Stress, trötthet, choklad, ångest, bantningspiller, tårar och rakblad.

Kul kväll.



Rubriken är för övrigt citat från Ted Ströms Vintersaga.

Någon som såg Carola och The Ark i Allsång på Skansen?

Alltså fy. fan.

Carola har jag aldrig haft något till övers för. Hon är (förlåt, "Hon framstår som", menar jag) en uppblåst, självgod och falsk människa. Hennes uppenbarelse får mig att vilja spy.

Men The Ark, Ola Salo...? Jesus vad besviken jag blir. Jag gillar ju dem. Varför spelar de med Carola?! (Har Salo följt Carolas råd; blivit straight av förbön?) Och båda två var pissdåliga. Carola låter som igenrostade gångjärn, och studsade som en full fjortonåring på scenen. Urk.


Kollade intervjuer efteråt. Ola Salo pratade om vilken superstjärna och förebild Carola är. Carola pratade om att både hon och Ola har karisma, vågar gå utanför ramarna och är modiga och blablabla. Hon tar varenda chans att tala om hur underbar hon själv är.


(för övrigt påminner hon om en gammal klasskompis till mig, som jag inte står ut med. Ni vet en sån där helt utan självinsikt, som måste skriva allt hon gör på facebook, och dessutom få allt att låta heeelt underbart romantiskt. Typ "det doftar av kärlek i mitt kök, och jag står här iklädd mitt hemmasydda förkläde och beskådar konstverket av bullar. Känslan av gemenskap och glädje når mitt hjärta och jag ser den spännande vägen som kallas livet framför mig. Vem vet vad morgondagen för med sig för äventyr"

*stoppa fingrarna i halsen och börja avsky alla som råkar säga något positivt till mig den närmsta veckan*)

Tillbaks igen. Nu står fläderblomssaften och blir gjord.


Bra dag var det ja:

1. Jag åt gramhamsgröt till frukost. Med kanel och keso, mycket gott.

2. Vi firade ett födelsedagsbarn lite enkelt. Ingen fest, bara middag och tårta. Jag gjorde laxpaj. Och tårta. Med grädde, vaniljsås, grädde, mousse, grädde, sylt och grädde. Och jag åt en bit. En lagom, normal tårtportion. Jag kan ibland!

3. Jag fick besök av en vän.

4. Min mage har varit mindre svullen än den brukar. Jag tror inte det är laktosintolerans, och det känns ju bra. Nu kör jag på att tugga maten ordentligt, och äta mycket frukt. (äpple och jordgubbar med grädde idag. Grädde är väl en frukt, eller hur var det nu...?)

5. Jag har känt mig helt okej snygg. Och titta om jag böjer mig framåt så ser man något som kan vara muskler på min rygg, och jag ser smal ut. Jämför midja med höfter, typ hjälp! Hehe.

6. Nu ska jag äta mackor av mitt morots- och kikärtsbröd. Gott, nyttigt och energirikt, ha!



Och så lagom anonyma bilder, det är kul.

1



2



3



4



5
bild


6

Idag har varit en bra dag, även om det inte har varit händelserik eller storslagen på något sätt.


Men jag skriver nog lite mer om det senare, för nu ska jag gå ut och plocka fläderblommor med min mamma.

Om ett par veckor ska jag förmodligen träffa en killkompis från högstadiet. Det ska bli roligt, och spännande. Sist vi sågs kysstes vi lite, och båda ville mer, men jag hade pojkvän då. Så vi sov tillsammans utan att det blev något mer, och självklart ledde kyssandet till en massa ångest och skit för min del, som jag förtjänade (om någon undrar så gav det mig den knuffen jag behövde för att våga göra slut med pojkvännen som jag inte ville vara tillsammans med, så på ett sätt var det väl bra).


Det var alltså flera år sedan, och han har inte träffat mig efter det. Det innebär att när han träffade mig sist var jag sju kilo lättare, bmi på 16,5, ja, jag var spinkig helt enkelt...


Men tro det eller ej, det här är inget inlägg där jag ska gnälla om hur tjock jag har blivit. Jag är nämligen ganska övertygad om att han kommer tycka att jag är snyggare nu än jag var då, just för att jag har lagt på mig, fått snyggare former.

Så det var bara det jag skulle komma fram till. Det känns jättebra, och det är säkert ofta så. Att andra tycker att man är snyggare om man inte är skitsmal. Lagom är bäst, eller nåt. Inte för att man ska bry sig om vad andra tycker, men när det är något positivt för en själv så kan man gott suga åt sig.


Så jag är väldigt förväntansfull, och hoppas att vi kan hitta dit där vi slutade sist, för det var jääävligt romantiskt, gulligt och NICE!

Har precis ätit frukost, och roat mig med att räkna ut närings- och energiinnehåll. Jag kanske inte borde, men det känns bra att veta att frukosten är lagom och nyttig. Jag gör alltså inte detta annars, men ja.



Pannkakor blev det. 3 stycken små.

1 dl havregryn, rågflingor och grahamsmjöl (~0,4 havre, 0,4 råg och 0,2 graham)
1 dl havredryck
1 ägg
salt

Det blandade jag ihop och så fick det stå och gojsa till sig en stund. Sedan stekte jag i 0,5 msk olivolja och åt med 1 dl hallon.


Energi: 335 kcal
Protein: 13 g (16%)
Fett: 15 g (44%)
Kolh: 33 g (40%)


Egentligen borde jag nog ätit lite mer, för att komma upp i 25% av mitt dagliga energibehov, vilket tydligen är lagom. Ett glas juice till hade kanske varit bra, eller lite keso till pannkakorna. Men det var nog en bra frukost annars.
Olivolja ger bra fetter. Grynen ger långsamma kolhydrater och fibrer. Rågfibrer binder extra mycket fett och tar med sig ut ur kroppen (vilket egentligen inte är så bra i det här fallet, då det mest var nyttiga fetter). Ägg ger protein och B12, och hallon ger c-vitaminer, magnesium och antioxidanter.

Man hade nog med fördel kunnat byta ut havredrycken mot mjölk, så hade man fått extra protein och kalcium (kalcium + magnesium ökar förbränningen).

