte nej till fika om hon (eller någon annan) är med. Jag äter godis med henne, jag köper hem choklad, jag går en konditorutbildning. Jag pratar aldrig om att äta nyttigt, att viss mat skulle vara bättre eller sämre (det är hon som kommenterar sånt. Hon säger: "jag är så onyttig" eller "nu ska jag vara nyttig och göra sallad").

Ändå känner jag att hon tänker att jag äter för lite "onyttig" mat. Vi bakade här om dagen, och jag har slängt två stora kakor för att det ska se ut som om jag har ätit dem. Likaså godis. Jag slänger lite i taget för att det inte ska ligga på mitt rum i evigheter. Och jag äter ju ändå sånt, men det tar ändå slut för långsamt. Kakorna åt jag ju av när vi gjorde dem, choklad äter jag rätt ofta. Hur mycket ska det krävas för att jag ska verka normal, och inte ses som ett hälsofreak?


Det känns sjukt att slänga mat, inte för att dölja att jag äter för lite, utan för att få det att verka som om jag proppar i mig godis om dagarna.

Det känns som om jag har kommit igång med lite mer varierande träning. Det är gött.
Idag: jogga 6 km
Igår: Box
I förrgår: Shape

I morgon: Vila! Inte på grund av tidsbrist, utan för att DET ÄR BRA (banka in i skallen).


Idag kom jag upp i 1650 kcal.

Ska jag ta ett kokt ägg också, så kroppen får lite extra protein att ta upp under natten?
Över ettusensjuhundra! Nej!
Men jag borde få i mig lite mer protein.
Nej! Hjälp! Isåfall bara vitan.
Men det är inte gott.
Skitsamma. Äh, varför ska jag äta ägg över huvud taget för?!
Hm.. Nä det är sant... eller jo! protein var det ju.
Över 1700? ÖVER!?


Fick i mig ägget till slut. För fan, som om 1700 är någon magisk gräns mellan smal och tjock. Ett ägg borde i teorin kunna få en att gå upp 10 gram. Tio! Ibland blir jag så trött på mig själv.
Det borde bli ett nytt förbud. Att slänga äggula på grund av några fåniga extra kalorier.

På något sjukt sätt verkar jag hitta ett lugn, en balans, i mina nya rutiner. Vanligtvis brukar jag längta ihjäl mig till helgerna, ha miniångest på söndagar för att skolan börjar igen, inte kunna slappna av när jag vet att jag borde lägga mig elva. Och då trivs jag ändå jättebra i skolan.


Men nu när jag går upp vid fyra på morgonen, så tidigt att det påverkar dygnsrytmen för mycket för att jag ska orka festa på helgerna, nu när jag vet att jag ska lägga mig halv nio, då känns allt bra. Det är en ovan känsla faktiskt. Det känns bra att jag ska lägga mig om två timmar. Det känns inte jobbigt att gå upp mitt i natten. Jag känner ingen lust att sjukanmäla mig, inget magont för att det "bara är tisdag". Det där som alltid brukar finnas är borta. Precis som det där dåliga samvetet som finns i en konstant, för att man vet att det finns vettigare saker man borde göra, alltid.


Jag trivs med att jobba, äta, träna, sova. Hinna med smågrejer på dagen. Handla, gå till biblioteket eller fika. Det kanske bara är nu i början, jag vet inte. Men jag tror att det blir lite som en paus från livet, och det brukar jag sakna (men så fort man försöker kommer det dåliga samvetet och förstör).

Nope, dags att sova nu, klockan är åtta. Upp fyra som vanligt.

Träningsvärk från ett shape-pass igår. Sån där sjuk värk i muskler man inte ens visste fanns (när bussen bromsar in vill min mage bara dö). Men jag tänkte att det inte var tillräckligt, så jag gick på box idag också. Jag hade bokat in med nya träningskompisen. Så imorgon kommer armarna också att vara härligt darriga.

Kram och godnatt.

Någon ville se fler bilder på sånt jag bakar. Har inte så mycket, men här är från september, i skolan:






Och så två bilder från i påskas. Min hets-påsk. Jag bakade till familjen i flera dagar innan, utan att äta. Sen hade jag en vidrig planerad hets som pågick hela påskafton (och längre). Men gott och fint var det.

Jag fortsätter tydligen att bli smalare. Midjan lite mindre, fingrarna lite knotigare, höftbenen lite tydligare. Det var inte meningen. Visst blir jag glad, och jag tycker att det är finare. Och jag är inte jättesmal, inte onormalt smal, inte anmärkningsvärt. Låren går fortfarande ihop, och magen putar ovanför linningen. Men det känns mer än det syns, och hur mysigt är det att känna kotor och revben när man kramar någon? Hårda utbuktningar längst ner på ryggen (är det baksidan av höftbenen?).

Den lilla gropen där revbenen går ihop, den som jag alltid försökte trösta mig med i våras, efter att jag hade hetsat. Låg i sängen och försökte lugna ner mig, kände med fingrarna mellan brösten, för där kunde jag överbesvisa mig själv och tro på att jag inte hade blivit tjock över en dag. Den gropen är lite väl skarp nu.

Idag är det träning, men jag tror jag måste få i mig en rejäl frukost då. Nu måste jag skärpa till mig, för jag ska inte ner i vikt mer.

Jag hinner inte träna idag, så det blir totalt fyra dagars vila. Läskigt, men mest skönt just nu. Jag är så himla trött.

Jag har inte vågat äta riktigt samma mängder då såklart. Har ätit tillsammans med familjen, alla måltider, efterrätt, godis och sånt. Men det har blivit små portioner, så ungefär 1300-1500 kcal. Men jag ska nog våga mig uppåt, bara jag får träna också.

Inga mått har ökat. Midjan, en aning. Men den ökar och minskar med ett par centimeter under dagens gång, så det är svårt att dra några slutsatser av det.

Det verkar som om det mest är inbillning då. Känslan. Jag vet att jag inte försöker gå ner i vikt längre, därför känns det som om jag går upp. Jag har lite mer mat i magen när jag går och lägger mig, därför känner jag mig stor.

Nu blir det några dagar med familj och släkt. Ingen träning, och mat som jag inte har kontroll över. Men det går bra. Min kropp behöver vila, och min hjärna med. Hejdå så länge.



Camilla: Tack för din kommentar, den fick mig att känna mig mindre dålig <3

Ja och så var det vikten. I lördags bestämde jag mig för att inte gå ner mer, börja äta normalt och bygga muskler igen. Innan dess, när jag gick ner, så åt jag 1000-1400 kcal/dag. Inte under 1000 i alla fall.

Sen har jag ätit såhär:
Lördag: 1400
Söndag: 1500
Måndag: 1600
Tisdag: 1600

Och tränat alla dagar utom lördag. Och så känns det som om jag blir större större större. Är det möjligt? Jag fattar inte, jag borde väl inte gå upp i vikt av det?

Håller precis på att bestämma mig för om jag ska träna idag eller inte. Ett beslut som medför mer ångest än jag var beredd på, mest för att jag ska resa iväg imorgon.

Anledningar att träna
1. Jag har inte möjlighet att träna på torsdag, fredag och kanske lördag.
2. Jag vågar äta mer om jag tränar.
3. Det känns som om jag går upp i vikt nu (ska skriva mer om det i ett annat inlägg).
4. Jag kommer ha mindre panik under helgen.

Anledningar att INTE träna
1. Jag vill inte.
2. Jag har inte tid.
3. Min kropp skriker efter vila.
4. Jag har så jävla ont i benen (tror det är någon muskelsträckning) så jag kan inte jogga, alltså måste jag isåfall gå på ett pass jag inte alls har lust med.


Just nu lutar det åt att jag skiter i träningen. Därför sitter jag ihopkrupen på golvet med tårar i ögonen och kaloriräkningen på högvarv i hjärnan. Åh gud, bara skjut mig!

Aaaaaaah, jag dööööör! Har precis varit på Box. Jag kan typ inte lyfta armen. Om jag inte har monsterträningsvärk imorgon blir jag besviken.

Det var första gången jag provade. Jag har inte vågat gå ensam, men nu fick jag chansen att skaffa en partner, för min bror sa att hans kompis inte heller ville gå själv.
Så det blev blind date med min storebrors kompis (som jag bara har hälsat på en gång för flera år sedan). Och nu ska vi bli träningsbuddies. Det var jätteroligt, och han var lagom stark, lagom stor, väldigt peppande och rolig.

Nämen, klockan är redan åtta! Dags att sova ju.