När vågen var så elak mot mig kom jag ändå till ett passande avsnitt i boken jag läser. En "frågor och svar"-del.


Frågan på ett ungefär: Varför pendlar jag i vikt från dag till dag?

"Svar: Det är helt normalt att pendla några kilo i vikt. Det är framför allt dina glykogendepåer (kolhydrater i muskler och lever) som varierar i storlek. Eftersom ett gram glykogen binder tre gånger sin egen vikt i vatten betyder det stora viktändringar. Även tarmarnas innehåll och sin vätskebalans kan ge snabba viktförändringar"



Frågan på ett ungefär: Jag har börjat träna och äter bra, men går upp i vikt ändå. Varför?

"Svar: Dels väger muskler mer än fett. Muskler som tränas tar också upp en del vätska, eftersom det är en följd av muskelbelastning, och är särskilt omfattande om du tränar så hårt att du får träningsvärk. Det är absolut inte farligt, och det kommer att minska ju mer vältränad du blir"

Svaren är från boken Allt om fettförbränning 2 av Fredrik Paulún



Jag försöker intala mig att det är sånt som gör att jag är stor och tjock just nu. Förresten var delen om ätstörningar helt ok. Han började med ungefär det här:

"Risken finns att du som läser denna bok vill mer än din kropp tillåter. Risken finns att du har en orealistisk syn på kroppen och hur den bör se ut. Risken finns att du ligger i riskzonen för att drabbas, eller redan har drabbats av ätstörningar. [...] Ämnet hör definitivt hemma i en fettförbränningsbok"


Smart kille, han där Fredrik.

Efter att jag vägde mig har jag gått runt och känt mig ungefär såhär:

Ursäkta att jag skriver en massa små onödiga inlägg, men jag måste få gnälla bara. Jag kommer väga mig idag, fast jag inte borde. Jag vill inte veta, men jag måste veta.

Idag har jag ätit vaniljyoghurt med allbran-flingor, och nyss åt jag en macka med hummus och mosad avokado på. Avokado är lyx, och typ den godaste jag vet.


Ska äntligen träna igen också. Tror det får bli två pass ikväll.

Har lånat en intressant bok om fettförbränning. Har varit lite osäker på om jag borde läsa om dieter och sånt där, men jag tror snarare att den här boken kommer få mig att äta mer och nyttigare, än att försöka gå ner i vikt.




"Här följer ett antal hälsorisker man utsätter sig för om man kraftigt pendlar upp och ner i vikt ett flertal gånger.

• En ökning av kroppsvikten jämfört med vikten före bantningen
• Minskade framgångar i framtida viktminskningsförsök
• Förändrad energiomsättning
• Förändrad kroppssammansättning
• Ökning av den farliga bukfetman
• Förändrat födointag
• Ökad risk för sänkt insulinkänslighet och diabetes typ 2
• Ökad risk för hjärt-/kärlsjukdomar
• Psykiska problem som ångest och depression
• Framkallande av hetsätning och andra ätstörningar
• Ökad risk för missbruk av alkohol och droger"

Ur Allt om fettförbränning 2 av Fredrik Paulún


Det står rätt mycket bra i den faktiskt. Har inte kommit till delen om ätstörningar än dock.

Idag har jag varit lagom bakfylleseg. Köpte avokado, och grovt bröd att ha den på. Mmm, det är så gott!


Är smådeppig och lite orolig att det ska bli värre ikväll. Men jag ska dricka te och äta mer avokadomacka, och se på film. Jag kan inte bestämma vilken dock. På tvåan (inga jobbiga pauser) är det Dråpet; danskt drama från 2005. Och på sexan är det House of Wax. Det blir nog Dråpet ändå. Dansk film brukar vara bra.


Men först ska jag ut på en promenad.

Jag hade sktimysigt igår kväll. Drack vin och åt jordgubbar tillsammans med några fina människor. Satt uppe och snackade hela natten och kom hem vid sju. Har sovit tre timmar och druckit kaffe nu, så jag är typ människa igen.


Det känns lite skönt att midsommar är över, så att man inte måste trycka i sig kakor hela tiden. Jag ska lägga pengar och tid på att fixa god och nyttig mat istället. Se till att få i mig tillräckligt med protein, vitaminer och bra fetter. Avokado hade till exempel varit sjukt gott just nu.

Hoppas ni har trevligt och äter god mat utan att bry er :P


Jag har ätit marängtårta med jordgubbar och grädde, och citronmarängpaj. Och så middag, potatis och sånt. Har min fina sommarklänning på mig och känner mig tjoooooock! Men det kanske går över när magen inte känns överfull längre. Jag tänker inte låta de tankarna förstöra min kväll åtminstone.

Ska dricka massor av vin hoppas jag.

Gah, jag tror jag håller på att bli galen. Jag trodde inte att jag skulle ha så svårt att sluta räkna kalorier. Eftersom jag är kass på huvudräkning tar det en evighet, och jag måste räkna om en miljard gånger för att vara säker på att det är rätt, trots att jag bara räknar på ett ungefär.


Jag blir ju en trafikfara, en tråkig kompis, och ser säkert skitdum ut.

Att några idiotiska siffror ska förstöra min dag.

Jag borde sluta väga mig. Men jag kan liksom inte... Jag vet inte hur mycket det är normalt att gå upp om man börjar träna och äter normalt. Lite kan man väl gå upp, eftersom man bygger muskler. Men jag vill ju inte direkt bli större. Och jag styrketränar ju inte. Går bara på aerobics och step, med tio minuters styrka efteråt, och så afro ibland. Men jag ser ju till att få i mig en massa protein efter träningen. Och jag märker ju att jag får mer muskler. Jag ser det på armarna och benen, och jag känner det på magen och ryggen.


När jag tittar i speglarna under tiden jag tränar, så tycker jag att jag ser smal och snygg ut. Ibland nästan smalare än när jag vägde mindre. Men sen när jag speglar mig i omklädningsrummet, eller här hemma, så ser jag bara tjock ut.

Igår åt jag en halv pizza till middag, och dessutom glass till mellanmål. Det kändes... sådär. Idag ska jag träna, och väga mig kommer jag också göra. Fy fan.