Gonatt :)

Hemma efter första arbetsdagen på praktiken. Jag ska gå upp klockan halv fem varje vardag i tio veckor. Men jag ser fram emot det lite i smyg. Morgnar är mysiga, det är mysigt att vara ute då. Jag tänker lägga mig senast nio varje kväll. Alltså kommer jag vara jättetrött även på helgerna, och inte orka vara uppe sent och festa. Jag får därmed en ursäkt att isolera mig ett tag. Jobba på morgonen, träna på eftermiddagen, och så äta och sova.

Stället jag ska jobba på verkar helt okej. De har redan sagt att jag är duktig (jämfört med gymnasieeleverna som annars brukar ha praktik där), så då vågar jag slappna av och känner mig mindre osäker, litar på att jag faktiskt klarar av jobbet. Då släpper nervositeten och prestationskraven, och jag kan tycka att det är roligt istället för att försöka vara duktig, artig, trevlig, snäll, lagom pratig, lagom tyst, lagom lagom lagom.



Sånt vi gör i skolan. Jag har inte gjort tårtan, bara rosen och bladen.

Klockan är halv nio. Det är dags att sova. Imorgon ska jag åka hemifrån 05.40. Fy fan. Jag satsar på att gå upp vid fyra. Hu!

Anledningen är praktiken som börjar nu. Jag vet inte mitt schema än, men jag räknar med att börja ännu tidigare än imorgon.

Har ätit 1500 kcal idag. 1400 igår, 1100 i förrgår. Inte så himla mycket alltså. Men nu när jag har bestämt mig för att börja äta ordentligt så känner jag mig redan större, trots att jag knappt har ökat mängden mat.

Skitsamma, imorgon ska det bli minst 1500 igen.

Veckans träning

Måndag: Bodypump + löpband
Tisdag: Löpband
Torsdag: Löpband + styrka (armar, rygg, mage, insida lår) + löpband + mer styrka
Fredag: Minns inte riktigt. Förmodligen löpband och lite styrka
Söndag: Löpband + styrka + crosstrainer + styrka

Nä alltså jag måste verkligen träna roligare grejer än löpband och styrka. Nu har jag dessutom ont i benen på ett dåligt sätt. Måste låta dem vila mer. Imorgon blir det förhoppningsvis Box.

Var hos M igår och idag. Pratade länge och mycket. Det gjorde mig ledsen, för han blev besviken på mig. Men det var jättejättebra att vi pratade. Alltså jag <3 den underbara människan.

"Och du tror att jag inte märker eller ser på dig om du äter för lite?"
"eh, ja det tror jag"
"Det gör jag. Jag känner det framför allt. Här, och här."
(inte för att jag tror att han märkte det innan vi pratade i och för sig. Men ja...)


"Hur kan du vara orolig att jag äter för lite, och samtidigt äta alldeles för lite själv? Du är min förebild när det gäller sånt. Du vet så mycket, och jag gör som du gör." (jag försöker hjälpa honom att äta bra, eftersom han lätt äter för lite och nästan har nyttighetsnojor ibland)


Jag behövde någon anledning att vända det. Så nu är det dags. Jag lovade att börja äta mer, med start idag. Men jag sa att jag måste göra det långsamt nu. 1400 kcal i magen idag. Öka lite i taget, träna mycket. Hoppas det går bra, att jag inte går upp en massa.

Fast här är sanningen. Jag skämdes när jag läste era kommentarer om att jag måste vara så himla smal. Här är jag, när jag står upp. Såhär ser jag ut. Nej jag är inte tjock. Jadå, jag är ganska smal. Men inte så som det såg ut på den förra bilden.

Till annii:

Jag vet inte vad jag väger. Jag vet att jag är 160 cm lång.
Senast jag vägde mig, i juni/juli någon gång, vägde jag 49 har jag för mig. Efter det gick jag upp lite, så jag har räknat med 50 kg.
Nu har jag ju blivit smalare, men också fått mer muskler. Vet inte om vikten ligger kvar på 50, eller om det är 48-49 kanske.
Mitt bmi borde alltså vara 18,8-19,5 nånting. Alltså inte så lågt som det ser ut att vara på just den där bilden.

Visst gör den det. Med lite hjälp på traven ljuger den hur bra som helst.

Jag hittade en fotograf som jag fastnade för; Hedi Slimane.
La upp några andra foton på min bildblogg.