Det som är bra är att träningen inte längre är meningslös även om jag failar med maten. Alltså, musklerna jag håller på att bygga upp försvinner inte för att jag hetsar eller överäter. Innan när jag åt för lite för att få några muskler, och bara tränade för att bränna fett, så förstördes ju allt om jag åt för mycket sen.


Jag har bestämt mig för att jag inte får banta och försöka gå ner de extra kilona förrän jag kan äta utan att räkna kalorier i huvudet hela tiden, och har fått tillbaks min mens. Då får jag se om jag vill lägga energi på det.

Igår hade vi lite kalas här och åt tårta, därav mitt ångestladdade inlägg igår kväll. Visst, jag gick efter min regel att jag bara får äta när jag är med andra. Det var ju fika liksom. Men jag åt väldigt mycket ändå. Tänkte därför att jag skulle gå och träna idag, trots att jag borde ha vilodag nu. Jag mådde inte bra alls igår kväll.


Men idag, ingen ångest över tårtan. Och jag har faktiskt varken tid eller lust att träna idag, så jag skiter i det. Magen känns inte extremt svullen. Jag såg helt okej ut i spegeln, om jag spänner magen. Men det gör jag typ alltid. Har vant mig vid det. (Och ja, varje morgon drar jag upp tröjan och kollar mig i spegeln. Före frukost, efter toalettbesök, efter frukost). Idag var jag helt okej snygg. Kanske har min kost och träning gjort nytta så jag pallar med tårta bättre utan att få bollmage.


Fast antagligen är det bara de här byxorna som lurar mig att jag är snygg.

Jag vill inte känna ångesten komma emot mig varje gång jag har ätit för mycket.


Jag ångrar mig. Bara så ni vet. De här känslorna, de här tankarna är inte mina. De kan inte vara det. Jag ångrar att jag faktiskt tog steget att börja tänka på vad jag åt, att medvetet minska portionerna. För jag visste hela tiden vad jag tog för risker. Redan första gångerna jag kände mig duktig för att jag hade råkat glömma bort att äta. Första gången jag tittade ner på min arm och tyckte den såg fet ut. Redan då visste jag hade tagit de första stegen på fel väg. En mörk stig som är lätt att gå vilse på. Svårare att hitta tillbaka ju längre man går.
Jag visste det. Jag tänkte det redan då.


Jag ångrar mig. Bara så ni vet. Och jag ska vända, för än så länge kan jag hitta ut.

Alltså... Jag är ju snygg ändå. Visst skulle jag gärna vara smalare, längre, ha annan näsa, andra öron, platt mage. Ja det finns mycket jag inte är nöjd med. Men egentligen ser jag helt okej ut. Jag måste bara förstå det också.

Jag är smal. Även om jag är normalviktig så ser folk mig som smal. Jag har ganska fin figur. Jag har höfter och rumpa. En snygg rumpa har jag hört. Små bröst, men fina ändå. Sött ansikte tror jag.
Det finns alltså positiva saker med mitt utseende. Även om jag ofta hatar hela mig. Jag ska försöka acceptera min vikt. Jag borde nog det.


När jag var smal, när jag hade ett bmi på 16,5 utan att banta eller bry mig om vikt alls, då minns jag att jag inte vågade ha kort kjol, särskilt inte till svarta strumpbyxor. För det såg fånigt ut, tyckte jag. Att knäna var stora och låren spinkiga. Jag önskade att jag hade haft mer normala lår, som blir större högre upp.

Varför går jag då nu och önskar att jag hade precis de där låren? Jag kommer aldrig bli nöjd.

Jag var vettskrämd inför vågen idag. Hade redan innan bestämt mig för att jag ska fortsätta att äta som vanligt oavsett vad jag väger. Om jag så har gått upp två kilo under helgen. Funderade på att låta bli att väga mig, just därför. Men det går inte. Jag måste veta. Det var inte så illa som jag fruktade. Typ 4 hekto upp. Och jag hoppas att det är vätska, att det försvinner inom några dagar. Står inte ut med att långsamt gå upp mot 50 igen.


Idag tränade jag både aerobics och afro. Det känns bra. Och nu har jag precis ätit stekta quornbitar, morot, lök, champinjoner och vattenkastanjer, med vitlökskeso till. Väldigt mycket mat, men väldigt gott, och en massa protein.

Jag skäms för att skriva här nu. Jag känner mig bara så töntig. Jag svälter mig inte längre, bantar inte ens. Äter normala mängder, normal mat. Ändå kan jag inte låta bli att hetsäta. Imorgon kommer jag väga mig, och få ångest för att jag har gått upp. Jag vill inte väga mer. Vill inte vill inte vill inte! Men jag orkar inte göra något åt det. Jag har bestämt mig för att inte svälta mig, och att gå ner i vikt på ett bra sätt klarar jag inte. Jag klarar helt seriöst inte av att äta runt 1300 kcal/dag.

Suck. Vet inte vad jag ska göra. Funderar på att försöka bli av med sockerberoendet nu bara. Sluta räkna kalorier helt, men ha någon godisregel igen. Antingen att jag får äta sötsaker fredag och lördag, som jag brukar ha. Eller bara att jag aldrig får äta sånt om det inte är något särskilt tillfälle eller om någon bjuder. För det är ju när jag går ner själv till köket och hämtar godis som det blir helt åt helvete och jag börjar hetsa.


Såhär; oavsett hur mycket jag har gått upp imorgon ska jag fortsätta äta normalt. Jag får inte äta godis/kakor/sötsaker när jag är ensam. Jag får inte köpa godis till bara mig själv.


Då borde det bli ganska normalt, om jag följer de enkla reglerna. Äter jag tillsammans med andra så proppar jag ju heller inte i mig tre bakelser liksom.
Men resten av maten har jag inga regler för nu. Min kropp borde klara av det, eftersom jag tränar rätt mycket. Är jag hungrig så äter jag. Är jag sugen så får jag också äta, bara inte en massa godis eller vitt bröd.

Upp ner upp ner. Hela tiden. Jag kan vara glad och känna mig snygg och bekväm med min kropp, min vikt, med det mesta. Tycka att det är okej att det blev lite för mycket godis. Inte hela världen liksom, det löser sig. Men en halvtimme senare har det vänt. Jag ligger i soffan, kramar en kudde och försöker låta teven hålla ångesten på avstånd. Försöker pressa tillbaka tårarna. Vet inte om jag ska spy eller hetsa. Önskar att de inte hade lämnat mig ensam hemma, önskar att jag hade någon att berätta för.



hjälp

Men bra... Jag glömde bort träningen idag. S k i t.

Äntligen börjar jag må lite illa av allt ätande. Nu vill jag bara dricka en massa vatten, sen vill jag glömma hur mycket jag har ätit. Kommer säkert äta ännu mer sen bara därför. Mamma kom hem med godis, och jag blev lika glad som förfärad.


Och förlåt att jag skriver så mycket. Jag bara mår helt cp idag.

Jag sitter och gråter i min glass. Hej patetiska människa.

Jag mår så dåligt när jag har ätit kakor och sånt. När jag inte längre har koll på hur många kalorier jag har fått i mig. När jag inte vågar räkna ordentligt. Jag blir sur och irriterad på alla, och vill bara äta mer och mer.

Idag har jag ätit normal frukost, ett päron, en stor kaka (typ amerikansk cookie), en hemmagjord kanelbulle, och så lunch/middag. Nu ska jag snart äta keso, och sen vet jag inte hur det blir. Äter väl mackor ikväll, och säkert annan skit också. Guuud, varför kan jag inte känna vad som är normalt och lagom?

Förresten, sötnosar. Någon som vet bra hemsidor där det står vettiga tips på hur man äter och tränar hälsosamt?
Alltså inte för att gå ner i vikt direkt, utan mer för att må bra och bli vältränad.

Snela?

Att ta på sig ett par nytvättade stuprörsjeans, som man senast använde när man var 1,5 kg lättare, det är inte det bästa jag vet. Inte alls faktiskt.

Det blev inga mackor igår kväll. Däremot blev det en delicatoboll och cider. Min kompis övertalade mig att vi skulle köpa varsin chokladboll. Jag hade ingen anledning att inte vilja köpa något, så det blev så. Sen gick vi ut med hennes kompisar och jag drack cider. De andra köpte mat, typ revbensspjäll och kyckling med feta såser och sånt. Men som tur var var min kompis inte hungrig, så jag kände mig inte dum som lät bli att äta.


När jag kom hem kände jag ändå att mackor var lite väl onödigt, så jag skippade dem. Och hamnade på 800-900 allt som allt. Dessutom spenderade jag typ hela dagen med att gå i stan. Blev sjukt trött i fötterna och benen. Den kompensationen får räcka, och idag ska jag inte äta för lite.


Förresten var gårdagen hur trevlig som helst, och jag är glad att jag åt chokladbollen :)

Kunde inte bestämma mig för om jag skulle kompensera för gårdagens hets eller äta som vanligt. Men det blir nog något mellanting. Har ätit liten frukost och liten lunch, sen blir det nog mackor ikväll. Det får duga, så imorgon äter jag normalt igen.

Onsdagen slutade i hets. Jag förstår mig inte på mig själv. Får se om jag kanske kompenserar genom att äta mindre imorgon. Fucking bajs, det här skulle ju bli bra :(


Har ätit massor nu, och är inte ett dugg tillfredsställd. Vill ha glassen i frysen.

Fick en anonym kommentar: "Aprpopå ditt förra inlägg (som inte gick att kommentera) - du vill alltså att dina kompisar ska lägga märke till att du skär dig?
Varför? (jag är nyfiken för själv hade jag skämts ihjäl om någon såg mina sår)"


Skumt att vissa inlägg inte går att kommentera... Men i alla fall, jag menade inte att jag vill att mina kompisar ska se det. Jag har ju armband och så av en anledning. Men jag tyckte det var intressant ändå, att killen som jag har träffat typ tre gånger la märke till det, men ingen av mina kompisar som träffar mig flera gånger i veckan har tänkt på det.

Det säger något om killen tänker jag. Och att jag inte bryr mig så mycket om att han vet beror mest på att jag inte känner honom bra, och inte planerar att ha någon djup relation med honom. Lite samma sak som att jag kan skriva om det lite halvanonymt på nätet.


Nä jag är ganska glad att mina kompisar inte har tänkt på handledsvärmarna och armbanden. Min bästa kompis har sett märkena på låren, och det var tillräckligt jobbigt.

Hoppas det blev lite klarare nu.

Jag tänker verkligen köra på att bli "fit" nu. Har börjat äta keso på kvällarna, för min bror tipsade om att det är långsamt protein i det, som kroppen kan tillgodogöra sig hela natten. Det känns sjukt läskigt att jag äter något för att kroppen ska ta upp det, och växa. Men muskler är bra. Min bror är bra. "Här får du en protein-bar. Det är en gainer, men jag antar att det är det du vill ha"... "Tänk på att äta ordentligt, annars får man inte ut något av träningen".


Idag har jag träningsvärk, yey! Ska iväg på världens roligaste aerobicspass om en timme. För övrigt är jag lite dålig på det där med vilodagar. Jag borde väl ha två i veckan i alla fall, men de hamnar ofta på helgen båda två. Borde kanske ha onsdag och lördag som vilodagar. Men nej, de roligaste aerobics- och steppassen är onsdag lördag. Torsdag och söndag då? Nej, söndagar har jag chans på dubbelpass, vilket är bra efter alla helg-onyttigheter. Vissa pass vill jag bara inte missa.
Måndag och torsdag hade funkat, men måndag är min andra chans på dubbelpass. Alltså blir det torsdag och fredag, och det är väl inte det bästa.
Jag har såna problem. Stackars mig...

Träffade den där killen igår igen, han som jag har träffat flera gånger nu. Han frågade om ärren på mitt lår (det är bara fyra, någon månad gamla). Jag svarade "äh det är inget", och han sa "Jag har sett att du alltid har något runt handleden också... Alltså jag vet inte vad man kan göra i ett inte seriöst förhållande, men om du behöver prata någon gång så kan du alltid ringa"


Inte för att jag någonsin skulle göra det. Men han är den enda som har sagt något om att jag alltid har armband och handledsvärmare. Det var ganska fint. Ingen av mina kompisar har lagt märke till det heller.