Hanna Fridén har skrivit en krönika i aftonbladet, om ätstörningar och veckorevyns "utvik".

Intressant, tyckte jag i alla fall.

Tittar på bilder jag tagit endast för att kunna jämföra, se eventuell förändring. En från oktober, en från januari. Själv tycker jag att det ser ut att skilja flera kilo. Från ful till fin.

Jag vill inte upp i vikt, jag tänker inte se ut sådär igen. Som jag är nu funkar, men inte som i oktober. Låren har minskat nästan 2 cm vardera sedan i november. Det är fucking underbart. Och jag har inte gått på någon svältdiet, och jag har firat jul som alla andra. (hade ju ett par magsjukedagar sen där jag åt extremt lite förstås).

Visst, jag borde väl hålla mig borta från bantning över huvud taget. Men om jag man nu tvunget ska ner i vikt så måste det här fan vara det bästa sättet. Jag har ätit varierat, fått i mig protein, fett och kolhydrater. Jag har ätit regelbundet, oftast var fjärde timme. Små portioner, mycket träning. Jag har till och med ätit lite godis och sånt (mer än halva paradis-asken jag fick i julklapp, haha).

Jag är glad.

Jag fortsätter att äta 1000-1500 kcal om dagen. För lite, särskilt när jag tränar. Men jag är inte särskilt hungrig, vilket får mig att tänka att jag...
1: räknar fel (att det egentligen är sådär 800 kcal mer än jag tror varje dag).
eller 2: att ämnesomsättningen har slöat till sig.

Jag vet inte hur lätt den gör det, hur fort det går och hur lite man måste äta. Men det är inget som bekymrar mig så väldigt mycket. Eftersom det inte är jobbigt att äta som jag gör nu, så känner jag inte att jag måste bli smalare nu nu NU.

Tänker inte så mycket på att jag borde hålla mig borta från att mixtra med maten. Däremot ville jag ju få muskler... Kan inte bestämma mig för om jag ska försöka bli smalare nu ett tag till och sen äta mer och bygga muskler, eller om jag ska börja äta mer nu direkt, och eventuellt bränna bort fettet senare om jag vill det då.

Hur det än blir så ska jag träna mycket styrka när jag trappar upp maten. Och göra det långsamt. Av den anledningen vorde det smartast att göra det nu, innan jag börjar tycka att det är jobbigt, innan jag tänker att jag ska skita i allt och äta godis hela dagarna.

Idag blev det rotmos och svamp till lunch. Jag älskar rotmos!




Och nu ska jag dricka mjölk med proteinpulver innan jag lägger mig. Gonatt :)

Har skön träningsvärk i bröstet, armhålorna, biceps, triceps, framsida och baksida lår, och lite i magen. Bodypump är grejen!

Idag blev det löpband i en timme och så lite lite styrka (bara insida lår).

Dagens träning
BodyPump + 20 minuter jogging


Ibland undrar någon hur jag orkar springa så mycket. Men ni kan ju veta att hastigheten varierar väldigt mycket från gång till gång, och även under samma runda. Som idag; Jag började med att gå en stund, sen ökade jag stegvis upp till normal jogging. Efter tio minuter ner till gångtempo igen, sen stegvis upp igen. Medelhastigheten blev 8,1 km/h.

På en vanlig joggingrunda (utan BodyPump innan) brukar jag hinna ungefär 3 km på 20 minuter, och då går jag de första minuterna så jag blir uppvärmd, sen joggar jag resten.


Efter dagens träning är jag helt slut. Var själv förvånad att jag orkade springa alls efter passet.

Jag har fått någon idé långt in i hjärnan, att jag måste bli smalare tills M säger att det är fult. Visst, han har sagt att han inte vill att jag ska gå ner, men han har också råkat säga att "Shit, den kvällen var du så jävla snygg, jag vet inte varför, men wow!" (om ett foto som togs efter att jag hade gått ner en massa vattenvikt på några dagar), och "Alltså, det känns som om du bara blir snyggare och snyggare varje gång vi ses" (nu innan jul, när jag hade gått ner lite och han inte visste det.)