Idag är för övrigt en skitdag. Det har inget med mat, vikt eller ångest att göra. Jag är bara en idiot och har sabbat världens roligaste grej. FUCK!

Igår natt var hemsk. Jag hade lagt mig i min säng, legat där ganska länge och läst. Sen skulle jag släcka, men kollade som vanligt runt i rummet efter spindlar. Och så sitter det en stooor jävel i taket ovanför, sådär en halvmeter från mitt ansikte (jag har snedtak vid sängen). Jag gick upp så snabbt jag kunde utan att göra för mycket oväsen eller stora rörelser (för då hade den garanterat hoppat på mig). Jag blev själv förvånad att jag inte skrek och dog. Men ja, sen fick jag på mig trosor fort som fan, och en kudde fick dölja resten. Jag ropade jag på mamma, så hon och min lillebror vaknade. Bror försökte döda den, men den kröp ner under sängen. Så han fick krypa in under och leta upp den, och till slut lyckades han döda den med en bok. Sen gick han och mamma och la sig.


Jag satt på min pall i mitten av rummet, kramade kudden, grät tills den blev alldeles blöt och min blick åkte fram och tillbaks mellan alla fläckar och skuggor som kunde vara spindlar. Efter 15 minuter började jag frysa och tänkte att jag måste försöka lägga mig. Jag gick till sängen och tittade noga överallt. Lyfte på täcket, skakade täcket, vände kuddarna. Men när jag tänkte på att jag hade legat där under spindeln innan jag upptäckte den så mådde jag så illa så jag gick ner på toa. Trodde verkligen att jag skulle spy. Men det gjorde jag inte, för mamma kom ner.
Till slut la jag mig ändå, längst ut från väggen, med lampan tänd.


I morse gick jag till köket för att göra gröt. Skulle precis ta en av kastrullerna som stod på spisen, och gissa vad som fanns i den? Uuuh, jag ryser när jag tänker på hur den kravlade runt där. Stor och äcklig.


Fan alltså. Det är bara en tidsfråga innan jag vaknar av att en stor spindel kryper över mitt ansikte. Undrar om jag hade överlevt det, eller om jag hade dött av chocken. Jag vill helst inte veta.

Igår gick det inte bra direkt.
Gröt till frukost, en macka till mellanmål, pasta med quornfärssås till lunch, en halv protein-bar efter träningen, och kvällsmackor + några skedar keso.


Utöver det; Typ 170g naturgodis. Alltså ganska mycket, men jag tyckte det var okej eftersom jag hade gått på både afro och aerobics. Och så tänkte jag att nötter blir man väl ganska mätt av, så jag åt ingen mat efter träningen, utan bara den där halva protein-baren. Men jag tror jag borde gjort det, för jag blev jättesugen på allt möjligt sen. Mamma hade köpt kakor (småkakor, typ bondkakor), och jag åt väl fyra, fem såna. Två mariekex, tre karameller, en näve flingor och ett ballerinakex, en halv kanelbulle. Tror det var allt.


Alltså inga extrema mängder, och ingen hets, men ändå sånt där småätande för att man inte kan låta bli. Det känns inte bra. Kanelbullen var det onödigaste. Jag skulle precis gå och lägga mig, gick förbi köket och tog den typ bara för att jag kände mig dålig och var sur.


Jag tror jag måste se till att äta ordentligt om jag har tränat mycket, så jag inte blir sådär sugen på kvällarna.

Just det ja, igår gick det bra med maten. Jag åt rätt normalt; frukost, efter tränings-mat, paj till middag och yoghurt och flingor istället för kvällsmackorna. Utöver det, ett halvt wienerbröd, kanske tio mariekex och en liten skål citron- och lakritsglass.


Det kändes ganska lagom, och det betyder att både fredagen och lördagen har varit utan hets eller överätning, men ändå med goda sötsaker, som det ska vara på helgen. Hurra för mig. Det firar vi eventuellt med naturgodis idag.

Jag har funderat lite på om jag är lite laktosintolerant. Den senaste veckan har min mage varit svullen och gasig och jag har haft lite ont och varit hård i magen. Jag har ätit en massa fibrer och druckit en massa vatten, men så har det inte gått över. Sen kom jag på att det är just den senaste tiden som jag har ätit yoghurt eller fil till frukost nästan varje dag, och ofta flera gånger om dagen. Annars brukar jag nog inte äta så mycket mjölkprodukter. Visst, ost, smör och sånt. Och mjölk i kaffet, och creme fraiche i mat har vi ju ofta.


Så det kan ju faktiskt mycket väl vara så att jag inte borde äta yoghurt sådär, eller kanske byta till laktosfri. Jag ska prova ett tag, att låta bli. Idag åt jag gröt till frukost, utan mjölk. Jag tog socker istället, för annars blir det inte gott alls. Och så tog jag så lite mjölk jag kunde i kaffet. Får se om det hjälper, för det vore väldigt skönt att slippa gravidmagen nu. Ost och smör tänker jag fortsätta med, och lite creme fraiche i maten eller mjölk i kaffet är säkert okej egentligen.

Jag vill inte sova, för det är tråkigt. Har inget bättre för mig egentligen, men vill ändå vara uppe.


Citron- och lakritsglass är faktiskt gott förresten. Det trodde jag inte.

...cause it's gonna be
all heartbreak
blissfully painful and insanity
Robyn - Hang with me


Igår träffade jag killen som jag har träffat två gånger innan (och haft fyllesex med, båda gångerna). Jag skulle bara få tillbaks min mössa, och han skjutsade mig hem.
Han frågade var vi har varandra. Efter att jag pipit fram något om att jag inte är ute efter ett seriöst förhållande, så sa han att det känns som om jag vill ha lite ömhet och närhet, men inte kärlek. Det är väldigt sant.

Sedan sa han att det vill han också. Så om det stämmer är det ju jättebra egentligen.



Och för övrigt så blev det ett halvt wienerbröd. Sånt stort med en massa choklad på.

Och idag får vi se hur det går. Har varit på ett galet steppass, där man skulle upp och trampa på grannens bräda. Alltså tre stepbrädor att hoppa rundor mellan, tusen snurrar och skutt. Jag förstod ingenting, och trillade en gång. Får se till att gå nästa vecka också, så jag lär mig lite.


Åt lite gröt (med kanel och kardemumma. Du hade rätt Erika, det var gott) och en macka till frukost. En halv protein-bar efter träningen, och nu har jag ätit en macka med stekt ägg.
Kanske tar det där wienerbrödet idag istället. Får se om vi ska fika eller nåt. Är sugen på kaffe nu i alla fall.

Men än så länge går allt bra.

Puss

Igår var det fredag. Helg. Dagarna som brukar skrika "Nu! Nu får du äta godis. Godis, kakor, glass. Du måste hinna med allt!".

Min fredag såg ut såhär:
Fil och flingor och kaffe till frukost + en ostmacka
Fil och flingor till "lunch". (eh ja, jag kan inte sluta äta min blåbärsfil)
Mat och fika hos en kompis: Laxpudding, två bullar, en massa te och varm choklaaad

Sen kom jag hem och såg att vi hade wienerbröd. Liten röst i huvudet: "Det är ju faktiskt helg. Passapåochät!"
Men vi skulle äta mackor först, så jag tänkte att jag kan vänta med wienerbrödet.
Två kvällsmackor och te.

Efter mackorna satte jag mig vid datorn. Jag funderade på att äta wienerbröd. Men jag orkade inte gå ner och hämta, haha. (det ser jag som ett bra tecken. Förut hade jag typ kunnat ta bussen in till stan och cykla tre kilometer för att hinna köpa wienerbröd innan affären stänger)

Bra dag. Ingen ångest. Ingen hets, inget äta-bara-för-att-jag-kan. Men ändå varm choklad och två goda bullar. Såna här bullar:

Hanna: Tack så jättemycket! Du anar inte hur glad jag blev av din kommentar. Jag tänker för det mesta att det måste vara skittråkigt att läsa min blogg där det står samma saker om och om igen. Men om någon kan känna igen sig eller bara gillar att läsa den så är det ju underbart.
Hoppas det går bra för dig, och om du startar egen blogg så vill jag gärna läsa den :)

Kram

Håller precis på att läsa igenom Angelices blogg. Gamla inlägg som jag inte har läst innan. Hon är bra. Vissa bloggar som jag läser nu är så himla peppande på olika sätt.

Så jag känner att jag måste säga tack till
Angelice
SkinnyLove
TheLittleSoup
Vägen från 37 kg
AnaAddict


Ingen av er läser kanske det här. Men i alla fall, ni skriver bra och får mig att vilja orka ta tag i det här.

Har någon tips på liknande peppande bloggar, blifrisk-bloggar eller så, så skriv jättegärna.

Det positiva med dagen är det här med hetssuget. Jag märker verkligen att det försvinner mer och mer. Helgerna är svåra, men annars funkar det.
I morse bakade jag bullar som jag skulle bjuda på lite senare. Jag blev klar kort innan jag skulle åka, och åt en samtidigt som jag gjorde mig färdig. Den var jättegod, men ändå bara en bulle. Visst, jag blev sugen på mer och hade lätt kunnat äta en till. Ja, jag hade säkert kunnat börja hetsa också. Men jag tänkte att det får räcka med en, och så var det bra med det.


Det känns som en bra grej att jag inte ser det som något väldigt speciellt. Innan, när jag har försökt undvika att hetsa, har jag tänkt att "nu ska jag låta mig själv äta en kaka eller lite godis", och så har jag suttit ner och ansträngt mig för att njuta av varenda liten tugga, för att få ut så mycket som möjligt av det. Mat och sötsaker har blivit någonting heligt, men det känns som om det börjar försvinna. Jag tror att det är bra att kunna äta en kaka i farten när man har bråttom, eller är på väg till bussen.
Inte proppa i sig så mycket och fort att man knappt hinner tugga innan man stoppar in mer. Inte hets.
Men inte heller att försöka lära sig sluta hetsa genom att ta miniminituggor och tänka på hur underbart gott det är under hela tiden.

Jag åt en bulle på ett par minuter. Jag stod upp, jag fixade saker samtidigt. Den var god. Mer än så är det inte.


Och nu...
Jag åt en portion mat för en timme sedan, eftersom jag var hungrig. Nu är jag mätt, och nöjd. Det är inte ofta jag har känt mig nöjd efter en måltid. Men om någon hade frågat mig om jag ville ha en macka nu, eller vad som helst, så hade jag tackat nej. Inte för att jag inte borde äta mer, eller för att jag hade fått ångest. Utan bara för att jag helt ärligt varken är hungrig eller sugen.


Allt börjar alltså funka mer naturligt, och gå av sig självt. Inte helt, och inte alltid. Men oftare. Det känns åtminstone som framsteg.

Ibland känns det riktigt bra. Ibland längtar jag efter att få en kropp med muskler som syns, en kropp som fungerar och är stark. Ibland känns det helt okej att jag har gått upp lite i vikt, och jag trivs nästan bra med mitt utseende.


Idag... Idag känns det för jävligt. Jag hatar hela mig och är säker på att jag kommer gå upp hur mycket som helst. Jag går upp nu fast jag inte äter för mycket, utan snarare i underkant med tanke på att jag tränar. Jag vet inte om det beror på att min ämnesomsättning inte har kommit igång än, eller om det kommer fortsätta så. Jag är ful och har världens största äckliga mage.

Det enda som tar mig igenom dagen är tanken på att jag faktiskt kan ändra mig sen. Om det går åt helvete kan jag gå ner i vikt om en månad, eller till hösten. Köra någon hård diet.
Och nu när jag ändå har gått upp lite i vikt och börjat äta mer så kan jag lika gärna fortsätta. Mitt hetssug har minskat och förhoppningsvis håller kroppen på att vänja sig vid mer mat. Därför borde jag fortsätta och verkligen ge den en chans. Jag vet inte hur lång tid det ska ta, men jag gör nog bäst i att stå ut och se vad som händer. Försöka äta ganska nyttigt och rätt (äta tillräckligt efter träning och blablabla), se till att hetsätningarna försvinner helt, och träna, bygga lite muskler.