Jag vet att han tycker att jag är fin även när jag väger vad jag brukar, men jag vill att han ska tycka att jag blir för smal.
För det känns som om jag bara kommer och gnäller om att jag äter för lite, att jag borde äta mer och inte gå ner i vikt. Men det har ju aldrig hänt att jag har ätit så lite att han har märkt att jag har blivit smalare. Så han kanske tror att jag bara hittar på. Okej det lär han inte tro, men jag känner lite så. Känner mig dum när jag äter godis och glass i han sällskap. Det är därför jag inte brukar berätta ju, förrän efteråt. Jag vill inte att han ska tänka på hur jag äter.

6.47
Snart dags att sticka iväg till skolan i mörkret. Gissa om jag är opepp på att börja så här tidigt hela terminen.

Det är skönt att vara ensam hemma ibland, och bestämma själv vad man ska äta. Då vågar jag äta mer till frukost och lunch, eftersom jag vet vad middagen blir. Nu har jag precis ätit broccoli-omelett med champinjonstuvning. Riktigt gott var det.

Träning i morse också.
5 km löpband (långsamt då. Det tog 35 minuter) + styrka (mage, armar, rygg, insida lår) + 10 minuter till på löpbandet

Mensmagen är borta, och jag känner mig smal och fin. Jag mår bra, men borde äta lite mer. Aptiten är tillbaka, men jag lyssnar inte riktigt på den.

Idag var jag hos mina föräldrar och åt middag. Kladdkaka och glass till efterrätt. Precis efter var det lite jobbigt, men nu känns det okej. Sånt måste vara okej, annars går det bara utför tills jag hamnar i den där onda cirkeln av hets och svält. Det måste vara okej att få i sig mer än man har tänkt ibland. Det måste vara okej att äta "dålig" mat. Jag ska vakta det tillåtna, försvara det med näbbar och klor. Ångesten får aldrig släppas in.

Äntligen! Har fått träna igen, för första gången sedan innan jul och förkylning och magsjuka.

Först 3,5 km på löpbandet, sen styrka (armar, mage, rygg), och sen 3 km till. Härligt! Jag fick sänka vikterna lite, men inte så farligt som jag trodde.

Jag berättade för M på msn i förrgår, hur jag tänker om maten nu. Att jag inte riktigt vill börja äta ordentligt nu igen efter magsjukan, att jag tycker om att bli smalare. Jag tänkte att jag kan testa att säga det när jag är mitt i det, istället för att liksom erkänna efteråt, som jag brukar.
Men jag vet inte, det kanske bara gör det värre. Nu måste jag bevisa för honom också att jag äter för lite. Det är jättelöjligt, men han kommer hit idag, och jag kommer säkert äta mindre än jag vill bara för att han inte ska se mig äta för mycket. Och så vill jag att han ska se mig bli smal också. Fast jag vet att han inte vill att jag ska gå ner i vikt.

Idag har jag svullen mage på grund av mensen, så han lär ju inte se någon skillnad ändå. Det suger.


Men, snart kommer han hit med sina ögon och sitt leende och sina varma händer och sin röst, och får mig att må bra.

Eek, sådär ska inte en handled vara. Den ser ju äckligt smal ut.
Men det är bara på det här fotot i alla fall.




Bild

Jag mår illa. Kunde inte ens äta upp gröten i morse. Trött är jag också.

Borde jag inte vara frisk nu?

Måtten har krympt till ungefär samma storlek som innan jul. Fast nu är mitten av låren, vaderna och överarmarna också mindre. Musklerna alltså...
Jag tycker om att känna mig smal, men samtidigt måste jag inse att det inte kommer (eller borde för den delen) vara långvarigt. Det är ju i princip bara vatten, och när jag har kommit igång med normala matvanor så är den normala vikten också tillbaka.

Idag har jag ätit en rostad macka, en äggvita och lite yoghurt med müsli.

Ser nu hur lite det är, det känns som om jag har ätit mer. Men klockan är bara fyra, så jag hinner få i mig någon middag också. Mår mycket bättre idag, men har inte direkt stor aptit. (Om jag nu inte lurar mig själv, vilket jag är lite rädd för).

Blä, jag vill börja träna igen, komma tillbaks till det normala.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tänk tänk. Jo, jag tågluffade med den lokala kollektivtrafiken.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade några. Isåfall minns jag dem inte.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nope

Dog någon som stod dig nära?
Min morfar dog här om dagen.