Men idag, idag känns det bara helt åt helvete.

Idag trivs jag med det mesta. Nästan med min kropp till och med. Har varit på aerobics, och känner mig verkligen pepp på att äta ordentligt, bra mat, tillräckligt mycket mat för att min kropp ska få lite muskler. Jag vill att man ska kunna se på mig att jag går och tränar. Nu ska jag snart äta fil och flingor, sen blir det nog en promenad om det inte är för blött ute.


Förresten, för att vara lite mer vettig... Kolla in den här. Låten är moderaternas vallåt (Mange Schmidt, Wille Craaford, Sofia Talvik).

Bilderna visar hur bra moderaterna är (OBS! Ironi). Och ja, låten visar väl samma sak ungefär.

Lady Gagas nya video. Hon är dööösnygg, där i mitten någonstans. Kolla högsta kvalitet, fullskärm. Aaaah. Och det är sådär jag vill att min kropp ska bli nu, om jag ska försöka tränga undan min längtan efter en anorektiskt smal kropp. Sådär så att musklerna syns när man rör på sig. Mmmmm. (synd att den här låten är kass för övrigt)

Jag väger ett halvt kilo mer än förra veckan. Hjääälp, nu blir jag skittjock och bara låter det hända. Fan fan fan!

...tänkte jag. Och jag vill låta bli att äta och gå ner det halva kilot igen. Hela vägen hem från träningen var det panik i mitt huvud. Ska jag låta bli att äta imorgon? Ska jag dra ner lite mer på maten? Eller ska jag försöka låta kroppen vänja sig vid att få mer mat, och snarare satsa på över 1500 än under?


Nu är det mindre kaos, och jag tror att jag har bestämt mig för att inte kompensera för helgen. Om jag äter mellan 1000 och 1500 kcal/dag, så är det kanske logiskt att kroppen vänjer sig och inte "klarar av" att det blir mer under helgen. Om jag istället hade ätit mellan 1500 och 2000 så är det möjligt att det hade funkat bättre. Jag vet inte, jag kan inte sånt så himla bra.
Men jag vet ju egentligen att 1200 kcal är för lite, och att 1500 är i lägsta laget med tanke på hur pass mycket jag tränar. Så nu ska jag försöka äta minst 1500 om dagen, och så gärna nyttigt. Inte glömma att ta vitamintillskott och sånt. Jag ska ge min kropp en chans, och försöka stå ut med siffrorna på vågen.


Målet är en snygg och tränad kropp. När den har blivit det kan jag ju se om jag vill gå ner några kg.

...Jag är i alla fall väldigt tacksam att jag inte är född till prinsessa. Ska försöka glädja mig åt det nu istället för att känna mig tjock efter lunchen.

Igår såg jag dokumentären om kronprinsessan Viktorias uppväxt. De pratade en del om hennes anorexi, och man fick se bilder från när hon var sjuk. Usch, hemskt att se. Jag blev helt ledsen. Det såg verkligen läskigt ut. Särskilt eftersom det de visade från tiden innan var bilder där det såg ut som om hon hade gått upp lite i vikt. Så det blev sån extrem skillnad. Hon ska ju vara sådär glad med lite runda kinder och ja, inte pinnsmal.


Jag såg det med mamma, och jag vet inte om det är bra att hon märker att jag blir berörd av det. Fast det kan väl de flesta bli antar jag.

För övrigt är det lite synd att mamma har slängt bilderna från när hon var som sjukast. Hon måste ha sett hemsk ut. Nu är hon liksom fortfarande smal, ja, underviktig faktiskt. Men då vägde hon ändå 13 kg mindre. Hon måste ha haft ett bmi på... 12,7. Fy fan. Det känns sorgligt att tänka på. Stackars lilla mamma. Att hon tog sig ur det (dessutom på den tiden, när det inte direkt fanns skitbra behandlingar) är imponerande.

Jag blir så ledsen när jag tänker på hur det var innan.
Innan, när jag kunde köpa 200g choklad och äta på rasten i skolan. När jag gick ner i köket och letade i skåpen efter godis, utan att ha en tanke på att det skulle vara dåligt, att jag inte borde... När jag ibland försökte sluta äta godis, för att jag lätt fick hål i tänderna. När jag tog med vaniljvisp till parken och satt och åt det med sked. När jag och min första pojkvän delade på 16 kulor glass på vår ettårsdag. När jag blandade vispad grädde med kakao och socker och åt ur ett glas.

Jag gjorde allt utan att ha en aning om hur många kalorier det är i en chokladbit, utan att känna mig svullen och tycka att magen putade ut. Utan att gå upp i vikt, utan att få ångest eller känna mig dålig. Jag vägde mig någon gång i halvåret kanske. Jag kollade mina mått bara när jag skulle sy kläder i skolan.
Och jag blev inte tjock.


Varför varför varför går jag upp i vikt nu, efter en helg med mycket godis? Varför har jag gravid-mage när jag har ätit. Varför är jag ful? Varför hetsäter jag?


Jag vill tillbaka.

Hehe. Jag tittade mig i spegeln nyss, och plötsligt känns en viktuppgång inte lika okej. Den här vikten känns inte okej. Jaja, jag kanske borde försöka acceptera att jag aldrig någonsin kommer kunna ha en avklippt tröja som visar magen. Just nu undviker jag bara att tänka.

Igår var en jättebra dag. Och kväll. Och natt. Supa i park är alltid bra. Och idag har jag ont i fittäään. Störigt, för i natt var allt bara trevligt.

Jag har lite obehagligt mycket humörsvängningar.


Nu känns det mesta okej.
I fredags åt jag lagom, ingen hets.
I lördags blev det väl inte direkt hets, men jag åt alldeles för mycket hela dagen, på ett dåligt sätt, och fick ångest sen.
Igår åt jag marängsviss och kakor, och en glass. Men på ett socialt sätt, som normalt folk.


Idag känner jag varken hetsbehov eller svältbehov. Jag är lite bakfull (nästan full fortfarande), och handlade nyss ramlösa och yoghurt till frukost. När jag var i affären tänkte jag att jag kanske skulle köpa kakor eller godis, för jag är bakis. Så jag gick runt och tittade på allt och försökte känna vad jag hade för cravings. Men jag var inte sugen på något direkt. Visst, det vore väl gott med godis. Men inte så gott att jag orkar köpa, välja ut, plocka ner i påse, betala pengar för det.


Jag menar, jag brukar vara konstant sugen på allt. Men det känns som om det börjar ge sig nu, att jag inte tänker att jag ska passa på och hetsa, utan att jag kan känna vad jag är sugen på för tillfället. Det känns bra.


Dessutom, men detta är kanske bara tillfälligt, känner jag inte att det är hela världen om jag inte blir smalare, eller om jag skulle gå upp något kilo. Det är okej. Det är bara jag som märker det ändå, och ingen tycker mindre om mig om jag väger lite mer.


Idag mår jag bra. Det känns som om jag kan bli normal snart. Men som sagt, den där känslan av att det är okej att väga mer kanske blir kortvarig.


Puss

hur fan kunde livet bli såhär? Guuuud, ta mig härifrån, ta mig till någonting annat.

Märkligt hur det kan vända så fort. För några timmar sedan kändes allt det dåliga så långt borta, men nu kommer ångesten och knackar på min dörr. Så fort det blir lugnt och stilla är den här. Klump i magen, korta andetag, tyngden, skuggan över hela min tillvaro, fuktiga ögon, brännande hals.

Och ingenting betyder något längre.

Här sitter jag och försöker lära mig att frukt- eller bärbitar i yoghurt inte är det värsta som finns. Alltså bara när jag hällde upp yoghurten och det rann ut en liten fruktklump så ryckte jag till och utbrast "uuuehh". Men med tillräckligt mycket havrekuddar kanske jag klarar det.

Nu ska jag lägga mig. Och vet ni vet ni vet ni?...

Jag har inte hetsat idag. Jag har ätit god mat och kakor och sånt, inte gått hungrig, men inte hetsat. Förstår ni hur stort det är för mig? En fredag utan hets. Utan ångest, utan illamående.


Räknade ihop allt, och det blev ungefär 1700 kcal, alltså ganska normalt. Nu ska jag bara klara imorgon och söndag också. Det vore sjukt härligt. Kalorierna spelar ingen roll, bara jag inte hetsar.


Puss och godnatt

Just nu känns allt... skitbra faktiskt. Jag har jobbat med en kompis idag, ätit väldigt god falafel till lunch, och tränat. Nu är kusin och kusinbarn här. Vi fikade i trädgården. Jag åt en liten bit ugnspannkaka, en havrekaka och en finsk pinne. Med kaffe till. Gott och mysigt.

Förresten köpte jag ramlösa med blodgrape & apelsinsmak. Den är goood. Jag kan lätt dricka sån när jag är läsksugen. Har kollat flera gånger extra på flaskan för att se att det verkligen inte är något socker i.


Hoppas ni har en lika solig och bra dag <3

Kuken.


Jag var så läskigt nära hets innan. Det låg en chokladkaka framme på bordet, och jag tänkte att ja, ett par bitar kan jag ta. Det blev sammanlagt en halv chokladkaka typ. Försöker att inte tänka på hur många kalorier det blir, för då börjar jag tänka att jag har ätit så mycket att det är skitsamma, och då kommer jag börja hetsa ändå.


Gick ut på en promenad, rökte alldeles för många cigaretter. Nu sitter jag och dricker buljong och försöker se det positiva; jag hetsade faktiskt inte fast jag var så nära. Men jag känner mig deppig och bajs bajs bajs.

Men det ska inte bli hets idag i alla fall. Bortsett från chokladen har jag ätit normalt. Imorgon ska jag nog jobba lite. Det är bra, för då sitter jag inte hemma och äter godis för att jag har tråkigt.

Jag sitter och lyssnar på Robyn nu. Hon är sjukt bra, och sjukt snygg. Hon är liksom skitsnygg fast hon inte är pinnsmal. Det borde jag också kunna vara. Bra inspiration är hon i alla fall.
Kolla nyaste videon.

Jag åkte in för att träna nyss. Men när jag kom fram hade vattenflaskan gått sönder i väskan, så träningskläderna var genomblöta. Åkte hem igen. Sjukt störigt.

Här är så tråkigt.

Alltså... Om jag bara kunde klara en helg utan att hetsäta/överäta sådär sjuka mängder. Då skulle jag bli så jävla glad, och då skulle jag kunna komma ur allt det här så mycket snabbare. Jag måste klara det den här helgen. Men min hjärna är helt inställd på att det är allt eller inget som gäller. Så när jag väl råkar gå över den där gränsen för vad som känns okej att äta, så bara fortsätter jag. Suck.

Någon kommenterade typ "inser du inte att du bara går upp och ner i vikt. Det händer ju ingenting". Jag är ganska så medveten om detta ja. Det är det som gör att allt känns så hopplöst och skit och helvete. Jag vill alltså komma ur det här för att kunna gå ner i vikt på ett bra sätt och hålla vikten sen. Men jag tänker inte gå upp mer än jag måste på vägen dit. Jag måste alltså lyckas sluta hetsa helt innan jag kan ta bort mina kompensations-dagar.


Idag blev det 700 kcal, och så träning. Det känns helt okej, och imorgon ska det vara mellan 1000 och 1500. Och så har jag tänkt försöka hålla mig till nyttiga och mättande saker, så jag inte blir sugen på godis. Kan funka.

Det var typ såhär jag tänkte klippa min tröja:




Hur korkad får man bli? Trodde jag verkligen att jag skulle kunna ha en sån? Trodde jag verkligen att jag skulle kunna prova tröjan framför spegeln utan att vilja döda mig själv? Jävla skitäckliga fula fula fuuuula mage...

Massor, har jag ätit idag. 1500 kcal.

Jag har lite ont i halsen. Hoppas jag inte blir sjuk, för imorgon vill jag träna, och inte äta.