Vilka länder besökte du?
Inga

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer umgänge med mina gamla vänner.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
11 juli, då hade jag det konstigaste och mysigaste dagen på länge. Med M, innan jag lärde känna honom särskilt bra.

Vad var din största framgång 2010?
Jag fick en lägenhet tillsammans med min bästa vän.

Största misstaget?
Att jag började försöka gå ner i vikt igen, i början av året.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick någon märklig smärta i min ena arm, på grund av poweryogan. Jag var rädd att det skulle vara kvar för alltid, men det försvann efter ett tag.

Bästa köpet?
En soffa.

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder kanske. Usch.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag kom in på konditorutbildningen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Kent - Varje gång du möter min blick

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hm. Gladare än 2009. Ledsnare än 2008.

Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat kompisar.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Spytt.

Hur tillbringade du julen?
Med mina föräldrar och bröder, såklart.

Blev du kär i år?
Oj oj oj, det blev jag. M tog mig med storm.

Hur många one night stands?
Hm, får kolla dagboken... Tre kanske... nä oj, sex stycken. Mer än jag trodde. Jag var ju bara singel i fem månader.

Favoritprogram på TV?
Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre, Top model, Idol (pinsaaamt)

Bästa boken du läste i år?
Under det rosa täcket

Största musikaliska upptäckten?
Thomas Di Leva eller Maria Mena.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Bjöd på fika, var på dåligt humör, åt kakor, spydde, gick ut, hade roligt, mådde bra.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jadå. Till exempel om mitt ex inte hade hamnat på psyket.

Vad fick dig att må bra?
Den snyggaste killen på jorden, och sexet med samma person.

Vem saknade du?
Mina vänner som inte känns lika nära längre.

 

De bästa nya människorna du träffade?
Roomies vänner, och M's bästis.

Idag har jag lyckats äta helt okej.

Coca cola, lite rostat bröd, kokt ägg, en potatis, choklad och linssoppa. Och jag har inte spytt.

Men jag börjar räkna kalorier, och tänker att det är onödigt att äta för mycket om jag inte ens har någon aptit. Är uppe i 660 kcal. Får ett ryck då och då, blir arg och stoppar i mig en chokladbit bara för att jävlas med mig själv. För jag ska inte dra ner på maten med flit. Jag ska äta så mycket jag kan nu. Jag har ju en del att ta igen efter gårdagen. Dessutom, är det något som försvinner så är det muskler. Vatten och muskler Bara dåligt. Har i alla fall ätit lite protein, det borde ju vara bra.
Ska äta resten av linssoppan så fort illamåendet har lagt sig igen.

Gjorde vätskeersättning också. Fuuuck vad äckligt det är.

Men när jag kom till M efter nyårsfirandet, så blev jag magsjuk. Gick och spydde ett par gånger, och trodde det var alkoholens fel, men nope. Jag fortsatte spy fast jag inte hade något kvar att spy upp, och bajset ska vi inte tala om. Jag spydde och grät och bajsade. På morgonen ringde jag pappa, som fick köra mig hem. Tur att han hade en hink i bilen :/
Så jag har legat i min säng i ett dygn, och bara gått upp för att kräkas och hämta vatten ibland. Sovit, vaknat, sovit. Det enda jag åt igår var en calippo (som jag spydde upp efter en stund) och ett par tuggor rostat bröd (som jag spydde upp efter en stund).
Idag mår jag lite bättre, och orkar i alla fall sitta vid datorn. Nu försöker jag få i mig lite coca cola. Någon som har tips på bra magsjukemat?

Det här var det sista jag behövde. Under jul fick jag ju verkligen tillbaks peppen att äta ordentligt och bygga muskler, men sånt här har en tendens att förstöra alla bra tankar. Magen är så frestande platt. Men jag får kämpa lite extra. Vara extra medveten om vad jag gör. Nu vill jag i alla fall bli frisk från magsjukan, fy fan.

Mitt nyår var skitbra. Jag kände mig fin i klänningen, jag drack vodka och åt tryffel, jag dansade, jag träffade bra människor. Jag hade sex på tolvslaget för första gången (underbart hett sex med M). Jag stannade kvar ett par timmar efter att M och hans kompisar hade gått.
Sen tog jag bussen till M. Så långt var allt bra, meeen... jag tar det i nästa inlägg. Här är bilder på nyårsklänningen, lite paljettshorts och smink.

bild